Hela påvens katekes - Galaterbrevet 9. Livet i tron
210929 Galaterbrevet 9. Livet i tron
På vår väg för att förstå aposteln Paulus undervisning bättre stöter vi idag på ett svårt men viktigt ämne, nämligen rättfärdiggörelsen. Vad är rättfärdiggörelse? Vi syndare blir rättfärdiga. Vem har gjort oss rättfärdiga? Denna förändringsprocess är rättfärdiggörelsen. Inför Gud har vi blivit rättfärdiga. Det är sant, vi har våra personliga synder, men i grund och botten är vi rättfärdiga. Detta är rättfärdiggörelsen. Det har diskuterats mycket om detta ämne för att finna den tolkning som stämmer bäst med Paulus tanke och, så som ofta sker, har man också intagit motsatta ställningar. eI Galaterbrevet, liksom också i Romarbrevet, betonar Paulus att rättfärdiggörelsen kommer av tron på Kristus.”Men jag är rättfärdig för jag lyder alla buden!” Ja, men det är inte därigenom som du blir rättfärdig, det har du blivit tidigare: någon har rättfärdiggjort dig, någon har gjort dig rättfärdig inför Gud. ”Ja, men jag är en syndare!” Ja, du är rättfärdig men syndare, men i botten ’är du rättfärdig. Vem har gjort dig rättfärdig? Jesus Kristus. Detta är rättfärdiggörelsen.
Rättfärdiggörelsen får människan att vända sig bort från synden som strider mot Guds kärlek. Rättfärdiggörelsen renar människans hjärta från synd. Den är en följd av det första steg som Gud tar i sin barmhärtighet, då han erbjuder förlåtelse. Den försonar människan med Gud. Den befriar henne från träldomen under synden, och den helar henne
Vad döljer sig bakom ordet “rättfärdiggörelse”, som är så viktigt för tron? Det är inte lätt att nå fram till en uttömmande definition, men i Paulus tanke som helhet kan man helt enkelt säga att rättfärdiggörelsen är följden av Guds ” barmhärtighet, då han erbjuder förlåtelse” (Katolska kyrkans katekes nr 1990). Och detta är vår Gud, som är så god, barmhärtig, tålmodig, full av barmhärtighet, som ständigt ger förlåtelse, ständigt. Han förlåter, och rättfärdiggörelsen är Gud som förlåter var och en från början i Kristus. Guds barmhärtighet som ger förlåtelse. Genom Jesu död – och detta måste vi betona: genom Jesu död – har Gud omintetgjort synden och gett oss en gång för alla förlåtelse och räddning. Syndarna blir så rättfärdiggjorda och tas emot av Gud och försonas med honom. Daet är som att återvända till den ursprungliga relationen mellan skaparen och hans skapelse innan syndens olydnad kom in i bilden. Den rättfärdiggörelse som Gud utverkar låter oss återfinna den oskuld vi förlorade med synden. Hur sker rättfärdiggörelsen? Svaret på denna fråga låter oss upptäcka en annan nyhet i Paulus undervisning: att rättfärdiggörelsen sker genom nåd. Enbart genom nåd: vi har rättfärdiggjorts genom ren nåd. ”Men kan jag inte göra så som somliga gör och gå till domaren och betala honom för att han skall ge mig rättvisa?” Nej, i det här fallet går det inte att betala, för en har betalat för alla: Kristus. Och av Kristus, som dött för oss, kommer den nåd som Fadern ger alla: rättfärdiggörelsen sker genom nåd.
