Påven ber med fattiga i Assisi: ”Må vi alltid dela med oss till dem i nöd”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I sitt tal till de samlade noterade påven inledningsvis att Assisi bär avtryck av den helige Franciskus och man ”attraheras av hans enkelhet i hjärtat och i livsstil, som i själva verket är attraktionen till Kristus, till evangeliet.”

Nöjda med det lilla

Med utgångspunkt ur historien om den helige Franciskus och hans broder Masseo som tiggde bröd berättade påven:

”De två satte sig på marken och lade det de samlat på sig på en sten. När Franciskus såg brödbitarna som hans bror hade samlat in, sa han: "Broder Masseo, vi är inte värda denna stora skatt". Brodern svarade förundrad: ”Fader Franciskus, hur kan du tala om en skatt när fattigdomen är sådan att till och med det som är nödvändigt saknas?” Franciskus svarade: "Det är just detta som jag anser vara en stor skatt, att det inte finns något annat än det bröd som Försynen har gett oss. Detta är den lära som den helige Franciskus ger oss: att vara nöjda med det lilla vi har och att dela det med andra.”

Andlig marginalisering

Påven erinrade om att det var där i Portiuncula, som Jesus bad Franciskus reparera kyrkan.

”Vid den tiden skulle han aldrig ha trott att Herren bad honom offra sitt liv, inte för att reparera stenkyrkan, utan den som är gjord av personer, av män och kvinnor som är kyrkans levande stenar.”

Och liksom Franciskus brukade be i den lilla kyrkan, påminde påven om att även de hade samlats där idag för detta: ”vi vill be Herren att höra vårt rop och komma till vår hjälp.” Han betonade att ”den första marginaliseringen som de fattiga lider av är andlig marginalisering”, och han uttryckte sin uppskattning över volontärarbetare som inte bara delar ut mat men som stannar och pratar och lyssnar till de fattiga. ”Jag tackar Gud för deras generositet.”

Evangelisk gästfrihet

Påven påminde även om att det var i Portiuncula som Franciskus välkomnade Klara, de första bröderna och många fattiga som kom till honom.

”Han tog emot dem helt enkelt som bröder och systrar och delade allt med dem. Detta är det mest evangeliska uttrycket som vi är kallade att efterfölja: gästfrihet. Gästfrihet innebär att öppna dörren - dörren till vårt hus och dörren till vårt hjärta - och att låta den som knackar komma in, att låta dem känna sig välkomna…. Gästfrihet skapar en känsla av gemenskap; avvisande, sluter tvärtom in dig i ditt ego. Moder Teresa, som gjorde gästfrihet till sitt liv, brukade älska att säga: "Vad är det bästa välkomnandet? Ett leende".”

Vi behöver varandra

Påven tackade för att de många hade kommit från olika länder och sa:

”Vi vet att var och en av oss behöver den andra, och att även svaghet, om man upplever den tillsammans, kan bli en styrka som kommer att göra världen bättre. De fattigas närvaro ses ofta som en anledning till irritation. Ibland hör man att de fattiga är ansvariga för fattigdom.”

Påven uppmanade till ”en seriös samvetsrannsakan över sina egna handlingar, om orättvisorna i vissa lagar och ekonomiska åtgärder, om hyckleriet hos dem som vill bli överdrivet rika, medan man lägger skulden på de svagaste”.

De fattigas röster

Vidare betonade påven att det är hög tid att fattiga återfår sina röster och sin värdighet, genom att skapa arbetsmöjligheter. Han talade särskilt om barn och kvinnor:

”Det är dags att skandaliseras av barn som svälter, reduceras till slaveri, kastas i vattnet i efterdyningarna av ett skeppsbrott, oskyldiga offer för alla typer av våld. Det är dags att våldet mot kvinnor upphör och att de respekteras och inte behandlas som förhandlingsvaror. Det är dags att cirkeln av likgiltighet bryts.”

Hopp och uthållighet

Påven tackade de fattiga som inledningsvis berättade sina berättelser för honom och han sa att deras mod och uppriktighet hade berör honom.

”Modigt, eftersom ni delar med er av detta med oss ​​alla, även om de är en del av era personliga liv; uppriktighet, för att ni uttryckte er precis som ni är och öppnar era hjärtan med önskan att bli förstådda.”

Påven sa att han hade noterat deras hoppfullhet:

”Först och främst märkte jag en enorm känsla av hopp. Livet har inte alltid behandlat er väl; det har ofta visat er sitt grymma ansikte. Marginalisering, lidande och ensamhet men det har inte hindrat er från att med ögon fyllda av tacksamhet se de små sakerna som har gjort det möjligt för dig att hålla ut.”

Vad innebär det att hålla ut? Frågade sig påven och underströk att det inte är en passiv handling utan ”tvärtom, det kräver mod att ta en ny väg i vetskap om att det kommer att bära frukt. Att hålla ut betyder att hitta skäl till att inte ge upp när man ställs inför svårigheter, att veta att vi inte upplever dem ensamma utan tillsammans, och att vi bara tillsammans kan övervinna dem. Att stå emot varje frestelse att ge upp och falla i ensamhet eller sorg.”

Hjälpas åt på livets resa

”Må detta möte öppna alla våra hjärtan för att ställa oss själva till varandras förfogande, så blir vår svaghet till styrka, för att hjälpas åt och fortsätta på livets resa, och för att omvandla vår fattigdom till rikedom att dela med sig av, och därmed göra världen bättre.

I slutet av bönegudstjänsten donerade påven Franciskus var och en av de 500 fattiga en ryggsäck fylld med kläder, skor, jackor och ansiktsmasker. Han välsignade sedan en sten som tagits från Porziuncula, som kommer att ges till ett härbärge för hemlösa, innan han återvände hem till Vatikanen.