Påven i Sankta Marta: "Förödmjukelsen väg för att uppnå ödmjukhet"
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Var inte rädda för förnedringar, sa påven då han på fredagsmorgonen predikade under sin mässa i Sankta Martas kapell i Vatikanen. Låt oss be Herren om förödmjukelser för att så bli ödmjuka och bättre kunna imitera Jesus.
Jesu väg
Genom att utgå från dagens läsning ur Markusevangeliet förklarade påven hur Johannes Döparen sändes av Gud för att visa vägen, Jesu väg. Den sista profeten, som fick nåden att kunna säga Det här är Messias.
Johannes Döparens arbete var inte så mycket att predika att Jesus kom, som att förbereda folket på att ta emot honom, att vittna om Jesus Kristus, och ge sitt eget liv. Han vittnade om den väg som Gud har valt för vår frälsning: förödmjukelsens väg.
Aposteln Paulus uttrycker det tydligt i sitt brev till Filippinerna: "Jesus gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.” ( Fil 2,8) Denna död på korset, denna förödmjukelsens väg, är också vår väg, den väg som Gud visar att även de kristna ska vandra.
Det mest förnedrande slutet
Både Johannes och Jesus hade frestades av fåfänga och stolthet: Jesus i öknen av djävulen, efter fastan; Johannes inför de laglärda, som frågade honom om han var Messias. Han hade kunnat svara att han var ”hans minister", men han ödmjukade sig själv.
Båda, fortsatte påven, hade myndighet inför folket, deras predikning var auktoritativa. Och båda kände till svaghetens stunder, ett slags mänsklig och andlig depression: Jesus i Getsemane trädgård och Johannes i fängelset, frestad att tvivla på att Jesus verkligen var Messias.
Förödmjukelsens väg
Båda slutar sina liv på det mest förnedrande sätt: Jesus med döden på korset, de lägsta brottslingarnas död, inte bara fysiskt fruktansvärd utan även moraliskt, naken inför folket och sin mor. Johannes Döparen halshöggs i fängelset, på order av en kung som var försvagad av syndens laster, övertygad av en dansares infall och en äktenskapsbrytares hat, Herodias och hennes dotter.
Profeten, den stora profeten, den största mannen född av en kvinna - som Jesus kallar honom - och Guds Son har valt förödmjukelsens väg. Så visar de oss kristna vilken väg vi måste följa. I Saligprisningarna betonas det, "saliga de ödmjuka".
En världslig väg
Man kan inte vara "ödmjuk utan förödmjukelse", påpekade påven Franciskus. Hans inbjudan till kristna är därför att dra lärdomar från dagens budskap i Guds Ord:
”När vi försöker hävda oss, i kyrkan, i samhället, och sträva efter en position, eller något annat, är det den världsliga vägen. Det är inte Jesu väg. Denna frestelse kan även präster ha. Frestelsen att karriärsklättra, och tillåta sig säga: "Detta är en orättvisa, en förnedring, jag tål det inte". Men om en präst inte följer denna väg, är han inte Jesus lärjunge: han är en klättrare i prästklädsel. Det finns ingen ödmjukhet utan förödmjukelse.
