Påven: Frihet och olikhet skrämmer - närheten till Guds folk räddar oss

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Som vid varje apostolisk resa träffade påven Franciskus sin medbröder inom Jesuitorden även i Slovakien. Detta privata möte på en och en halv timme hölls i Bratislavas apostoliska nuntiatur vid påvens ankomst i Slovakien den 12 september. Den jesuitiska tidsskriften La Civiltà Cattolica publicerade konversationen tisdagen den 21 september.

Påven hade ett andra möte med jesuiterna den 14 september, strax efter den gudomliga liturgin, men det var mycket kort. Då mötte han personalen i de Andliga övningarnas hus, som inte kunde delta i firandet eftersom de förberedde mottagningen för de närvarande biskoparna.

Operationen och hälsan

Vid mötet söndagen den 12 september var samtalet ledigt och fördes i en öppen dialog. Påven fick frågan om hur han mår även med tanke på operationen han genomgick i juli månad . ”Fortfarande i livet. Trots att vissa ville se mig död”, sa påven med en aning ironi. Han la till att han vet att det till och med har hållits ”möten mellan kardinaler, som trodde att påven mådde sämre än vad man sa. De förberedde konklaven”. Han påminde om att det var en sjuksköterska som övertalade honom att genomgå operationen.

Närhet – den pastorala stilen

Påven gick över till att tala om den pastorala vården och att betona vikten av att prästerna, med Gud, står nära sitt folk – nära medbröderna, biskopen och påven och nära Guds folk. Apropå detta mindes påven det som han kallar ”det finaste som en påve har sagt till jesuiterna”, från helige Paulus VI:s tal till den 32:a generalkongregationen om att, där det finns vägskäl, finns det jesuiter. “Vi kommer att skapa problem. Men det som kommer att rädda oss från att falla i dumma ideologier är närheten till Guds folk”.

Rädsla för vandringskorsningar

I ett svar på en fråga talade påven om kyrkans lidande i dag och om “frestelsen att gå bakåt”, något han kallade “en ideologi som koloniserar sinnena” - ett problem som gäller kyrkan i några länder och inte den universella kyrkan. ”I en värld som är så påverkad av beroende och virtualitet är det skrämmande att vara fria”, betonade påven i en av de centrala passagerna och påminde om att han talade just om detta i sitt första tal i Bratislava med exemplet ur Dostojevskijs  Storinkvisitorn. “Det skrämmer oss att gå framåt i pastorala erfarenheter", sa han och tänkte på det arbete som utförts under familjesynoden, "för att klargöra att par i ett andra äktenskap inte redan är dömda till helvetet". ”Det skrämmer oss att följa personers olika sexuell läggning . Vägkorsningar, som Paulus VI talade om, skrämmer oss”. ”Detta – förklarade påven – är det Onda i denna tid: att söka vägen i stelhet och klerikalism, som är två perversioner”.

Påven sa att Herren idag kallar jesuitorden att vara fria, i bön och urskiljning. Det handlar inte om att “hylla oförsiktighet”, betonade han och påpekade: "att gå tillbaka är inte rätt väg", utan att vägen ska ”gå framåt i urskiljning och lydnad".

Sedan uppmanade påven att man där det saknas glöd ska förstå att det handlar om en personlig undergång och påminner om vikten av att bättre förstå de andliga övningarna.

Genusideologin är farlig

En av frågorna handlade om ideologisk kolonisering och genusideologin. “Som du säger, har ideologin alltid en djävulens charm, för att den inte är förkroppsligad”, svarade påven och underströk att vi lever i en civilisation av ideologier och ”måste avslöja dem från roten”.

“Ja, genusideologin, som du talar om, är farlig. Som jag förstår det, är den det eftersom den är abstrakt med avseende på en persons konkreta liv, som om en person abstrakt kunde bestämma om och när man ska vara man eller kvinna. Abstraktion är enligt mig alltid ett problem”, betonade påven, men påminde om att “detta inte har något att göra med frågan om homosexualitet”. Vi kan ge ett homosexuellt par själavård och gå framåt mot mötet med Kristus, sa påven. När man talar om ideologi, förklarade han, talar man “om abstraktionen där allt är möjligt och inte om personers konkreta liv och deras verkliga situationer”.

Jag föredrar att predika

Vad gäller den judisk-kristna dialogen måste man undvika att den förstörs genom “missförstånd, som ibland uppkommer”, sa han sedan. En av frågorna som ställdes till påven gällde hur han hanterar dem som ser på honom med misstänksamhet. I detta avseende sa han att det finns en stor katolsk tv-kanal som ständigt skvallrar om honom. “Personligen kan jag förtjäna attacker och förolämpningar eftersom jag är en syndare”, sa han, “men kyrkan förtjänar inte detta: det är den Ondes verk”. Påven sa att han vet att det även finns präster som talar illa om honom och erkände att han ibland saknar tålamod särskilt när de dömer utan att föra en dialog. Han försäkrade om att han trots detta fortsätter utan att ge sig in i ”deras idévärldar och fantasier”. ”Jag föredrar att predika”, sa han. Han minns även att några anklagar honom för att inte tala om helighet utan alltid om det sociala och för att han skulle vara ”kommunist”.  “Dock – påpekade han – har jag skrivit en hel apostolisk uppmaning om helighet: Gaudete et Exsultate”.

Beslutet om den tridentinska riten

Han talade sedan om sitt beslut – efter att ha konsulterat resultatet av ett samråd med alla världens biskopar - att stoppa den antika ritens självständighet, för att återvända "till Benediktus XVI:s och Johannes Paulus II:s sanna avsikter". Från och med nu måste den som vill fira enligt den tridentinska riten, fråga Heliga stolen om tillstånd. Han berättade om en kardinals erfarenhet, till vilken två nyvigda präster kom för att be om latinstudier för att fira mässan på ett bra sätt. Påven berättade att kardinalen bad dem, med glimten i ögat, att först läsa spanska och även vietnamesiska, med tanke på stiftets troende. "Jag går alltid framåt – förklarade så påven – inte för att jag vill göra en revolution. Jag gör det som jag känner att jag måste göra. Det krävs stort tålamod, bön och stor nästankärlek”.

Förstå migrationens orsaker

Apropå migrationen betonade påven att man inte bara måste ta emot migranter, utan även skydda, främja och integrera dem, samt att man också behöver förstå vad som händer på Medelhavet och vilka maktspelen är kring detta hav.