Påven i Sankta Marta ”I Jesus dör Gud i vårt ställe”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
”Absalom, min son! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig!” (2 Sam 18,33). Det är Davids smärtsamma rop, i tårar, när han hörde om sin sons död. Påven Franciskus utgick från denna första läsningen i sin predikan om en budbärare som berättar för David om att hans son Absalom dog i strid.
”Men varför gråter David? Absalom var emot David, han hade förnekat honom, han hade förnekat hans faderskap, han förolämpade och förföljt honom. Varför firar han inte att Absalom är död? Davids tårar är ett historiskt faktum, men det är även en profetia. Det visar oss Guds hjärta, vad Herren gör med oss när vi avlägsnar oss från honom, vad Herren gör när vi förstör oss själva i synden, desorienterade och förlorade. Herren är en Fader och förnekar aldrig detta faderskap. Han gråter: "Min son, min son".”
Påven Franciskus sa att vi möter detta Faderns rop när vi går för att bekänna våra synder. ”Att bikta sig är inte som att gå till kemtvätten för att ta bort en fläck, det är att gå till Fadern som gråter, just för att han är en Fader.”
Gud förnekar aldrig sitt faderskap
”Davids ord: ”Om jag ändå hade fått dö i stället för dig!” är profetiska”, underströk påven Franciskus, ”och i Gud blir de verkliga”:
”Guds kärlek till oss är så stor att han dog istället för oss. Han blev människa och dog för oss. När vi ser på den Korsfäste måste vi begrunda detta "Jag dog istället för dig", och höra Faderns röst som i Sonen säger till oss: "Min son, min son". Gud förnekar inte sitt barn, Gud förhandlar inte om sitt faderskap.”
I Jesus dör Gud i vårt ställe
Guds kärlek når den yttersta gränsen. Gud är korsfäst, Faderns Son, som sändes för att ge sitt liv för oss:
”Det gör oss gott att i livets mörka stunder, särskilt i syndens ögonblick, när vi avlägsnar oss från Gud, höra denna röst i hjärtat: ”Min son, min dotter, vad gör du? Begå inte självmord, snälla. Jag dog för dig.”
”Jesus gråter när han ser på Jerusalem”, avslutade påven sin predikan. ”Jesus gråter för att vi inte låter honom älska oss. I frestelsens ögonblick, i syndens ögonblick, i det ögonblick då vi avlägsnar oss från Gud, måste vi försöka höra denna röst: 'Min son, min dotter, varför?'".
