Påvens mässa i Sastin-helgedomen: Reducera inte tron till något sött

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus överlåter Slovakiens folk åt jungfru Maria, vördad enligt den slovakiska traditionen som jungfru Marias sju smärtor. Han avslutar sin 34e apostoliska resa den 15 september med en stor mässa i Šaštín-helgedomen, nationellt och internationellt pilgrimsmål, just på firandet av Jungfru Marias smärtor. På slätten framför helgedomen samlas 90 biskopar och fler än 500 präster tillsammans med omkring 60 000 troende som viftar med Vatikanens gul-vita flaggor när påven Franciskus kommer förbi i påvemobilen.

Slovakien behöver profeter

Påven ber detta troende folk att vara “profeter”: Det handlar inte om att vara fientlig mot världen, men om att vara tecken på att stå emot den, säger påven i sin predikan. Det är just evangeliets skönhet som kristna måste visa genom sina liv.

Kristna, som väver en dialog där positioner blir stela; som får det broderliga livet att lysa där samhället är splittrat och fientligt; som sprider den goda doften av gästfrihet och solidaritet där personlig och kollektiv själviskhet ofta råder; som skyddar och vaktar livet där dödens logik råder.”

Maria, förbild för tron ”i vandring”

Påven talar om Maria som förebild för en tro som karaktäriseras av vandring, profetia och medkännande. “Marias tro är en tro som går ut på vandring”. Hela hennes liv är “en vandring” bakom Guds Son, som den “första aposteln” ända fram till korsets fot.

På detta sätt är jungfru Maria förebilden för detta slovakiska folks tro: en tro i vandring, alltid besjälad av en enkel och uppriktig hängivenhet, alltid på en pilgrimsvandring i sökandet efter Herren. Och på vandringen, övervinner ni frestelsen av en statisk tro, som nöjer sig med någon ritual eller gammal tradition, och genom att i stället gå ut ur er själva bär ni glädjen och sorgen i ryggsäcken och gör livet till en pilgrimsfärd av kärlek till Gud och bröder och systrar".

"Var snälla att alltid förbli i vandring och stanna inte upp”, ber påven och lägger fritt till: “När kyrkan stannar upp insjuknar det och när prästerna stannar upp insjuknar Guds folk”.

Reducera inte tron till något sött

Marias tro är profetisk, säger påven. Med sitt eget liv är flickan från Nasaret ”profetian av Guds verk i historien och genom sitt barmhärtiga handlingssätt störtar världens logik, höjs de ödmjuka och sänks de stolta”. Hon “bär Guds ord som blev till kött, Jesus, i sitt sköte” som liksom Symeon säger: “Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid”.

Låt oss inte glömma bort att man inte kan förminska tron till socker som gör livet sött. Jesus är tecken som väcker strid. Han kom för att föra ljuset dit det finns mörker, föra ut mörkret ut i det fria och tvinga det att kapitulera. Det är därför som mörkret alltid kämpar mot Honom.

“Den som tar emot Kristus och öppnar sig för honom återuppstår; den som välkomnar Kristus och öppnar sig för honom stiger upp igen; den som förkastar Honom stänger sig i mörkret och förstör sig själv”, säger påven. ”Inför Jesus kan man inte förbli ljum” och hyckla. ”Att välkomna honom innebär att acceptera att han avslöjar mina strider, mina idoler och den Ondes förslag; och blir uppståndelse för mig, den som alltid lyfter upp mig, som tar mig i handen och får mig att börja om”.

Förbli under korset

Slutligen; Maria är symbolen för medlidande. Hon som definierade sig själv som "Herrens tjänare" upplevde en "förkrossande smärta" på Golgata. Ändå stod hon helt enkelt kvar under korset.

Hon flyr inte, hon försöker inte rädda sig själv, hon använder inte mänskliga knep eller andliga bedövningsmedel för att fly från smärtan. Detta är provet på medlidande: förbli under korset. Stå kvar med ansiktet märkt av tårar, men med tron hos den som vet att smärtan genom hennes Son omvandlas och segrar över döden.

“Även vi öppnar oss då vi tittar på Guds moders smärtor, för en tro som blir medkännande som leder till att dela med sig av livet till dem som är sårade, dem som lider och som tvingas bära tunga kors på sina axlar”, säger påven Franciskus. "En tro som inte förblir abstrakt, utan som får oss att gå in i köttet och gör oss solidariska med dem i nöd". Denna tro bevattnar, "ödmjukt och utan skrik", ”historiens fåror med frälsning", säger påven och ber till Herren om att det Slovakiska folket alltid ska bevara "förundran och tacksamheten för trons gåva".

Avsked av landet: "Tack till er alla!"

Efter mässan vände ärkebiskopen av Bratislava och ordförande för landets biskopskonferens, Stanislav Zvolenský, avskedsord till påven. Påven själv satte en guldros vid foten av Mariastatyn och tackade dem alla innan välsignelsen.

”Jag bär med er alla i hjärtat. Ďakujem všetkým! Tack till er alla!”.