Hela påvens katekes - Josef 3. Josef, en rättfärdig man, Marias man

211201 Josef 3. Josef, en rättfärdig man, Marias man

Vi fortsätter att reflektera över Josef. Idag tänkte jag se närmare på vad det innebär att han var ”rättfärdig” och ”trolovad med Maria”, för att ge ett budskap till alla förlovade och nygifta. Det finns många berättelser om Josef i de apokryfa evangelierna, de som inte räknas till bibelns kanon, och har påverkat också konsten och många gudtjänstplatser. Dessa skrifter är inte med i bibeln – de är berättelser som uppstod ur den tidens kristna fromhet – och svarar på längtan efter att fylla lyckorna i bibelns evangelier, som ger oss allt nödvändigt för kristen tro och kristet liv.

Matteusevangeliet. Vad säger evangelierna om Josef? Inte vad de apokryfa evangelierna säger, som inte är fel eller onda; de är vackra, men de är inte Guds ord. Evangelierna som är med i bibeln är Guds ord. Bland dem finns Matteusevangeliet som säger att Josef var ”rättfärdig”. Låt oss lyssna till vad det berättar: “Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet” (1:18-19). För om en fästmö var otrogen och blev havande förväntades hennes fästman ange henne. Och på den tiden stenade man kvinnor. Men Josef var rättfärdig. Han säger: “Nej, detta gör jag inte. Jag håller tyst”.

Man förstår bättre hur Josef uppförde sig mot Maria om man minns det forntida Israels sedvänjor om äktenskap. Det bestod av två faser: Den första var som en officiell förlovning, som redan medförde en ny situation, särskilt för kvinnan. Även om hon fortsatte att bo hos sina föräldrar under ett år betraktades hon som sin fästmans maka. De levde inte tillsammans ännu, men det var som om hon var hans maka. Den andra fasen var när bruden flyttade från föräldrahemmet till brudgummens hem. Det skedde med en festlig procession som fullbordade äktenskapet. Och brudens väninnor åtföljde henne dit. Utifrån dessa sedvänjor innebar det faktum att ”innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande” att Maria kunde anklagas för äktenskapsbrott. Om enligt forntidens lag bestraffades detta brott med stenande (jfr 5 Mos 22:20-21). Men en senare judisk praxis medgav en mildare tolkning som enbart medförde ett skiljebrev som fick civilrättsliga och straffrättsliga följder för kvinnan, men inte medförde stenande.

Evangeliet säger att Josef var “rättfärdig” för att han underkastade sig lagen som varje from israelit. Men hans kärlek till Maria och hans förtroende för henne lät honom finna en lösning som räddade både lydnaden för lagen och brudens ära: att skilja sig från henne i tysthet, utan uppståndelse, utan att förödmjuka henne offentligt. Han väljer tillbakadragenhet utan offentlig process och skadeståndskrav. Josef är verkligen helig! När vi andra får höra något intressant eller negativt om någon annan, vill vi genast skvallra! Josef däremot håller tyst.

Men evangelisten Matteus fortsätter genast: “Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.«” (1:20-21). Guds röst griper in i Josefs urskiljning och visar honom en innebörd som är större än rättvisan själv. Det är viktigt för var och en av oss att leva ett rättfärdigt liv och på samma gång känna att vi behöver Guds hjälp! För att vidga våra horisonter och betrakta livets omständigheter ur andra och vidare synvinklar. Ofta känner vi oss som fångar i vår egen historia: ”Se vad som har drabbat mig!” och så förblir vi fångar hos det onda som hänt oss. Men i somliga omständigheter i livet, som till en början förefaller dramatiska, döljer sig en Försyn som med tiden tar form och upplyser innebörden också hos det lidande som drabbat oss. Frestelsen är att stänga in oss i detta lidande, i tanken på det onda som drabbat oss. Men det är inte bra för oss. Det leder till sorg och bitterhet. Ett bittert hjärta är så sorgligt.

