Påven till unga: Gud älskar er och kyrkan behöver er

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

“Christus vivit” är resultatet av den XV biskopssynoden i oktober 2018 om "Unga, tron och kallelseurskiljning". Inledningsvis analyserar texten den verklighet de unga lever i idag, för att sedan fortsätta med en inbjudan till de unga att söka vänskapen med Jesus.

Påven skriver att han har "inspireras av synodens reflektioner och dialoger". Titeln "Christus vivit" är en syntes av det glada budskapet som den apostoliska uppmaningen vill lansera: "Kristus lever. (...) Därför är det första jag vill säga till varje ung kristen: Han lever och vill att du lever!".

Kap.1 - Vad säger Guds ord om unga?

Texten börjar med läsningar av Guds ord om unga och påven noterar att, att vara ung handlar inte bara om ålder. Jesus möter den rike unga mannen, men "hans ande var inte så ung – skriver påven - för han hade redan fastnat i rikedomar och bekvämligheter". I evangeliet finns det några unga som är "redo och uppmärksamma" medan andra "distraheras och sover". Till de unga som har förlorat kraften, säger Herren: ”Res dig upp!"

Kapitel 2 - Jesus Kristus är alltid ung

Pastoralvården för unga bör ta hänsyn till aspekterna av Jesu ungdom "för att inte skapa projekt som isolerar unga från familjen och världen eller omvandlar dem till en utvald minoritet, som skyddas för att inte smittas”. I stället behövs "projekt som stärker dem, följer dem och projicera dem mot mötet med andra, mot att generöst tjäna och missionera”.

Kyrkan är ung när hon är sig själv, skriver påven. Och uppmanar till att be Herren att befria kyrkan från dem som vill föråldra den, fixera den vid det förflutna, bromsa den och göra den orörlig. Han ber också för att kyrkan inte ska frestas att tro att hon är ung, om hon ger efter för allt som världen erbjuder henne för att så "kamouflera sig med andra". Nej. Kyrkan är ung när hon är sig själv.

Kapitel 2 beskriver även de känslor unga har uttryckt om kyrkan. En del unga säger att kyrkan är irriterande och störande, även på grund av respektabla skäl, skriver påven, som "de sexuella och ekonomiska skandalerna; den passiva roll som tilldelas unga i församlingarna; kyrkans oförmåga att förklara sina doktrinära och etiska positioner till samhället”. Andra unga vill se en kyrka som lyssnar mer, som inte ständigt fördömer världen… de vill inte se en tyst och mild kyrka, men inte heller en kyrka som alltid förklarar krig”.

Påven avslutar detta kapitel med att tala om jungfru Maria och påminner om att det finns många modiga helgon i kyrkan som gav sina liv för Kristus.

Kapitel 3 - Ni är Guds nu

Påven Franciskus skriver i detta kapitel att unga människor inte bara är världens framtid, utan vårt nu och att man därför bör lyssna på dem, och motstå frestelsen att ge dem "färdiga svar och färdiga recept". De ungas realiteter är olika och måste beaktas. 

Ideologisk kolonisering och sexualitet

Påven talar i detta kapitel även om fenomenet ideologisk kolonisering som pågår i många fattiga länder, i utbyte mot ekonomiskt stöd. Dessa västerländska livsförslag skadar särskilt unga människor. När det gäller sexualitet säger påven att "i en värld som uteslutande betonar sexualitet är det svårt att upprätthålla ett sunt förhållande till sin kropp och affektiva relationer". Det är också av den anledningen som kyrkans sexualmoral ofta är orsaken till "missförstånd och distansering från kyrkan" när den uppfattas "som ett anklagande och fördömande".

Digitala världen och unga invandrare

Här hänvisas också till den digitala miljön, som når och involverar ungdomar, och noterar att det "är även ett territorium av ensamhet, manipulation, våld, cyberbullism, spridning av pornografi, exploatering av människor för sexuella ändamål och spelberoende, cirkulation av falska nyheter och hat. Han belyser här även unga migranter som exploateras för politiska ändamål, vilket leder till en främlingsfientlig mentalitet. Påven ber unga människor att inte stödja dem som vill att de ska motsätta sig andra unga människor.

Sexuella övergrepp och kyrkans förnyelse

Påven tar också upp övergreppsfrågan och bekräftar synodens åtagande att anta strängare åtgärder. Det här är ett tillfälle till reform av historisk betydelse, skriver påven och påminner om att "det finns en väg ut" ur alla smärtsamma situationer.

