Hela påvens katekes - Fader vår 9. ”Tillkomme ditt rike”

När vi ber “Fader vår” är vår andra bön till Gud “tillkomme ditt rike” (Matt 6:10). Efter att ha bett att hans namn skall helgas, uttrycker den troende sin önskan att hans rike skall komma snart. Man kan säga att denna önskan springer fram ur Kristi eget hjärta. Han inledde sin förkunnelse i Galileen med att förkunna: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15). Dessa ord är inget hot, tvärtom är det en glad nyhet, ett glädjebudskap. Jesus vill inte tvinga folk att omvända sig genom att sprida skräck för att Guds dom är på väg eller genom skuldkänslor för vad man har gjort. Jesus ägnar sig inte åt proselytism: han förkunnar helt enkelt. Tvärtom, vad han framför är den glada nyheten om frälsningen, och utifrån den kallar han till omvändelse. Var och en är inbjuden att tro på ”evangeliet”: att Guds herravälde har kommit nära hans barn. Detta är evangeliet: Guds herravälde har kommit nära hans barn. Och Jesus förkunnar detta förunderliga, denna nåd: Gud, Fadern, älskar oss, han är oss nära och lär oss att vandra längs helighetens väg.

Tecknen på att detta rike har kommit är många och alla positiva. Jesus inleder sin offentliga verksamhet med att ta hand om sjuka, både till kroppen och själen, om dem som var socialt uteslutna – som de spetälska -, om de syndare som alla betraktade med förakt, också de som var mer syndare än de men låtsades vara rättfärdiga. Och hur kallar Jesus dem? ”Hycklare”. Jesus själv säger vilka dessa tecken är, tecknen på Guds rike: “blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud” (Matt 11:5).

“Tillkomme ditt rike!”, upprepar den kristne envetet när han eller hon ber “Fader vår”. Jesus har kommit; men världen är ännu präglad av synden och befolkad av mängder av människor som lider, av människor som inte försonas och inte förlåter, av krig och olika former av utsugning, vi kan tänka på människohandel med barn till exempel. Allt detta visar att Kristi seger ännu inte har förverkligats helt och hållet. Många män och kvinnor lever ännu med ett stängt hjärta. Det är framför allt i sådana situationer som den kristne uttalar den andra bönen i “Fader vår”: “Tillkomme ditt rike!”. Det är som att säga: ”Fader, vi behöver dig” Jesus, vi behöver dig, vi behöver att du överallt och för alltid skall vara Herre mitt ibland oss”. “Tillkomme ditt rike, var mitt ibland oss”.

Ibland undrar vi varför detta rike förverkligas så långsamt. Jesus talar gärna om sin seger med hjälp av liknelser. Han säger till exempel att Guds rike är som en åker där det växer både god säd och ogräs. Det värsta misstaget skulle vara att ingripa omedelbart och utrota från världen allt det som förefaller vara ogräs. Gud är inte som vi, Gud har tålamod. Det är inte med våld som man upprättar Riket i världen: hans stil för att sprida Riket är mildheten (jfr Matt 13:24-30).

Guds rike är förvisso en stor kraft, den största man kan tänka sig, men inte enligt världens kriterier. Därför verkar den aldrig uppnå absolut majoritet. Det är som jästen som bakas in i mjölet. Den verkar försvinna, och ändå är det just den som låter degen jäsa (jfr Matt 13:33). Eller det är som ett senapskorn, så litet, nästan osynligt, men ändå bär det i sig naturens överväldigande kraft, och när det växer blir det det större än alla örter (jfr Matt 13:31-32).

I detta Guds rikes ”öde” kan man urskilja handlingen i Jesu liv. Också han var för sina samtida ett svagt tecken, en nästan okänd händelse för den tidens officiella historiker. Han beskrev sig själv som ett ”vetekorn”, som dör i jorden men som bara så kan “ge rik skörd” (jfr Joh 12:24). Utsädet är en vältalig symbol: ena dagen kör bonden ner det i jorden (en gest som påminner om en begravning), och sedan ”sover han och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur” (Mark 4:27). Ett utsäde som gror är mer Guds verk än människans som sått det (jfr Mark 4:27): Gud går alltid före oss, Gud överraskar alltid. Tack vare honom kommer efter långfredagens natt en uppståndelsens gryning som förmår lysa upp hela världen med hopp.

“Tillkomme ditt rike!”. Låt oss så detta ord mitt bland våra synder och våra misslyckanden. Låt oss skänka det till människor som besegrats och kuvats av livet, till dem som fått smaka mer hat än kärlek, till dem som fått genomleva meningslösa dagar utan att någonsin förstå varför. Låt oss skänka det till dem som har kämpat för rättvisan, till alla historiens martyrer, till dem som tror att de kämpat förgäves och som tror att det onda alltid härskar i denna värld. Då skall vi få höra bönen “Fader vår” som svarar. Den skall återigen upprepa dessa ord av hopp, samma ord som Anden låter avsluta hela bibeln: ”Ja, jag kommer snart!”: detta är Herrens svar. ”Jag kommer snart”. Amen. Och Herrens kyrka svarar: “Kom, Herre Jesus” (jfr Upp 22:20). “Tillkomme ditt rike” är som att säga “Kom, Herre Jesus”. Och Jesus säger: ”Jag kommer snart”. Och Jesus kommer, på sitt sätt, men alla dagar. Låt oss lita på detta. Och när vi ber ”Fader vår” säger vi alltid: ”Tillkomme ditt rike”, för att få höra i vårt hjärta: ”Ja, jag kommer, och jag kommer snart.”