Hela påvens katekes - Fader vår 16: Var du än är, åkalla Fadern
Idag avslutar vi katekeserna om “Fader vår”. Vi kan säga att den kristna bönen uppstår i djärvheten att kalla Gud ”Fader”. Detta är roten till den kristna bönen: att säga ”Fader” till Gud. Det behövs djärvhet för att göra det! Det handlar inte bara om en formel utan om en intim relation mellan barn och förälder som vi leds in i av nåd: Jesus är den som uppenbarar Fadern och ger oss en familjerelation till honom. ”Jesus ger oss inte en formel som vi mekaniskt skall upprepa. Liksom för all formulerad bön, är det genom Guds ord som den helige Ande lär Guds barn att be till sin himmelska Fader” (Katolska kyrkans katekes 2766). Jesus själv använde olika uttryck för att be till Fadern. Om vi läser evangelierna uppmärksamt, upptäcker vi att dessa böneuttryck som Jesus uttalar påminner om texten till ”Fader vår”.
Så ber till exempel Jesus så här i natten i Getsemane: “Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill” (Mark 14:36). Vi har redan talat om denna text i Markusevangeliet. Det är svårt att i denna korta bön inte känna igen ett spår av ”Fader vår”. Mitt bland skuggorna talar Jesus till Gud och kallar honom “Abbà”, med ett barns förtröstan, och fast han erfar fruktan och ångest ber han att Faderns vilja skall ske.
I andra texter i evangelierna uppmanar Jesus sina lärjungar att odla en bönens anda. Bönen måste vara ihärdig, och framför allt måste den bära fram minnet av våra bröder och systrar, särskilt när vi har svåra relationer till dem. Jesus säger: “När ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser”« (mark 11:25). Också här hör vi en samklang med ”Fader vår”. Det finns många andra exempel.
Hos Paulus finner vi inte texten till “Fader vår”, men vi förnimmer dess närvaro i den underbara sammanfattning där den kristnes bön kondenseras till ett enda ord: “Abbà!” (jfr Rom 8:15; Gal 4:6).
I Lukasevangeliet ser lärjungarna hur Jesus ofta avlägsnar sig för att försjunka i bön, och en dag ber de honom: “Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar” (11:1). Då lär Mästaren dem bönen till Fadern.
Ser man ut över Nya testamentet är det tydligt att huvudpersonen i varje kristen bön är den heliga anden. Vi skulle aldrig kunna be utan den heliga andens kraft. Det är han som ber i oss och som gör så att vi ber väl. Vi kan be Anden att lära oss be, för han är huvudpersonen, den som gör sann bön i oss. Han blåser i hjärtat hos var och en av oss, som är Jesu lärjungar. Anden gör att vi förmår be som Guds barn, vilket vi är på riktigt genom dopet. Anden låter oss be längs den väg som Jesus har pekat ut för oss. Detta är den kristna bönens mysterium: nåden drar oss in i den allraheligaste treenighetens kärleksdialog.
Jesus bad så. Ibland använde han uttryck som var långt från texten till “Fader vår”. Vi kan tänka på de första orden i Psalm 22, som Jesus uttalar på korset: ” Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46). Kan den himmelske Fadern överge sin son? Nej, det kan han inte. Och ändå har kärleken till oss syndare lett Jesus till detta: att känna sig övergiven av Gud, att känna att Gud är avlägsen, för att han har tagit på sig alla våra synder. Men också i detta ångestrop förblir han ”Min Gud, min Gud”. I detta ”min” finns kärnan till relationen till Fadern, som är kärnan till tron och bönen.
Utifrån denna kärna kan en kristen be i varje situation. Den kristne kan använda alla bibelns böner, särskilt psaltarpsalmerna, men kan också be med alla de olika böneuttryck som under årtusenden av historia har sprungit fram ur människornas hjärtan. Och vi upphör aldrig att berätta för Fadern om våra bröder och systrar i mänskligheten, för att ingen av dem, särskilt de fattiga, skall förbli utan tröst och kärlek.
I slutet av denna katekes kan vi upprepa denna Jesu bön: “ Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn” (Luk 10:21). För att be måste vi bli som barn, för att den heliga anden skall komma till oss och för att han skall leda oss i bönen.