Kapitel 4 – Förkunnelse till alla unga

I det fjärde kapitlet understryker påven tre stora sanningar som han vill att de unga ska leva med. Den först är : ”Gud älskar dig”; den andra: "Kristus räddar dig", för hans kärlek "är större än all vår motstridighet och våra svagheter". Den tredje sanningen är: "Han lever!"

Och om "Han lever, så kan han verkligen vara närvarande i ditt liv, när som helst, för att fylla det med ljus", skriver påven och uppmanade de unga att ta till sig detta budskap och kommunicera det till andra unga.

Kapitel 5 – De ungas väg

I kapitel 5 belyser påven hur evangeliet kan påverka de ungas liv, och han uppmanar de unga att inte ge efter för ångesten, eftersom de vackraste drömmarna uppnår man med hopp, tålamod och engagemang, utan att ha bråttom. Samtidigt uppmanar påven de unga till att inte se på livet på avstånd, eller att tillbringa det framför en skärm. ”Kör bort de rädslor som förlamar er!, skriver påven, lev! ".

Och med lev menar påven att de unga ska hålla relationen till Jesus levande och engagera sig i sin nästas behov, för att leva tron. Unga riskerar att sluta sig i små grupper, skriver han och uppmanar till socialt engagemang, till att vara "modiga missionärer", som vittnar om evangeliet överallt med sina liv, även om det innebär att man måste gå motströms.

Kapitel 6 - Ungdomar med rötter

Kapitel 6 understryker hur viktigt det är att unga är rotade för att inte falla när det stormar eller för manipulationer som som vill just att de unga ska vara rotlösa och öppna för flyktiga löften. Vikten av de ungas relation med den äldre generationen är därför grundläggande och påven specificerar att detta "betyder inte att du måste hålla med allt som de säger". Men de måste respekteras.

Kapitel 7 - Ungas pastoralvård

Påven börjar i detta kapitel med att beskriva behovet av en pastoralvård som kan bemöta de unga som han säger är offer för sociala och kulturella förändringar, vilket har lett till oro. De vanliga strukturerna kan inte besvara deras oro, och det krävs en mer närvarande, mer flexibel och djärvare pastoralvård, för att främja möte med Gud. Han fokuserar särskilt på två ord som måste finnas med: att hjälpa de unga att söka och att växa.

Påven talar om hur avgörande det är att katolska utbildningsinstitutioner inte är som bunkrar som skyddar eleverna mot externa hot. Målet måste snarare vara att forma starka integrerade unga, som kan be. Kyrkan behöver inte en abstrakt pastoralvård för unga, långt ifrån världen för att bevara dem fläckfria, där evangeliet presenteras avskilt från ungdomskulturen.

Kapitel 8 - Kallelsen

I det här kapitlet tar påven upp kallelsen, och börjar med att påminna om att Herren har ett underbart projekt för var och en av oss. Ma måste utveckla hela sig själv för att uppnå Guds plan.

Påven talar först om kallelsen att bilda en familj och arbeta, vilket är något många unga drömmer om. Trots alla svårigheter försäkrar påven de unga om att "det är värt att satsa på familjen (...). Att tro att ingenting kan vara definitivt är ett bedrägeri (...) Jag ber er att vara revolutionära, och gå motströms, skriver påven och uppmanar de unga att våga välja äktenskapet – Jag litar på er.

Sedan fördömer påven en politik som marginaliserar de unga som vill arbeta, och uppmanar politiker att engagera sig för att reducera ungdomsarbetslösheten. Till unga säger han: "Det är sant att du inte kan leva utan att arbeta och det innebär att du ibland måste acceptera de jobb som finns, men avstå aldrig från era drömmar, begrav dem inte definitivt”.

Påven Franciskus avslutar detta kapitel med att tala om kallelsen till prästämbetet och det gudsvigda livet. "Varför utesluta det? Ni kan vara säkra på att om ni känner er kallade av Gud och följer den, så kommer det att vara det som ger era liv fullhet.”

Kapitel 9 - Urskiljning

Att urskilja och upptäcka sin kallelse är en uppgift som kräver att man ger plats för ensamhet och tystnad, det är ett personligt beslut, påpekar påven, och därför är det nödvändigt att urskiljningen går bortom förnuftet. Tre saker hjälper de unga här, enligt påven och det är: förmågan att vara uppmärksam och lyhörd; förmågan att skilja på nåd och frestelse, skilja på sanning och bedrägeri; och slutligen förstå "var den andra verkligen vill gå".

Den apostoliska uppmaningen avslutas med att påven uttrycker en önskan: "Kära unga, jag kommer vara glad över att se er springa fortare än de som är långsamma och rädda." ... Kyrkan behöver er framfart, era intuitioner, er tro ... Och när ni kommer fram dit vi inte ännu nått, ha tålamod att vänta på oss."