Påven vid Angelus: Kristus är källan till frälsningen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Vid söndagens Angelus talade påven Franciskus i direktsändning inifrån det apostoliska palatsets bibliotek, och inte som vanligt från sitt fönster ut mot Peterplatsen, på grund av Covid-19-smittan. Innan sin katekes vände han sina tankar till kyrkan i Lombardiet, regionen i Norditalien som särskilt drabbas av viruset. Han påminde om hur ärkebiskopen av Milano från sin domkyrkas tak för några dagar sedan bad om Jungfru Marias förböner.
Guds gåva
Påven talade i sin katekes utifrån dagens läsning denna tredje söndag i fastan, om den samariska kvinnan (Joh 4:5–15, 19b–26, 39a, 40–42) och om vattnet som det element som uppehåller livet och som även är mysteriet. Kristus bryter mot alla regler då han ber en kvinna av ett föraktat folk om vatten då han var törstig och trött, sa påven, och att Kristus här inleder dialogen med kvinnan och avslöjade för henne mysteriet med den Helige Andens levande vatten, Guds gåva.
Gud, livets vatten
Påven förklarade att bibeltraditonen lär att Gud är källan till det levande vattnet och att man, om man går ifrån Honom utsätts för den värsta av torkor. Det är det som sker med Israels folk när de följer Moses i öknen, sa påven och hänvisade till dagens första läsning (2 Mos 17:3–7): Enligt Guds vilja fick Moses vattnet att flöda från klippan som tecken på Guds försyn och att Han följer sitt folk och ger liv.
Påven talade vidare om att aposteln Paulus tolkar denna klippa som symbol för Kristus (1 Kor 9) – den som törstar efter frälsning kan följa Jesus, och den Helige Anden blir en källa i honom eller henne av evigt liv. Löftet om det levande vattnet som Jesus ger den samariska kvinnan blev verklighet i Hans Påsk då blod och vatten kom ur Hans sida (Joh 19:34).
Den som möter Kristus kan inte hålla det för sig själv, förklarade påven, utan måste berätta det för andra precis som den samariska kvinnan gjorde, för att alla ska förstå att ”han verkligen är världens frälsare” (Joh 4:42).
Påven avslutade:
Även vi, som har fötts på nytt i dopet, är kallade att vittna om livet och hoppet som finns i oss. Om vårt sökande och vår törst helt och hållet släcks i Kristus, visar vi att frälsningen inte ligger i “saker” i den här världen som i slutändan skapar torka, utan i Honom som har älskat oss och som alltid älskar oss: Jesus vår Frälsare, i det levande vattnet som Han ger oss.