Påven ber romerna om förlåtelse

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

"I Kristi kyrka finns utrymme för alla". Påven omfamnar med dessa ord romerna i Lautaro kvarteret, ett av de äldsta i den Transsylvaniska staden Blaj, och en historisk plats för detta folk.

Förlåt i Guds och kyrkans namn

Under det hjärtliga mötet uttryckte påven dock sorgen över den diskriminering och segregering som folket har lidit under, vilket även kristna har utsatt dem för:

Jag ber om förlåtelse, i kyrkans namn, till Herren och till er, när vi under historien har diskriminerat er, misshandlat er eller sett på er med illvilja, med Kains ögon istället för Abels. När vi inte har kunnat uppskatta och försvara er i det som utmärker er. Kains likgiltighet för sin bror, som ger näring till fördomar och vrede, skapar avstånd:

När någon blir övergiven kan inte den mänskliga familjen vandra längre. Vi är inte kristna eller till och med mänskliga, om vi inte kan se på personen utan våra fördomar.

Valet mellan Kain och Abel

Påven Franciskus använde sig av de bibliska bröderna Abel och Kain, för att beskriva att det alltid finns ett val: valet mellan att vara som Abel, öppen och mottagande, eller slutna benägna att se andra som avfall, som Kain: "Varje dag måste vi välja mellan Abel och Kain", upprepade påven, "mellan försoningens väg och hämndens väg, mellan kärlekens och hatets civilisation. Vi väljer Jesu väg - en väg som kostar ansträngningar, men som leder till fred".

Vandra tillsammans

Påven riktade sina ord till de närvarande romerna och uppmanade dem till att inte vara rädda för att dela med sig av deras specifika egenskaper: värdet av livet och familjen i bredare bemärkelse med starka släktband; solidaritet, gästfrihet, stöd och försvar av de svagaste i deras samhälle; respekten för de äldre, och för livets helighet, spontaniteten och glädje.

”Beröva inte de samhällen där ni lever, dessa era gåvor, utan dela med er av dem, och ta emot det andra kan erbjuda er."

Jag vill inbjuda er att vandra tillsammans, var ni än är, i byggandet av en mer mänsklig värld, bortom rädsla och misstankar, så att hindren som skiljer oss åt faller, och det ömsesidiga förtroendet främjas, genom att tålmodigt söka broderskapet, vilket aldrig är förgäves.