Påven uppmuntrar grekiska katoliker att följa Paulus exempel

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Efter sitt möte med den grekisk-ortodoxa primasen Hieronymos II och den heliga synoden, fortsatte påven Franciskus sin första dag i Grekland med att möta det grekisk-katolska samfundet i Sankt Dionysius-katedralen i Aten på lördagseftermiddagen.

Ärkebiskopen emeritus av Aten, Sevastianos Rossolatos, hälsade påven välkommen och därefter berättade två personer, en nunna från Argentina som arbetade på ön Tinos, och av en katolsk lekman om glädjen och utmaningarna med att vara en liten trosgemenskap i ett land med ortodox majoritet, mitt i en växande sekularisering och immigration, vilket förändrar den lokala kyrkans sammansättning.

I aposteln Paulus fotspår

Påve Franciskus talade till de närvarande biskoparna, prästerna, de gudsvigda, seminaristerna och kateketerna och uppmuntrade det lilla katolska samfundet i Grekland att följa den helige Paulus exempel, som omvände St. Dionysius, Atens förste biskop och skyddshelgon, på Areopagus.

Påven noterade att det inte var lätt att förkunna evangeliet i dåtidens grekiska samhälle, men aposteln lyckades så trons lilla senapsfrö som sammanfogade kristendomen och den grekiska kulturen.

Han uppmärksammade särskilt två attityder som hjälpte apostelns genombrott i det hedniska Grekland och som idag kan vara till hjälp för att inkulturera tron ​​i landet.

Trygg tillit till Gud

Den första inställningen, sa han, är trygg tillit. Som det berättas i Apostlagärningarna, fördes Paulus vid ankomsten till Aten till Areopagus som en ovälkommen gäst, för att ställas på prov. "Många gånger på vår väg känner vi oss kanske också trötta och till och med frustrerade över att vara en liten gemenskap, en kyrka med få resurser som verkar i ett inte alltid gynnsamt klimat", konstaterade påven Franciskus.

Men i denna fientliga miljö gav Paulus inte upp sitt uppdrag, och han gav inte heller efter för frestelsen att klaga. "Det är en sann apostels inställning: att fortsätta framåt med tillit, att föredra osäkerheten i oväntade situationer snarare än den självbelåtenhet som kommer från kraften i det man är van vid” ", påpekade påven Franciskus och påminde om att Paulus mod kom från tilliten till Gud.

Senapsfröet

Samma inställning behövs idag i det lilla katolska samfundet i Grekland: ”Som kyrka är vi inte kallade att drivas av en anda att erövra och segra, av imponerande antal eller världslig storhet. Vi uppmanas att ta vår inspiration från senapsfröet, som uppfattas obetydligt, men som växer långsamt och tyst”, sa påven Franciskus. "Vi uppmanas att vara jäst, som stiger tålmodigt och tyst, gömt i världens deg, tack vare den Helige Andes ständiga arbete".

Litenhet är en välsignelse

”Se er litenhet som en välsignelse och acceptera den villigt. Den får er att lita på Gud och bara på Gud. Att vara en minoritet – och glöm inte att kyrkan över hela världen är en minoritet – betyder inte att man är obetydlig, utan närmare den av Herren älskade vägen, som är litenhetens väg: kenosis, förnedring, ödmjukhet”.

Attityden av acceptans

Påven Franciskus fortsatte med att lyfta fram den andra attityden som Paulus visade på Areopagus: acceptansen, som ”inte försöker ockupera andras utrymme och liv, utan viljan att så de goda nyheterna i deras livs jord. Att acceptera är att lära sig att känna igen och uppskatta de frön som Gud redan planterat i deras hjärtan innan vi kom fram till scenen”.

Föreslå inte tvinga på

Paulus, noterade han, antog en anmärkningsvärd pedagogik med atenarna: ”Han påtvingade inte; han friade. Hans ’stil’ baserade sig inte på proselytism, utan på Jesu saktmodighet”.

Detta är den rätta inställningen att inta idag, med vetskapen om att "den Helige Ande alltid gör mer än vad vi kan se från utsidan", påpekade påven med hänvisning till orden från den katolske lekmannen Rokos, som i sitt vittnesbörd talade om oron över att se sina barn falla bort från troslivet.

Skapa gemenskap mitt i olikheter

Påve Franciskus fortsatte sin reflektion med att lyfta fram behovet i Grekland av att vara "ett hjärta som vill skapa gemenskap bland mänskliga, kulturella och religiösa skillnader".

Att odla syskonskapets "mystik".

Utmaningen idag, påpekade påven Franciskus, är "att utveckla en passion för helheten, som kan leda oss - katoliker, ortodoxa, bröder och systrar av andra trosbekännelser – att lyssna till varandra, att drömma och arbeta tillsammans, att odla syskonskapets "mystik". Tidigare sår kvarstår längs vägen mot denna välkomnande dialog, men låt oss modigt anamma dagens utmaning!” tillade han.

Att vara ett troslaboratorium

När han avslutade sitt tal, noterade påven Franciskus att även om de flesta människor på Areopagus skrattade åt Paulus och gick därifrån, så anslöt sig några, inklusive Dionysius, till honom och blev troende. Det var en liten kvarleva, sa han, ”men det är så Gud väver historiens trådar, från den tiden fram till vår egen. Det är min innerliga önskan att ni fortsätter arbetet i ert historiska "troslaboratorium"”, avslutade påven Franciskus.