Hela påvens katekes - Dopet 6. Iklädda Kristus

Olle Brandt - Vatikanstaten 

Idag avslutar vi katekeserna om dopet. De andliga följderna av detta sakrament är osynliga för ögat men verksamma i hjärtat hos den som blivit en ny skapelse och uttrycks av överlämnandet av den vita dopklädnaden och ett tänt ljus.

Efter pånyttfödelsens reningsbad, som förmår återskapa människan enligt Guds plan i sann helighet (jfr Ef 4:24), tyckte man redan under de första århundradena att det var naturligt att klä de nydöpta i en ny, vit dräkt, som påminde om strålglansen hos det liv de fått i Kristus och i den Heliga Anden. Den vita dräkten uttrycker symboliskt vad som hänt i sakramentet och förkunnar de förvandlades nya tillstånd i Guds härlighet.

Vad det betyder att klä sig i Kristus säger aposteln Paulus när han förklarar vilka dygder de döpta skall odla: “Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet” (Kol 3:12-14).

Också det rituella överlämnandet av den brinnande lågan från påskljuset påminner om följden av dopet: “Tag emot Kristi ljus”, säger prästen. Dessa ord påminner om att det inte är vi som är ljuset, för ljuset är Jesus Kristus (Joh 1:9; 12:46), han som uppstod från de döda och besegrade det ondas mörker. Vi har kallats att ta emot hans strålande ljus! Så som påskljusets låga ger ljus åt enskilda ljus, så tänder den uppståndne Herrens kärlek de döptas hjärtan och fyller dem med ljus och värme. Därför kallade man under de första kristna århundradena dopet också “upplysning” och den döpte sades vara en “upplyst”.

Ja, detta är det kristna kallet: “Lev alltid som ljusets barn och förbli fasta i tron” (jfr Ordning för vuxendop, nr. 226; Joh 12:36). Om det handlar om barn är det föräldrarnas uppgift, tillsammans med faddrarna, att se till att ge näring åt dopets nåds låga i barnen och hjälpa dem att förbli fasta i tron (jfr Ordning för barndop, nr. 73). ”Barnen har rätt till en kristen fostran. Den leder dem stegvis till att lära känna Guds plan i Kristus. Så kan de personligen bejaka den tro i vilken de har döpts” ( (ibid., Inledning, 3).

Kristi levande närvaro i oss är något vi skall värna om, försvara och utvidga. Den är en lykta som ger ljus åt vår väg, ett ljus som leder våra val, en låga som värmer våra hjärtan när vi går till Herren, och gör att vi kan hjälpa dem som vandrar tillsammans med oss ända till den oskiljaktiga gemenskapen med honom. Den dagen, säger Uppenbarelseboken, “skall det inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet” (jfr 22:5).

Firandet av dopet avslutas med bönen Fader vår, som kännetecknar Guds barns gemenskap. Ja, de barn som pånyttföds i dopet skall ta emot fullheten av Andens gåva i bekräftelsens sakrament och ta del av eukaristin, och så lära sig vad det innebär att tala till Gud och kalla honom ”fader”.

I slutet av dessa katekeser om dopet upprepar jag till var och en av oss min uppmaning i den apostoliska maningen Gaudete et exsultate: “Låt ditt dops nåd bära frukt i ett heligt liv. Låt allt vara öppet för Gud och välj därför honom, välj Gud på nytt. Tappa inte modet, för du har den Heliga Andens kraft för att detta skall vara möjligt, och i grund och botten är helighet den Heliga Andens frukt i ditt liv (jfr Gal 5:22-23)” (nr. 15).