Påven vid mässan i Bukarest: Maria är förebilden för möteskultur och glädje
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven talade i sin predikan i Josefkatedralen i Bukarest om tre sidor av den första lärjungen Maria: Maria vandrar, Maria möter och Maria gläds.
Maria vandrar
Maria vandrar från Nasaret till Elisabet och sedan från Galiléen till Betlehem där Jesus föds. Hon flyr till Egypten för att rädda barnet från Herodes och tar sig varje år till Jerusalem vid påsken och slutligen följer hon sin Son på smärtans väg. Dessa resor var inte lätta, sa påven utan krävde mod och tålamod.
”Man säger att Jungfru Maria känner till uppförsbackar, våra uppförsbackar, och är vår vandringssyster. Som expert på att anstränga sig vet hon att ta vår hand när vi har det svårt och står inför livets värsta branter. Som en god moder vet Maria att kärleken visar oss vägen i små vardagliga ting.”
Påven sa att Jungfru Maria inger oss hopp och ber oss att vandra tillsammans med henne.
Maria möter
Unga Maria möter den äldre Elisabet och söker så sina rötter och Elisabet pånyttföds:
”Det är ett mirakel som sker av möteskulturen, där ingen kastas bort eller får en etikett utan där tvärtom alla är önskade för att de behövs för att få se Herrens ansikte”.
”Möteskulturen driver oss kristna att uppleva miraklet med den moderliga kyrkan som söker, skyddar och enar sina barn” sa påven och uppmanade till att tillsammans med kraft säga ”saliga de som tror och vågar skapa möten och gemenskap”.
Maria som vandrar och möter Elisabet påminner oss om att Gud vill finnas och leva mitt bland sitt folk, sa påven.
”Detta är den kristna hemligheten: Gud är mitt bland oss som en kraftfull frälsare. Denna övertygelse tillåter oss, liksom Maria, att sjunga och jubla av glädje.”
Maria gläds
Maria gläds för att hon bär på Gud, sa påven och påminde om att trons problem inte så mycket handlar om medel och strukturer utan om bristen på glädje.
”Tron vacklar när man går in i sorg och uppgivenhet. När vi lever i misstro, instängda i oss själva, motsäger vi tron för att i stället för att känna oss som barn som Gud gör stora saker för, förminskar vi allt till våra problem och glömmer bort att vi inte är föräldralösa utan har en Fader och en kraftfull frälsare bland oss.”
"Kära bröder och systrar! Maria vandrar, möter och gläds för att hon bar på något mycket större än sig själv. Hon bar på en välsignelse. Som hon, ska inte heller vi vara rädda för att bära på den välsignelse som Rumänien behöver. Främja en möteskultur som motsäger likgiltighet och uppdelning och uppmuntra detta land att med styrka lovsjunga Herrens barmhärtighet."
