Hela påvens katekes - Saligprisningarna 1. Inledning

Låt oss först beskriva bakgrunden till dessa Jesu ord. Under kommande katekeser skall vi kommentera de enskilda saligprisningarna i tur och ordning.

För det första är det viktigt att veta hur detta budskap förkunnades. Jesus ser folkskarorna som följde honom och går upp på den låga höjd som omger Gennesaretsjön, sätter sig ned, talar till sina lärjungar och förkunnar saligprisningarna. Budskapet är alltså riktat till lärjungarna, men i bakgrunden står folkskarorna, det vill säga hela mänskligheten.

“Berget” påminner om Sinai, där Gud gav Mose budorden. Jesus börjar lära ut en ny lag: att vara fattiga, ödmjuka, barmhärtiga... Dessa ”nya budord” är mycket mer än bara normer. Jesus tvingar ingen, men han visar vägen till lyckan – hans väg – genom att åtta gånger upprepa ordet ”saliga”.

Varje saligprisning består av tre delar. Först kommer alltid ordet ”saliga”; sedan kommer den situation där de saliga är; andlig fattigdom, sorg, hunger och törst efter rättvisa, och så vidare. Till sist kommer skälet till saligheten. Så är de åtta saligprisningarna, och det vore bra att lära sig dem utantill, för att alltid ha denna lag som Jesus gett oss i vår tanke och vårt hjärta.

Vi skall lägga märke till att skälet till saligheten inte är den nuvarande situationen, utan det nya tillstånd som de saliga får i gåva av Gud: ”dem tillhör himmelriket”, ”de skall bli tröstade”, ”de skall ärva landet” och så vidare.

I denna tredje del, som alltså är skälet till lyckan, använder Jesus ofta en framtida passiv form: ”de skall bli tröstade”, ”de skall ärva landet”, ”de skall bli mättade”, ”de skall möta barmhärtighet”, ”de skall kallas Guds söner”.

Men vad betyder ordet ”salig”? Varför börjar var och en av saligprisningarna med ordet ”salig”? Ordet i grundtexten syftar inte på en som har magen full eller lever i välstånd, utan en person som befinner sig i nådens tillstånd, som gör framsteg i Guds nåd och på Guds väg: tålamod, fattigdom, tjänande av andra, tröstande... De som gör framsteg i detta är lyckliga och skall bli saliga.

För att ge sig själv till oss väljer Gud ofta oväntade vägar, kanske rentav genom våra begränsningar, våra tårar, våra misslyckanden. Det är den påskglädje som våra bröder i öst talar om, den som bär på stigmata men lever, som har gått genom döden och har fått erfara Guds makt. Saligprisningarna leder dig till glädjen, alltid; de är vägen till glädjen. Det kommer att hjälpa oss om vi idag tar Matteusevangeliet och läser kapitel fem, verserna ett till elva – kanske flera gånger under veckans gång – för att förstå denna väg till lyckan, som är så bra, så säker, och som Herren visar oss.