Påven: Må Gud skydda oss från den världsliga andligheten som korrumperar kyrkan
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven Franciskus firade mässan i Sankta Marta-kapellet denna lördag i femte påskveckan. Han inledde med att vända en tanke åt dem som begraver de döda:
Vi ber idag för de personer som arbetar med att begrava de som har avlidit i denna pandemi. Att begrava de avlidna är en av barmhärtighetsgärningarna och det är förstås inte något trevligt. Vi ber för dem som även riskerar livet och att bli smittade.
I sin predikan kommenterade påven dagens evangelium (Joh 15:18-21) där Jesus säger till sina lärjungar: »Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er.«
Jesus – sa påven – talar många gånger om det världsliga och om hatet mot Honom och hans lärjungar och ber till Fadern att inte föra lärjungarna från världen utan att skydda dem från världsandan.
Påven frågade sig: “Vilken är världsandan? Vad är denna världslighet som kan hata och förstöra Jesus och hans lärjungar och, ännu mer, korrumpera dem och korrumpera kyrkan?”. ”Världsligheten är ett livsförslag” sa påven men förklarade att den är en ”kortlivad kultur” med ytliga värden där man vill synas, sminka upp sig och säga ja idag och nej imorgon. ”En kultur som inte känner till trohet för att den förändras efter omständigheterna och förhandlar med allt” förklarade påven och påminde om att också många kristna lever på detta sätt.
“Jesus, i liknelsen om fröet som föll till marken (Matt 13:1-23, Mark 4:1-20, Luk 8:4-15) talar om världens bekymmer”, alltså världsligheten, som kväver Guds ord och inte låter det växa. Påven nämnde en bok av jesuitpater Henri de Lubac som talar om den världsliga andligheten. Han sa att den världsliga andligheten är det värsta av det onda för kyrkan. Den världsliga andligheten, sa påven, är en livshermeneutik, ett sätt att leva, och även ett sätt som levs i kristna, och för att överleva inför evangeliets förkunnelse hatar den och dödar. Påven betonade att martyrerna dels har dödats av hat för deras tro, men att de flesta av dem har dödats av världsligheten som hatar tron.
Världsligheten – observerade påven – är föränderlig men grunden är densamma: ett livsförslag som tar sig in överallt och även i kyrkan.
Han påminde vidare om Paulus tal inför areopagen i Aten (Apg 17) då han drar till sig uppmärksamheten då han talar om en ”okänd gud” och börjar förkunna evangeliet. När han kommer fram till korset och uppståndelsen blev de skandaliserade och gick därifrån, sa påven och förklarade att världsligheten är intolerant inför korset, medan ”den enda medicinen mot värdslighetens anda är Kristus död och uppstånden för oss”. Som aposteln Johannes har sagt är vår tro “segern över världen” avslutade påven och inbjöd till bön:
”Vi ber den Helige Anden om nåden att urskilja vad som är världslighet och vad som är evangeliet och att inte tillåta oss blir lurade, för att världsandan hatar oss och den har hatat Jesus och Jesus har bett för att Fadern ska skydda oss från världsandan”.
