Slovakien. Påven: Korset visar Guds kärlek

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Det heliga korsets upphöjelse firade påven Franciskus idag, 14 september, med mässa i sportarenan i Slovakiens tredje största stad Prešov.

Klockan 10.30 inleddes mässan enligt Johannes Chrysostomos liturgi inom bysantinsk rit och i sin predikan utgick påven från läsningarna 1 Kor 1:18-24, Joh 19:6b–11a, 13–20, 25–28a och 30b–35a.

Korset - Guds kärlek för oss

Ingen ville titta på det [korset], men det uppenbarade skönheten i Guds kärlek för oss. Det är därför det heliga Guds folk vördar det och det är därför liturgin på dagens högtid firar det.

”Johannesevangeliet tar oss i hand och hjälper oss att gå in i detta mysterium”, förklarade påven, för att aposteln Johannes var just där, under Jesu kors, och berättar för oss: «Den som såg det har vittnat» (Joh 19:35). ”Johannes ser och vittnar”, sa påven och talade just kring dessa två ord.

Se

“Men vad såg Johannes under korset?”, frågade sig påven och utvecklade:

I världens ögon är korset ett misslyckande. Och även vi riskerar att stanna vid denna första ytliga blick och att inte acceptera korsets logik; inte acceptera att Gud räddar oss genom att låta världens ondska släppa lös mot Honom … Hur ofta strävar vi inte efter en kristendom som segrar, till en triumfalistisk kristendom, som har relevans och betydelse, som får ära och heder. Men en kristendom utan korset är världslig och blir steril. Johannes däremot såg Guds verk i korset.

Påven förklarade att Gud ropade från korset «Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» (Matt 27:46; Sal 22:1) för att göra vår mest bittra förtvivlan till sin egen.

”Hur kan vi då lära oss att se äran i korset?”, frågade sig påven.

Krucifixen är oräkneliga: runt halsen, hemma, i bilen, i fickan. Men det är värdelöst om vi inte stannar upp och ser på det och öppnar hjärtat. Om vi inte låter oss förundras över hans öppna sår, om hjärtat inte sväller av känslor och om vi inte gråter inför Gud som har skadats av kärlek till oss. Om vi inte gör det, förblir korset en oläst bok som vars titel och författare man väl känner till, men som inte påverkar livet. Låt oss inte reducera korset till ett föremål för hängivenhet, ännu mindre till en politisk symbol och ett tecken på religiöst och socialt inflytande.

Vittna

”Från att betrakta korsfästelsen kommer det andra steget: att vittna”. Påven förklarade:

Om man fördjupar sin blick i Jesus börjar hans ansikte reflektera över vårt: hans drag blir vårt, Kristi kärlek övervinner och förvandlar oss ... Så många generösa personer har lidit och dött här i Slovakien på grund av Jesu namn! Ett vittnesbörd av kärlek till Honom, som de länge hade kontemplerat och till den grad efterlikna Honom, även i döden.

Påven betonade att korset inte vill vara en fana som höjs, utan en ren källa av ett nytt sätt att leva, som är evangeliet och saligprisningarna. ”Korsets vittne – förklarade påven – använder inte bedrägliga vägar och världslig makt och vill inte själv träda fram med sina vänner, utan ge sitt liv för andra”.

Kärlekens ömhet

Korsets vittne har bara en strategi: kärlekens ömhet, sa påven och förklarade att ”Herren idag, från korsets vibrerande tystnad, frågar även dig: ”Vill du vara mitt vittne?”

Tillsammans med Johannes på kalvarieberget var heliga Maria, Guds moder. Ingen som henne har sett korsets öppna bok och vittnat om den genom ödmjuk kärlek. Låt oss genom hennes förbön be om nåden att omvandla hjärtans blick till korsfästelsen. Då kan vår tro blomstra i fullhet och vårt vittnes frukter mogna.