Påvens i möte med storayatollan om vikten av samarbete och vänskap

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus lördag går i den interreligiösa dialogens tecken och har som höjdpunkt mötet med representanter för olika religioner på Ur slätten. På vägen dit mellanlandade påven Franciskus i Najaf för att ha ett privat möte med den shiitiska storayatollan Sayyid Ali Al-Husayni Al-Sistani.

I pressmeddelandet efter deras möte läser man:

”Den Heliga Fadern mötte Storayatolla Sayyid Ali Al-Husayni Al-Sistani i morse i Najaf. Under besöket, som varade cirka fyrtiofem minuter, betonade den Helige Fadern vikten av samarbete och vänskap mellan religiösa samfund så att vi genom att odla ömsesidig respekt och dialog kan bidra till Iraks, regionens, och hela mänsklighetens bästa.

Mötet var en möjlighet för påven att tacka storayatolla Al-Sistani för att han tillsammans med det shiitiska samfundet inför de senaste årens våld och stora svårigheter har höjt sin röst till försvar av de svagaste och mest förföljda, och  bekräftat människolivets helighet och vikten av det irakiska folkets enhet.

När han tog avsked från storayatollan, upprepade den heliga fadern sin bön till Gud, Skapare av allt, om en framtid av fred och broderskap för det älskade irakiska landet, för Mellanöstern och för hela världen.”

Najaf – shiamuslimernas heliga stad

Påven Franciskus flög från Bagdad till Najaf, där han landade kl 8.30.

Najaf grundades 791 e.Kr. av kalifen Hārūn al-Rashīd och är Iraks främsta shiitiska religiösa centrum och ett pilgrimsmål för shiamuslimer från hela världen. Staden bevarar nämligen en Islams mest vördade personer, Ali ibn Abi Talib, även känd som Imam ʿAlī, kusin och svärson till Muhammad. Shiiternas första imam är begravd inuti Imam lAlī-moskén, som anses vara en av de heligaste platserna i islam. Det finns två minareter, 38 meter höga, på vardera sidan om ingången.

Shiamuslimerna tror att även Adam och Eva och Noah är begravda där. Moskén har förstörts och byggts upp flera gånger genom århundradena; den sista rekonstruktionen slutfördes 1632.

1991, under upproret efter Gulfkriget, skadades moskén av Saddam Husseins irakiska republikanska garde. Medlemmar i den shiitiska oppositionen mot regimen hade tagit sin tillflykt till platsen - alla massakrerades.

Moskén med den guldpläterade kupolen ligger centralt i Najaf, som förutom moskéer, helgedomar och religiösa skolor är känd för Wadi al-Salam-kyrkogården - den största kyrkogården i världen, där många muslimska ledare och troende ligger begravda. Shiamuslimerna tror att en begravning i Najaf, garanterar inträde till himlen. Storayatollan Sayyid Ali Al-Husayni Al-Sistanis residens ligger inne i Imam lAlī  moskén.

Storayatollan Al-Sistani

Al-Sistani, född den 4 augusti 1930 i Mashhad, Iran, är det irakiska shiitiska samfundets ledare och direktör för hawza, det shiitiska religiösa seminariet i Najaf. Sedan tidig barndom studerade han Koranen och vid fem års ålder kunde han den utantill. Vid tjugo års ålder lämnade han Iran för att fortsätta sin utbildning i Irak. Han blev då lärjunge till storayatollan Abu al-Qasim al-Khoei i Al-Najaf och vann med tiden även sunniternas och kurdernas respekt.

Al-Sistani stödjer en "fridfullare" islam, som undervisar teologi, lag och moral, och kräver att principerna för islam respekteras i det offentliga livet, men inte gör anspråk på den politiska makten eller kontrollen av den. Denna inställning har alltid varit den rådande i Najaf. Iranske Ayatolla Khomeini, som bodde i staden mellan 1965 till 1978 hade den motsatta uppfattningen, men var ett isolerat fall. Enligt Al-Sistani avstår de religiösa myndigheterna från direkt politisk aktivitet, vilket har lett honom till att vara en samtalspartner av olika politiska strömmar.

År 2004 stödde han det fria valet i Irak och gav därmed ett viktigt bidrag till planeringen av landets första demokratiska regering, medan han 2014 uppmanade irakier att ena sig för att kämpa mot den självutformade islamiska staten. I november 2019, då befolkningen gick ut på gatorna som ett tecken på missnöje mot de höga levnadskostnaderna och nationell politisk instabilitet, uppmanade Al-Sistani demonstranterna och polisen till lugn, och att inte tillgripa våld. Därefter stödde han regeringens avgång och valreformen. Premiärminister Adel Abdul Mahdi avgick kort därefter, medan parlamentet i december godkände valreformen.