Sök

Påvens allmänna audiens i direktsändning Påvens allmänna audiens i direktsändning 

Hela påvens katekes: Saligprisningarna 5 - Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten

Vi bär alla på en törst som är djupare än den fysiska, en längtan i vårt varas rot. Dt sade påven Franciskus på den allmänna audiensen i Vatikanen den 11 mars, då han reflekterade över saligprisningen: “Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade”.

Översättning Olle Brandt – Vatikanstaten

I dagens katekes fortsätter vi att meditera över den strålande väg till lyckan som Herren har gett oss i Saligprisningarna, och vi kommer nu till den fjärde: “Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade” (Matt 5:6).

Vi har redan mött andlig fattigdom och gråt. Nu möter vi en annan typ av svaghet, den som hänger ihop med hunger och törst. Hunger och törst är grundläggande behov, de gäller överlevnaden. Det handlar alltså inte om någon allmänt hållen längtan, utan om ett livsviktigt behov i vardagen, som att få näring.

Man vad betyder det att hungra och törsta efter rättfärdighet? Vi talar förvisso inte om dem som vill hämnas, tvärtom, i den föregående saligprisningen har vi talat om ödmjukhet. Orättvisor sårar förvisso mänskligheten. Det mänskliga samhället har stort behov av rättvisa, sanning och social rättvisa. Låt oss inte glömma att det onda som världens kvinnor och män får utstå når ända till Gud fadern. Vilken fader skulle inte lida för sina barns smärtor?

Bibeln säger att Gud känner och delar de fattigas och förtrycktas lidande. Andra Mosebok (jfr 3:7-10) berättar att Gud hörde ropet från Israels förtryckta barn och därför steg ned för att befria sitt folk. Men den hunger och törst efter rättfärdighet som Herren tala rom är djupare än det rättmätiga behovet av mänsklig rättvisa som varje människa bär i hjärtat.

Litet längre fram i Bergspredikan talar Jesus om en rättfärdighet som överskrider mänsklig rätt eller personlig fulländning, när han säger: “Om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket” (Matt 5:20). Och detta är den rättfärdighet som kommer från Gud (jfr 1 Kor 1:30).

I bibeln finner vi en törst som är djupare än den fysiska, en längtan i vårt varas rot. En psaltarpsalm säger: “Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land” (Ps 63:2). Kyrkofäderna talar om denna oro som bor i människans hjärta. Augustinus säger: “Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig” (Bekännelser, 1,1.5.). Det finns en inre törst, en inre hunger, en oro…

I varje hjärta, också i den mest korrupta människa, som är långt från det goda, finns en dold längtan efter ljuset, även om denna längtan finns under rasmassor av lögner och misstag, men där finns alltid en törst efter det sanna och goda, som är en törst efter Gud. Det är den Heliga Anden som väcker denna törst: han är det levande vatten som har format vårt stoft, han är den skaparande som har gett det liv.

Därför är kyrkan sänd att förkunna för alla Guds Ord, som är impregnerat av Helig Ande. För Jesu Kristi evangelium är den största rättfärdighet som man kan erbjuda mänsklighetens hjärta, som behöver det för att leva utan att förstå det (jfr Katolska kyrkans katekes, nr 2017: “Den helige Andes nåd ger oss Guds rättfärdighet. Anden förenar oss genom tron och dopet med Kristi lidande och uppståndelse och gör oss delaktiga av hans liv”).

Till exempel, när en man och en kvinna gifter sig vill de göra något stort och vackert, och om de håller denna törst vid liv kommer de alltid att finna en väg för att gå framåt, mitt bland alla problem, med nådens hjälp. Också de unga bär på denna hunger, och de får inte tappa bort den! I barnens hjärtan måste man skydda och ge näring åt denna längtan efter kärlek, ömhet och omhändertagande som de ger uttryck för på ett uppriktigt och strålande sätt.

Varje människa är kallad att återupptäcka vad som verkligen är viktigt, vad man verkligen behöver, vad som låter oss leva väl, och på samma gång vad som är mindre viktigt och som man mycket väl kan klara sig utan.

I denna saligprisning om hunger och törst efter rättfärdighet förkunnar Jesus att det finns en törst som inte skall bli besviken; en törst som, om vi låter den leda oss, skall släckas och det blir bra, för det motsvarar Guds eget hjärta, hans Heliga Ande som är kärlek, och också det utsäde som den Heliga Anden har sått i våra hjärtan. Må Herren ge oss denna nåd: att ha denna törst efter rättfärdighet som är en vilja att finna och se Gud och att göra andra människor gott.

17 mars 2020, 18:30