Hela påvens katekes - Budorden 11B: I Kristus finner vårt äktenskapliga kall sin fullhet

Övers. Olle Brandt - Vatikanstaten

Idag tänkte jag avsluta katekesen om det sjätte Ordet i Tio Guds bud – “Du skall inte begå äktenskapsbrott” -, och betona att Kristi trogna kärlek är ljuset som låter oss leva i de mänskliga känslornas skönhet. Vår känslomässiga dimension är ett kall till kärlek, som visar sig i trohet, mottagande och barmhärtighet. Detta är mycket viktigt. Hur visar sig kärleken? I trohet, mottagande och barmhärtighet.

Men man skall inte glömma att detta bud syftar uttryckligen på äktenskaplig trohet. Därför är det bra att reflektera på djupet över dess äktenskapliga innebörd. Dessa bibelord, dessa ord i Paulus brev är revolutionära! Att mot bakgrund av den tidens människosyn säga att mannen skall älska sin hustru som Kristus älskar kyrkan: det är en revolution! På den tiden var det nog det mest revolutionära som någonsin sagts om äktenskapet. Vi kan undra: vem riktas detta bud om trohet till? Bara till gifta par? I själva verket är det ett bud för alla, ett faderligt Gudsord till varje man och kvinna.
Låt oss komma ihåg att människans mognadsprocess är också kärlekens, som går från att ta emot omsorg till förmågan att ge omsorg, från att motta liv till förmågan att ge liv. Att bli vuxna män och kvinnor är att nå fram till att uppföra sig som make/maka och som förälder. Det visar sig i livets olika situationer som förmågan att bära någon annans börda och att älska denna person utan tvetydighet. Det är alltså en allomfattande inställning hos en person som förmår ta på sig verkligheten och träda in i en djup relation yill andra.
Vem är då äktenskapsbrytaren, den vällustige, den otrogne? Det är en omogne person, som håller sitt liv för sig själv och tolkar situationerna utifrån sin egen välmåga och tillfredsställelse. Därför räcker det inte att fira bröllop för att gifta sig. Man måste gå från ”jag” till ”vi”, från att tänka ensam till att tänka tillsammans, från att leva ensam till att leva tillsammans. Det är en viktig vandring. När vi når fram till att flytta vår mittpunkt utanför oss själva, då är allt vi gör äktenskapligt: vi arbetar, talar, beslutar, möter andra med en mottagande och uppoffrande inställning.
Nu kan vi vidga perspektivet litet grann och säga att varje kristet kall är äktenskapligt i denna bemärkelse. Prästbanan är det, för det är kallet, i Kristus och kyrkan, att tjäna gemenskapen med all kärlek, påtaglig omsorg och vishet som Herren ger. Kyrkan behöver inte folk som längtar efter prästens “roll” – nej, de behövs inte, det är bättre att de stannar hemma -, utan män vars hjärtan berörs av den Heliga Anden med en förbehållslös kärlek till Kristi brud. Den som är präst älskar Guds folk med hela faderligheten, ömheten och kraften hos en make och fader. Så är också den vigda jungfruligheten något man lever med trohet och glädje som en äktenskaplig relation, fruktbar i moderskap och faderskap.
Jag upprepar: varje kristet kall är äktenskapligt, för det är frukten av ett kärleksband där vi alla har pånyttfötts, kärleksbandet till Kristus, som Paulus säger. Utifrån hans trohet, hans ömhet, hans generositet ser vi med tro på äktenskapet och på varje kall, och vi förstår sexualitetens fulla innebörd.
Den mänskliga skapelsen, i sin oskiljbara enhet av ande och kropp, i sin manliga och kvinnliga polarisering, är något gott, som är till för att älska och älskas. Människokroppen är inget njutningsredskap utan platsen för vårt kall till kärlek, och i äkta kärlek finns ingen plats för vällust och dess ytlighet. Män och kvinnor förtjänar mer än så!
Även om Ordet “Du skall inte begå äktenskapsbrott” är uttryckt som ett förbud, riktar det oss mot vårt ursprungliga kall, den äktenskapliga, fulla och trogna kärlek som Jesus Kristus har uppenbarat för oss och gett oss (jfr Rom 12:1).