Jag skulle vilja att vi stannar upp och reflekterar över en detalj i denna berättelse i evangeliet som vi ofta inte lägger märke till. Maria och Josef är trolovade och hyste säkert drömmar och förväntingar på sitt liv och sin framtid. Gud verkar träda in som något oförutsett i deras historia, och med viss möda öppnar bägge sitt hjärta för denna nya verklighet som de står inför.

Kära bröder och systrar, ofta blir vårt liv inte som vi väntade oss. Särskilt i relationer av kärlek och omsorg är det svårt att gå från förälskelsens logik till mogen kärlek. Ni nygifta, tänk på detta. Den första fasen präglas alltid av något förtrollat, som låter oss leva i föreställningar som ofta inte motsvarar verkligheten. Men just när förälskelsen och dess förväntningar tycks ta slut, där kan den verkliga kärleken börja. Att älska är nämligen inte att kräva att den andre eller livet skall motsvara vår fantasi. Det är att i full frihet välja att ta ansvar för livet så som det ges oss. Därför ger Josef oss en viktig lektion ´när han väljer Maria “med vidöppna ögon”. Och vi kan tillägga att han gör det med alla risker det medför. I Johannesevangeliet riktar de laglärda denna förebråelse till Jesus: ”Vi är inte barn som kommer därifrån”, med syfte på prostitutionen. För de visste hur Maria hade blivit havande och ville smutsa ner Jes mamma. För mig är detta den smutsigaste och mest demoniska av alla stycken i evangeliet. Och risken som Josef tar lär oss detta: att ta livet som det kommer. Har Gud ingripit där? Det tar jag. Och Josef gör så som Herrens ängel sagt till honom. Evangeliet säger nämligen: “När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus” (Matt 1:24-25). Kristna trolovade är kallade att vittna om en sådan kärlek, som vågar gr från förälskelsens logik till mogen kärlek. Och det är ett krävande val, som inte gör livet till ett fängelse utan stärker kärleken så att den skall bli varaktig inför tidens prövningar. Kärleken hos ett par går vidare i livet och mognar varje dag. Kärleken hos trolovade är litet romantisk, om ni låter mig säga så. Ni har alla varit med om den, men sedan börjar den mogna kärleken, varje dag, i arbetet, barnen som kommer. Och ibland försvinner romantiken litet grann. Men är det inte kärlek? Jo, men det är mogen kärlek. “Men fader, ibland grälar vi...” Det händer från Adams och Evas tid till vår egen: att gifta par grälar är vårt dagliga bröd. ”Kanske får man inte gräla?” Jo, det får man. “Men fader, ibland skriker vi” – “Sånt händer!”. ”Och ibland kastar vi tallrikar på varandra” – ”Sånt händer!”. Men hur gör man för att detta inte skall skada det äktenskapliga livet? Lyssna noga: avsluta aldrig dagen utan att försonas. Vi har grälat, jag har sagt fula ord till dig. Men nu går dagen mot sitt slut: jag måste försonas. Vet ni varför? För det kalla kriget dagen därpå är livsfarligt. Låt inte dagen därpå börja i krig. Därför måste ni försonas innan ni går och lägger er. Minns alltid detta: låt aldrig dagen ta slut utan att försonas. Det kommer att hjälpa er i ert äktenskapliga liv. Vägen från förälskelsen till mogen kärlek är en krävande väg, men det är den väg vi måste gå.

Också denna gång slutar vi med en bön till Josef.

Helige Josef,

Du som har älskat Maria i frihet,

och har valt att avstå från dina förväntningar för att göra plats för verkligheten,

hjälp var och en av oss att låta oss överraskas av Gud

och att ta emot livet, inte som något oväntat som vi måste försvara oss mot,

utan som ett mysterium som bär på den sanna glädjens hemlighet.

Låt alla trolovade finna glädje och radikalitet,

men låt dem också vara medvetna om

att enbart barmhärtighet och förlåtelse gör kärleken möjlig.

Amen.