Hela påvens katekes - Galaterbrevet 8. Vi är Guds barn

210908 Galaterbrevet 8. Vi är Guds barn

Vi fortsätter att fördjupa vår tro i ljuset av Paulus brev till galaterna. Aposteln inskärper för dessa kristna att de inte för glömma det nya i Guds uppenbarelse som förkunnats för dem. I full överensstämmelse med evangelisten Johannes (jfr 1 Joh 3:1-2) betonar Paulus att tron på Jesus Kristus har låtit oss bli Guds barn på riktigt och också hans arvingar. Vi kristna tar ofta för givet detta att vara Guds barn. Men vi borde i stället minnas med tacksamhet den stund då vi blev det, den stund då vi döptes, för att leva mer medvetet i denna stora gåva.

Om jag idag frågar vem av er som minns sitt dopdatum, tror jag inte att många skulle räcka upp handen. Och då är det ändå det datum då vi frälstes, det datum då vi blev Guds barn. De som inte vet sitt dopdatum kan fråga sina faddrar, mamma, pappa, farbror eller moster: ”När döptes jag?” och minnas detta datum varje år: det är det datum då vi blev Guds barn. Är ni med på det? Kommer ni att göra det? Bra, då kan vi gå vidare …

När en gång tron på Jesus Kristus ”har kommit” (jfr vers 25) skapas ett helt nytt tillstånd som leder till att man blir Guds barn. Det barnaskap som Paulus talar om är inte det allmänna som omfattar alla män och kvinnor som söner och döttrar till samme skapare. I det stycke vi har lyssnat till säger han att tron låter oss bli Guds barn “I Kristus” (vers 26): detta är det nya. Det är detta ”i Kristus” som gör att de kristna är Guds barn på ett annorlunda sätt, och det sker bara genom att man tar del av Kristi återlösning och i oss genom dopets sakrament. Så börjar det. Jesus har blivit vår bror, och med sin död och uppståndelse har han försonat oss med Fadern. Den som tar emot Kristus i tro blir i dopet “iklädd” honom och barnavärdigheten (jfr vers 27).

Paulus talar ofta om dopet i sina brev. Att bli döpt är för honom att ta del i Jesu mysterium på ett verksamt och verkligt sätt. I Romarbrevet säger han exempelvis att i dopet dör vi med Kristus och begravs med honom för att kunna leva med honom (jfr 6:3-14). Döda med Kristus, begravda med honom för att kunna leva med honom. Detta är dopets nåd: att ta del av Jesu död och uppståndelse. Dopet är alltså inte bara en yttre rit. De som tar emot dopet förvandlas på djupet, i sitt innersta väsen, och besitter ett nytt liv, det som gör att man kan tala till Gud och kalla honom “Abbà”, alltså ”pappa”. ”Fader”? Nej, ”pappa” (jfr Gal 4:6).

Aposteln Paulus hävdar djärvt att den identitet man får i dopet är helt ny, så ny att den är viktigare än alla etniska och religiösa skillnader. Han förklarar det så här: “Nu är ingen längre jude eller grek”; och också på ett socialt plan: (Nu är ingen ”slav eller fri, man eller kvinna” (Gal 3:28). Ofta läser man dessa ord alltför hastigt utan att inse deras revolutionära innebörd. Att skriva till galaterna att “nu är ingen jude eller grek” innebar för Paulus en etnisk och religiös omstörtning. Juden hörde till det utvalda folket och hade därför en priviligierad ställning jämfört med hedningarna (jfr Rom 2:17-20), och det säger Paulus själv (jfr Rom 9:4-5). Därför är det inte överraskande att denna apostelns nya undervisning kunde låta heretisk. ”Skulle vi vara lika allihop? Vi är olika!” Visst låter det litet heretiskt? Också den andra likställdheten, mellan ”fira” och ”slavar” öppnar omskakande perspektiv. För antikens samhälle var det livsviktigt att skilja på slavar och fria medborgare. De sistnämnda åtnjöt för lagen alla rättigheter, medan man inte ens erkända slavarnas värdighet som människor. Det händer än idag: många människor i världen, miljontals, har inte rätt att äta, de har inte rätt till utbildning, de har inte rätt till arbete: de är de nya slavarna, de är de som leer i utkanten, som blir utsugna av alla. Också idag finns det slaveri. Låt oss tänka på detta. Vi får inte förneka dessa människor mänsklig värdighet, de är slavar. Så övervinner slutligen likställdheten i Kristus den sociala skillnaden mellan könen och upprättar en likställdhet som på den tiden var revolutionär och som behöver betonas också idag. Hur ofta får vi inte höra uttryck som föraktar kvinnorna! Hur ofta har vi inte fått höra: ”Men nej, bry dig inte om det, det är kvinnoprat”. Men man och kvinna har samma värdighet, och det finns i historien och också idag ett slaveri för kvinnor: kvinnorna har inte samma möjligheter som männen. Vi måste läsa vad Paulus säger: vi är likvärdiga i Kristus Jesus.

Paulus hävdar alltså att det finns en djup enhet som förenar alla döpta oavsett deras sociala belägenhet, om de är män eller kvinnor, likvärdiga, för var och en av dem är en ny skapelse i Kristus. Varje åtskillnad blir mindre viktig jämfört med värdigheten som Guds barn, som med sin kärlek förverkligar en verklig jämlikhet. Genom Kristi återlösning och dopet vi har mottagit är vi alla lika: Guds söner och döttrar. Likvärdiga.  

Mina bröder och systrar, vi har alltså kallats på ett positivt sätt till att leva ett nytt liv som finner sitt grundläggande uttryck i att vi är Guds barn. Likvärdiga för att vi är Guds barn, och Guds barn för att Jesus Kristus har återlöst oss och vi har trätt in i denna värdighet genom dopet. Det är av avgörande betydelse också för oss alla idag att återupptäcka skönheten i att vara Guds barn, i att vara bröder och systrar oss emellan för att vi har infogats i Kristus som har återlöst oss. Skillnader och kontraster som skapar åtskillnad borde inte ha någon plats hos dem som tror på Kristus. Och en av apostlarna säger så här i Jakobsbrevet: “Se upp med att göra åtskillnad, för man gör inte rätt när någon kommer till mötet (alltså till mässan) och bär på en guldring och välklädd, och man säger: ”Kom och sätt dig här framme!” och så låter man honom sätta sig på den främsta platsen. Sedan kommer en annan, en fattig stackare, han kan knappt skyla sig och man ser att han är fattig, fattig, fattig: “ja, ja, sätt dig där borta, längst bort”. Dessa åtskillnader gör vi ibland helt omedvetet. Nej, vi är likvärdiga. Vår kallelse är att göra kallet till hela mänsklighetens enhet påtagligt och synligt (jfr Andra vatikankonciliets konstitution Lumen gentium 1). Allt det som skärper skillnaderna mellan människor och ofta skapar diskriminering, allt detta betyder inte längre något inför Gud tack vare den frälsning som förverkligats i Kristus. Det som räknas är tron som verkar längs den väg till enhet som pekas ut av den Heliga Anden. Det är vårt ansvar att vandra beslutsamt på denna likvärdighetens väg, men en likvärdighet som bärs upp och som förverkligats av Jesu återlösning.

Tack. Och glöm inte, när ni kommer hem: “När blev jag döpt?” Fråga, och kom sedan alltid ihåg detta datum. Och fira det när det datumet infaller.