Aposteln har i ständig åtanke den erfarenhet som förändrade hans liv: mötet med den uppståndne Jesus på vägen till Damaskus. Paulus hade varit en stolt och ivrigt religiös man, som var övertygad om att rättfärdighet bestod i att följa alla föreskrifter till punkt och pricka. Men nu har han erövrats av Kristus, och tron på honom har förvandlat honom på djupet och låtit honom upptäcka en sanning som dittills förblivit fördold: det är inte vi som gör oss rättfärdiga genom våra ansträngningar, nej: det är inte vi; Kristus gör oss rättfärdiga med sin nåd. För att få veta allt om Kristi mysterium är Paulus beredd att avstå från allt det som tidigare gjorde honom rik (jfr Fil 3:7), för han har upptäckt att det är bara Guds nåd som har räddat honom. Vi har blivit rättfärdiggjorda, vi har räddats genom ren nåd, inte genom våra förtjänster. Och detta ger oss stor förtröstan. Ja, vi är syndare; men vi vandrar längs livets väg med denna Guds nåd som rättfärdiggör oss varje gång vi ber om förlåtelse. Men det är inte i den stunden som den rättfärdiggör: vi har redan gjorts rättfärdiga, men han kommer för att förlåta oss på nytt.
För aposteln Paulus betyder tron allt. Den rör varje stund och sida av den troendes liv: från dopet till avresan från denna värld är allt genomträngt av tron på Jesu död och uppståndelse, som ger oss räddning. Rättfärdiggörelsen genom tro betonar att den främsta platsen intas av nåden som Gud erbjuder alla dem som tror på Sonen, utan åtskillnad.
Men därför skall vi inte dra slutsatsen att den mosaiska lagen inte längre har något värde för Paulus: tvärtom förblir den en oåterkallelig gåva från Gud, och han skriver att den är ”helig” (Rom 7:12). Också för vårt andliga liv är det väsentligt att följa budorden, men också i detta kan vi inte förlita oss på våra egna krafter: Guds nåd som vi tar emot i Kristus är av grundläggande betydelse, den nåd vi får av rättfärdiggörelsen som Kristus har gett oss, han som redan har betalat för oss. Av honom mottar vi den oförtjänta kärlek som gör att också vi kan älska på ett konkret sätt.
”Människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro – man skulle kunna tro tvärtom, men det är inte tvärtom […]. Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död” (Jak 2:24,26). Om rättfärdiggörelsen inte blomstrar genom våra gärningar så förblir den där, under jord, som om den var död. Den finns, men vi måste förverkliga den genom vad vi gör. Så kompletterar Jakobs ord Paulus undervisning. För dem bägge kräver trons svar att man är aktiv i kärleken till Gud och till nästan. Varför “aktiva i kärleken?” Därför att den kärleken har räddat oss alla, den har rättfärdiggjort oss fast vi inte förtjänade det, gratis!
Rättfärdiggörelsen fogar in oss i den långa frälsningshistorien som visar Guds rättvisa; inför våra många fall och brister har han inte gett upp, han har velat göra oss rättfärdiga och det har han gjort genom nåd, genom att ge oss Jesus Kristus, hans död och uppståndelse. Ibland har jag talat om hur Gud handlar, vilken som är Guds stil, och jag har uttryckt det i tre ord: Guds stil är närhet, medlidande och ömhet. Han är oss alltid nära, han är full av medlidande och ömhet. Och rättfärdiggörelsen är just Guds största närhet till oss, män och kvinnor, Guds största medlidande med oss, män och kvinnor, Faderns största ömhet. Rättfärdiggörelsen är denna gåva i Kristus, hans död och uppståndelse, som gör oss fria. ”Men fader, jag är en syndare, jag har stulit...” Ja, men i grunden är du rättfärdig. Låt Kristus förverkliga denna rättfärdighet. Vi har inte fördömts i grunden, nej; vi är rättfärdiga. Men i grunden är vi heliga: låt oss tillåta Kristi nåd komma upp och må den rättfärdigheten, den rättfärdiggörelsen ge oss kraft att gå vidare. Så låter trons ljus oss se hur gränslös Guds barmhärtighet är i den nåd som verkar för vårt bästa. Men samma ljus låter oss också se ansvaret vi har fått för att samarbeta med Gud i hans frälsningsgärning. Nådens kraft behöver förenas med våra barmhärtighetsgärningar, som vi är kallade till för att vittna om storheten hos Guds kärlek. Låt oss gå vidare i denna förtröstan: vi har alla rättfärdiggjorts, vi är rättfärdiga i Kristus. Vi måste förverkliga denna rättfärdighet genom våra gärningar.
