Hela påvens katekes - Bekräftelsen 2. Andens sigill

Översättning Olle Brandt

”Låt oss formas som vax av Andens kärlekslåga för att reflektera Jesus Kristus i dagens värld”. Det sade påven Franciskus på den allmänna audiensen i Vatikanen den 30 maj, då han fortsatte reflektera över bekräftelsens sakrament eller konfirmationen. Katekesen presenteras av Olle Brandt.

..........

Vi fortsätter med bekräftelsen eller konfirmationen, och idag tänkte jag peka på “det starka bandet mellan detta sakrament och hela den kristna initiationen” (Sacrosanctum Concilium 71).

Innan man mottar den andliga smörjelse som bekräftar och stärker dopets nåd, kallas man att förnya de löften som föräldrar och faddrar avlagt en gång i tiden. Nu är det man själv som bekänner kyrkans tro och är redo att svara ”jag tror” på biskopens frågor. I synnerhet är man redo att tro på “den heliga anden, Herren och livgivaren, som idag ges dem på ett särskilt sätt genom bekräftelsens sakrament, så som den en gång gavs till apostlarna på pingstdagen” (Rit för bekräftelsen, 26).

Den heliga anden kommer till hjärtan som samlats i bön (jfr Apg 1:14). Därför ber församlingen i tystnad medan biskopen sträcker ut sin händer över dem som skall bekräftas och ber Gud att sända dem sin heliga Ande, hjälparen. Anden är en enda (jfr 1 Kor 12:4), men den kommer till oss med en rikedom av olika gåvor: vishet, insikt, klokhet, kraft, kunskap och gudsfruktan (jfr Rit för bekräftelsen, 28-29). Profeten Jesaja (11:2) säger att detta är Andens sju gåvor som utgjuts över Messias för att han skall utföra sitt uppdrag. Också Paulus beskriver Andens överflödande frukt som är “ kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal 5:22). Anden, som är en enda, delar ut sina många gåvor som berikar kyrkan, som är en enda: den är upphovet till olikhet men skapar samtidigt enhet. Så ger Anden alla dessa rikedomar som är olika men som på samma gång skapar harmoni, enhet mellan alla dessa andliga rikedomar som vi kristna har.

Apostlarna förde vidare traditionen att ge Anden som fullbordar dopet genom handpåläggning (jfr Apg 8:15-17; 19:5-6; Heb 6:2). För att denna bibliska gest bättre skulle uttrycka utgjutandet av Anden som genomtränger dem som mottar den, lade man tidigt till en smörjelse med väldoftande olja som kallas ”krisma” och som utförs än idag både i öst och väst (jfr Katolska kyrkans katekes, 1289).

Oljan – krisma – är både helande och kosmetisk. Den tränger in i kroppens vävnad och botar dess sår och gör kroppsdelarna väldoftande. Därför är den i bibeln och i liturgin en symbol som uttrycker den Heliga Andens gärning som helgar och genomtränger den döpte och pryder den med andegåvor. Sakramentet ges genom att biskopen smörjer pannan med krisma, handpåläggning och orden: ”Tag emot den Heliga Andens sigill som ges dig som gåva”. Den Heliga Anden är den osynliga gåvan och krismat är dess synliga sigill.

Den som bekräftas mottar korstecknet med väldoftande olja på pannan och får så ett outplånligt andligt märke, på grekiska en ”kharakter”, som formar den bekräftade allt mer som Kristus och ger nåden att få sprida ”kristusdoft” bland människorna (jfr 2 Kor 2:15).

Låt oss höra vad kyrkofadern Ambrosius säger till de nykonfirmerade. Han säger: ”Kom ihåg att du har mottagit det andliga sigillet […] och ta vara på det du har mottagit. Gud Fadern har märkt dig med sitt tecken, Herren Kristus har bekräftat dig och i ditt hjärta lagt ned frälsningens underpant, Anden” (De mysteriis7,42: CSEL 73,106; jfr KKK 1303). Anden är en oförtjänt gåva som vi skall ta emot med tacksamhet och göra plats för dess outtömliga kreativitet. Den är en gåva som man skall ta vara på med omsorg, följa hörsamt, och låta sig formas som vax av dess kärleks låga “för att reflektera Jesus Kristus i dagens värld” (Apostoliska maningen Gaudete et exsultate 23).