Påven i Vänskapsstaden: Fattigdomen är inte ett öde

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Glädjen var oerhört stor för påvebesöket i Vänskapsstaden i Akamasoa som ligger en knapp mil från den apostoliska nuntiaturen i Antananarivo. Hundratals familjer, unga och barn hade samlats för att ta emot påven Franciskus och höra hans ord till dem.

Missionären vid missionskongregationen p Pedro Opeka, som för 30 år sedan startade detta stora projekt, välkomnade påven och efter att ha lyssnat på ett barns vittnesbörd tog han till orda.

Påvens tidigare elev p Pedro

Han inledde med att uttrycka sin stora glädje över att återigen träffa p Pedro, som han berättade var hans elev vid den teologiska fakulteten åren 1967-68.

Påven hyllade projektet Vänskapsstaden och sa att den är ”ett uttryck för Guds närvaro bland sitt fattiga folk”. Han talade om det hopp som folket i denna vänskapsstad bär på och att deras fattigdom har vänts till hoppfullhet. "Varje hörn av dessa kvarter, varje skola eller sjukvårdsinrättning är en hoppfull sång" som visar att "fattigdomen inte är ett öde".

Levande tro

Denna "stad" bygger på en levande tro, stort mod, ömsesidig hjälp och hårt arbete betonade påven – "en tro som ser möjligheten där man endast såg fattigdom, hopp där man endast såg ett öde och liv där man talade om död och förstörelse".

Påven sa att p Opeka med projektet överför engagemang, diciplin, ärlighet, respekt för sig själv och andra och att de har förstått att Guds dröm inte endast är en personlig utveckling utan framför allt en gemensam. Påven citerade p Pedro : "Det finns inte ett värre slaveri än att leva var och en för sig själv".

Påven vände sig sedan direkt till de unga i denna vänskapsstad och bad dem att aldrig falla för frestelsen av ett lätt liv eller att gå in i sig själva. "Kära unga! – sa påven – nu är det upp till er att föra vidare det arbete som era gamla har förverkligat. Styrkan för detta finner ni i er tro och i det levande vittnesbördet som ert liv har formats av."

Avslutningsvis inbjöd påven till bönen att detta ljus sprids i hela Madagaskar och i världen som en förebild i kampen mot fattigdom.