Påven i Sankta Marta: ”Buttra och bistra evangelisatörer bromsar kyrkan”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Utgångspunkten för påvens reflektion var dagens första läsning, ur Samuels andra bok, där han berättar om hur kung David och hela Israels folk firar förbundsarkens återkomst till Jerusalem.
Folket firar att Gud är nära
Återkomsten av den stulna arken är en stor glädje för folket, sa påven. Folket upplever att Gud är nära dem och därför firar de. Och kung David är med, i spetsen av processionen, och offrar en tjur och en gödkalv. Folket sjöng och dansade, "med liv och lust inför Herren”. (2 Sam 6,14)
”Det var fest: Guds folks gladdes över att Gud var med dem. Vad gör David? Han dansar. Han dansar med folket, han uttrycker sin glädje utan att skämmas. Sin andliga glädje i mötet med Herren. Gud har återvänt till oss, och detta ger oss så mycket glädje. David tänker inte att han som kung måste hålla majestätiskt avstånd från folket... David älskar Herren, han är glad över arkens återkomst, och han uttrycker denna spontana glädje genom att dansa och jubla.”
Påven Franciskus påpekade vidare att det även händer oss att känna glädje "när vi är med Herren". Han citerar sedan ytterligare ett avsnitt i Israels historia, när folket ”grät av glädje”.
Föraktet för spontan glädje
Profeten Samuel fortsätter med att berätta om när David kommer hem till en av sina fruar Mikal, Sauls dotter. Hon välkomnar honom med förakt. När hon såg kungen dansa skämdes hon över honom och skällde ut honom: "Att blotta sig för sina tjänares tjänsteflickor som det värsta patrask.”. Påven Franciskus sa:
”Hon föraktade den sanna religiositeten, som visar sig i spontan glädje med Herren. David förklarade för henne: ”Jag har visat min glädje inför Herren, för vi förde hem arken". Men hon föraktade honom. Och Bibeln säger att den här kvinnan, som hette Mikal inte fick några barn på grund av detta. Herren straffade henne. När det inte finns någon glädje hos en kristen är den kristna inte fruktbar; när det inte finns någon glädje i vårt hjärta, finns där ingen fruktbarhet.”
Glada evangelisatörer behövs
Påven noterade att man inte bara upplever sin glädje andligt, utan att det är naturligt att dela med sig av den. David delade ut bröd, kött och russin till alla", så att alla kunde fira i sina hem. "Guds ord skäms inte för att fira", sa påven. "Visserligen finns det en fara att glädjen ser målet i sig själv, men så är det inte. Det är festyra. Påven hänvisade till Paulus VI:s "Evangelii Nuntiandi" som talar om denna aspekt och uppmanar till glädje. Påven Franciskus avslutade genom att samla sina tankar:
”Kyrkan kommer inte att fortsätta framåt, med buttra och bittra evangelisatörer. Nej, kyrkan fortsätter framåt med glada, evangelisatörer fulla av liv. Glädjen över att ta emot Guds Ord, glädjen över att vara kristen, förmågan att fira utan att skämmas och inte vara som den här kvinnan, Mikal, formella kristna, fångade under formaliteter.”
