Hela påvens katekes - Galaterbrevet 6. Lagens faror
210825 Galaterbrevet 6. Lagens faror
Galaterbrevet berättar om en ganska överraskande händelse. Paulus säger att han har förebrått Kefas, det vill säga Petrus, inför gemenskapen i Antiochia, för att inte ha uppfört sig på rätt sätt. Vad hade hänt som var så allvarligt att Paulus var tvungen att rikta hårda ord till Petrus? Kanske överdrev Paulus, kanske gav han för stort utrymme åt sin personlighet och lyckades inte hålla sig? Vi skall se att så var det inte. Än en gång handlar det om förhållandet mellan lag och frihet. Och detta är något som vi måste återkomma till gång på gång.
När han skriver till galaterna väljer Paulus att nämna denna händelse som inträffade i Antiochia många år tidigare. Han vill påminna de kristna i de gemenskaperna att de absolut inte skall lyssna till dem som förkunnar att de måste omskära sig och så hamna ”under lagen” med alla dess föreskrifter. Låt oss minnas att dessa fundamentalistiska förkunnare hade kommit dit och spritt förvirring och berövat denna gemenskap dess frid. Vad han kritiserade Petrus för var hur man uppfört sig när det handla om att äta tillsammans. Lagen förbjöd en jude att äta tillsammans med ickejudar. Men samme Petrus hade i ett annat sammanhang gått hem till officeren Cornelius fast han visste att han bröt mot lagen. Den gången sade han: “Mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren” (Apg 10:28). När han återvände till 1Jerusalem förebråddes han för sitt uppförande av de kristna som var omskurna och flöjde den mosaiska lagen, men han rättfärdigade sig med att säga: ”Då kom jag ihåg att Herren hade sagt: ’Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas med helig ande’” Sedan de kommit till tro på herren Jesus Kristus har Gud alltså gett dem samma gåva som vi fick. Hur skulle då jag kunna hindra Gud?” (Apg 11:16-17). Låt oss komma ihåg att den Heliga Anden kom i den stunden till Cornelius hem när Petrus gick dit.
Något liknande hände också i Antiochia i Paulus närvaro. Först åt Petrus utan svårigheter tillsammans med kristna som kom från hedendomen. Men när det kom några omskurna kristna från Jerusalem – de som kom från judendomen – då gjorde han det inte längre för att de inte skulle kritisera honom. Detta var misstaget: han brydde sig mer om kritik, om att inte tappa ansiktet. Och detta är allvarligt för Paulus, också för att Petrus var en förebild för andra lärjungar, först och främst Barnabas, som hade evangeliserat just galaterna tillsammans med Paulus (jfr Gal 2:13). Utan att vilja det skapade Petrus med sitt oklara uppförande en orätt splittring i gemenskapen: ”Jag är ren… jag följer denna linje, jag måste göra så här, man får inte göra så där...”
Problemets kärna är att Paulus i sina förebråelser använder ett ord som låter oss förstå vad hans reaktion handlar om: hyckleri (jfr Gal 2:13). Det är ett ord som återkommer ofta: hyckleri. Jag tror att vi alla förstår vad det innebär. Att kristna följde lagen ledde till ett hycklande beteende, som aposteln Paulus avser bekämpa med kraft och övertygelse. Paulus var uppriktigt, han hade sina brister – många, han hade ett otrevligt lynne – men han var uppriktig. Vad är hyckleri? När vi säger: se upp för det där är en hycklare: vad vill vi då säga? Vad är hyckleri? Man kan säga att det är rädsla för sanningen. Hycklaren är rädd för sanningen. Han föredrar att låtsas framför att vara sig själv. Det är som att sminka själen, som att sminka sitt uppförande, som att sminka hur man uppför sig: det är inte sanningen. “Jag är rädd för att uppföra mig så som jag är och jag sminkar mig med dessa inställningar”. Och detta hyckleri förhindrar modet att säga sanningen öppet och så undandrar man sig plikten att alltid säga sanningen, överallt och trots allt. Hyckleriet leder till detta: till halvsanningar. Och halvsanningar är ett hyckleri: för sanning är sanning, annars den inte sanning. Halvsanningar är ett osant sätt att bete sig. Och en miljö där relationerna människor emellan är formella sprids hyckleriets virus lätt. Ett leende som inte kommer från hjärtat, att försöka komma överens med alla och med ingen…
Bibeln berättar om många exempel på när man bekämpar hyckleriet. Ett bra vittnesbörd om hur man bekämpar hyckleriet är berättelsen om den gamle Elasar, som man bad låtsas äta köttet som offrats till hedniska gudar för att rädda sitt liv: han skulle låtsas äta det utan att äta det. Eller låtsas äta fläskkött medan hans vänner i själva verket gav honom något annat att äta. Men denne gudfruktige man svarade: ” Det anstår inte min ålder«, sade han, »att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad” (2 Mack 6:24-25). Han är hederlig: han slår inte in på hyckleriets väg. Det är bra berättelse att reflektera över för att avlägsna sig från hyckleriet! Också evangelierna berättar om flera situationer där Jesus strängt förebrår dem som verkar vara rättfärdiga utåt men som inuti är fulla av falskhet och orättfärdighet (jfr Matt 23:13-29). Om ni har litet tid idag så kan ni ta kapitel 23 i Matteusevangeliet, så får ni se hur många gånger Jesus säger: ”hycklare, hycklare, hycklare”, och avslöjar vad hyckleri är.
Hycklaren är en människa som låtsas, som smickrar och bedrar för han lever med en mask på ansiktet och vågar inte bemöta sanningen. Därför förmår han inte älska på riktigt – en hycklare förmår inte älska – och nöjer sig med att leva av egoism och har inte styrkan som krävs för att visa sitt hjärta öppet. Det finns många situationer där hyckleriet kan dyka upp. Ofta gömmer det sig på jobbet, där man försöker framstå som vän till arbetskamraterna samtidigt som man konkurrerar och knivhugger dem i ryggen. I politiken finner man ofta hycklare som lever ett dubbelliv, ett offentligt och ett privat. Hyckleriet är särskilt avskyvärt i kyrkan, och tyvärr finns det hyckleri i kyrkan, det finns många hycklande kristna och präster. Vi får aldrig glömma Herrens ord: “Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda” (Matt 5:37). Bröder och systrar, låt oss idag tänka på vad Paulus fördömer och som Jesus fördömer: hyckleriet. Låt oss inte vara rädda för att säga sanningen, för att höra sanningen, för att följa sanningen. På så sätt skall vi förmå älska. En hycklare förmår inte älska. Att handla utan att följa sanningen innebär att hota enheten i kyrkan, som Herren själv har bett om.
