Påven till kyrkan i Slovakien: Ledord är frihet, kreativitet och dialog

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Strax efter sitt möte med Slovakiens myndigheter och diplomatiska kår i Bratislavas presidentspalats på måndagsmorgonen 13 september, mötte påven Franciskus landets biskopar, präster, ordensfolk, seminarister och kateketer i sankt Martinsdomen.

Påven förklarade i sitt tal att han har kommit till dem för att ta del av kyrkan i Slovakiens och detta lands vandring, förväntningar och hopp.

Evangeliets tända fackla

Han betonade just vikten av att kyrkan vandrar tillsammans med evangeliets tända fackla och bad sina lyssnare att se upp för lockelsen till världslig storhet.

“Kyrkan är inte en fästning, en potentat eller ett slott högt upp som ser på världen med avstånd och tillräcklighet … utan kyrkan är den gemenskap som vill locka till Kristus genom evangeliets glädje och en surdeg som jäser kärlekens och fredens rike inom världens deg … Kyrkan måste vara ödmjuk som Jesus, som tömde sig från allt och gjorde sig fattig för att berika oss (jfr 2 Kor 8:9): så kom han för att bo bland oss ​​och för att läka vår sårade mänsklighet.”

Frihet

Påven sa att en ödmjuk kyrka, som inte avskiljer sig från världen utan bor i den, är vacker. Han föreslog tre ord som svar på folkets behov och andliga förväntningar: frihet, kreativitet och dialog.

“Människan är skapad fri för att vara fri” sa påven och förklarade att friheten samtidigt kräver varje persons ansvar för valen den tar och en urskiljning, som är krävande. Man kan lätt lockas av att låta andra bestämma. “Ibland kan denna idé även hota oss i kyrkan: bättre att ha allt förbestämt, lagar att lyda, säkerhet och enhetlighet än att vara ansvarsfulla och vuxna kristna som tänker, ifrågasätter sitt eget samvete och låter sig ifrågasättas”. Påven bad sina lyssnare att inte vara rädda för att leda sitt folk att ha en vuxen och fri relation till Gud.

Kreativitet

Det andra ordet, kreativitet, förklarar påven handlar om att följa traditionen, men att evangeliseringen inte är en enkel upprepning av det förflutna.

”Evangeliets glädje är alltid Kristus, men vägarna den glada nyheten tar genom tid och historia är olika. Cyrillus och Methodius reste tillsammans genom denna del av den europeiska kontinenten och, brinnande av passionen för evangeliets förkunnelse, kom de att uppfinna ett nytt alfabet för översättning av Bibeln, liturgiska texter och kristen lära. Så blev de inkultureringens apostlar av tron ​​bland er. De var uppfinnare av nya språk att förmedla evangeliet på, de var kreativa i att översätta det kristna budskapet och de var så nära historian hos människorna som de mötte att de talade deras språk och assimilerade kulturen.” Påven betonade att “evangeliseringen är en inkulturationsprocess: det är nyhetens fruktbara frö och helig Andes nyhet, som förnyar allt”.

Dialog

Slutligen dialog. Påven förklarade att “en kyrka som formar en inre och ansvarsfull frihet, som vet hur man är kreativ genom att fördjupa sig i historia och kultur, är också en kyrka som vet hur man för en dialog med världen och med dem som bekänner Kristus utan att vara ’en av oss’, med dem som upplever tröttheten av ett religiöst sökande och även med dem som inte tror”.

“Enhet, gemenskap och dialog är alltid skört - sa påven – särskilt då det finns en historia av smärta som har lämnat ärr”. Han påminde om Jesu inbjudan att bryta den onda cirkeln och vända andra kinden till (jfr Rom 12:21).

Påven avslutade med att önska sina lyssnare att fortsätta sin ”vandring i evangeliets frihet, kreativitet och dialog, som strömmar från Guds barmhärtighet, som har gjort oss till bröder och systrar, och kallar oss att vara fredens och harmonins hantverkare”.