PÅVEN

Hela påvens katekes: Josef 8 - Josef, fader i ömhet

Under sin allmänna audiens på onsdagen fortsatte påven Franciskus sin trosundervisning om den helige Josef och hans katekes denna morgon fokuserade på Josef som fader i ömhet. "Upplevelsen av ömhet består i att se Guds kraft passera genom just det som gör oss mest sköra", sa påven.

Övers. Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Josef faderskap reflekterar Guds faderskap, sa påven under sin allmänna audiens som denna morgon handlade om Josef som en fader i ömhet. Nedan följer hela påvens katekes.

Hela katekesen:

Idag skulle jag vilja reflektera över den helige Josef som en fader i ömhet. I det apostoliska brevet Patris Corde (8 december 2020) fick jag möjlighet att reflektera över denna aspekt, ömheten, i den helige Josefs personlighet. Även om evangelierna inte ger oss detaljer om hur han utövade sitt faderskap, kan vi vara säkra på att han var en "rättfärdig" man i sin uppfostran av Jesus. Josef såg Jesus dag efter dag "bli äldre och visare och vinna Guds och människors välbehag.” (Luk 2:52) Så lyder evangeliet. Precis som Herren gjorde med Israel, så lärde han Jesus att gå och han höll honom i handen: han var som en far som lyfter upp barnet till sin kind, och böjde sig ner och gav det att äta" (jfr Hos 11:3-4), (Patris Corde, 2). Denna vackra bibliska definition visar på Guds förhållande till Israels folk. Och vi tror att Josef hade samma förhållande till Jesus.

Gud är inte rädd för synder

Evangelierna vittnar om att Jesus alltid använde ordet "fader" för att tala om Gud och hans kärlek. Många liknelser har en fadersgestalt som sin huvudperson. Bland de mest kända är förvisso den om den barmhärtige Fadern, berättad av evangelisten Lukas (jfr Luk 15:11-32). Förutom upplevelsen av synd och förlåtelse betonar denna liknelse även hur förlåtelsen når den som gjort fel. Texten lyder: "Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom." (v. 20). Sonen förväntade sig ett straff, en rättvisa som på sin höjd kunde ha gett honom en tjänares plats, men istället finner han sig omsluten i sin fars famn. Ömheten är större än världens logik. Den är ett oväntat sätt att skipa rättvisa på. Det är därför som vi aldrig får glömma att Gud inte är rädd för våra synder: låt oss ta det till oss. Gud är inte rädd för våra synder, han är större än våra synder: han är fader, han är kärlek, han är ömhet. Han är inte rädd för våra synder, för våra misstag, för våra fall. Men han är rädd för att vårt hjärta stängs - ja, det får honom att lida - han är rädd för vår brist på tillit till hans kärlek. Det finns en stor ömhet i upplevelsen av Guds kärlek. Och det är vackert att tänka på att den första som förmedlade denna verklighet till Jesus var Josef. Gud når oss alltid genom förmedlingen av mänskliga erfarenheter.

Guds barmhärtiga ömhet

För en tid sedan - jag vet inte om jag redan har berättat det - slogs en grupp ungdomar som gör teater, en popgrupp, "Avanti", av liknelsen om den barmhärtige fadern och bestämde sig för att göra en popmusikal om den historien. Och de gjorde det bra. I slutet lyssnar en vän på en son som hade lämnat sin pappa, och som ville återvända hem men var rädd för att hans pappa skulle kasta ut honom och straffa honom. Och hans vän säger till honom i musikalen: "Skicka en budbärare som säger att du vill återvända hem, och om din far vill ta emot dig, be honom lägga en näsduk i fönstret, den kommer du se när du närmar dig". Så blev det gjort. Musikalen, med sånger och danser, fortsätter tills sonen tar in på sista gatan och huset syns. Och när han tittar upp ser han huset fullt av vita näsdukar: fullt. Inte en, utan tre, fyra på varje fönsterkarm. Detta är Guds barmhärtighet, han är inte rädd för vårt förflutna, för våra dåligheter: han är bara rädd för att stängas ute. Vi har alla saker att göra upp om; men att göra upp med Gud är vackert, eftersom han omfamnar oss när vi börjar tala. Ömheten!

Vi kan fråga oss om vi har upplevt denna ömhet, eller om vi har blivit vittnen till den. Ömhet rör sig inte först och främst om en känslomässig eller sentimental fråga: det är upplevelsen av att vara älskad och välkommen just i vår fattigdom och vårt elände, och därav förvandlad av Guds kärlek.

Gud litar på vår återlösa svaghet

Gud litar inte bara på våra talanger, utan även på vår återlösta svaghet. Detta får till exempel Paulus att säga att även hans bräcklighet är ett projekt. Han skrev till församlingen i Korint: «För att jag inte ska bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandla mig så att jag inte blir högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men han svarade: ’Min nåd är allt du behöver.’ Ja, i svagheten blir kraften störst.” (2 Kor 12, 7-9).

Herren befriar oss inte från alla våra svagheter, men han hjälper oss att vandra med svagheter och tar oss i handen. Han tar våra svagheter i handen och stannar nära oss. Och detta är ömhet. Upplevelsen av ömhet består i att se Guds kraft passera genom just det som gör oss mest sköra; under förutsättning att vi vänder bort blicken från den Onde som "får oss att förhålla oss negativt och dömande till vår bräcklighet”, medan den Helige Ande "ömt för fram den i ljuset" (Patris corde, 2). ”Det är med ömheten som man bäst tar tag i det bräckliga som vi bär på.”

Gud förlåter alltid

Se hur sjuksköterskor rör vid de sjukas sår: med ömhet, för att inte skada dem mer. Med samma ömhet rör Herren vid våra sår. Det är därför det är viktigt att möta Guds barmhärtighet, särskilt i försoningens sakrament, i den personliga bönen till Gud, i en upplevelse av sanning och ömhet. Paradoxalt nog kan även den Onde säga sanningen till oss: han är en lögnare, men han kan berätta sanningen för oss för att leda oss till lögnen. Men om han gör det, är det för att fördöma oss. Men Herren säger sanningen till oss och sträcker ut sin hand för att rädda oss. Vi vet däremot att den sanning som utgår från Gud inte fördömer, utan välkomnar, omfamnar, stöttar och förlåter oss" (Patris corde, 2). Gud förlåter alltid: lägg detta till minnet och hjärtat. Gud förlåter alltid. Det är vi som tröttnar på att be om förlåtelse. Men han förlåter alltid, även de fulaste sakerna.

Vi behöver en ömhetsrevolution

Det gör oss gott att reflektera över Josefs faderskap, som är en spegel på Guds faderskap, och fråga oss om vi tillåter Herren att älska oss med sin ömhet och förvandla var och en av oss till män och kvinnor som kan älska på detta sätt. Utan denna "ömhetsrevolution" – vi behöver en revolution av ömhet! – riskerar vi att förbli fängslade i en rättvisa som inte tillåter oss att resa oss och som blandar ihop återlösen med straff. Därför vill jag idag särskilt minnas våra bröder och systrar som sitter i fängelse. Det är rätt att de som har gjort fel betalar för sina fel, men det är lika rättvist att de som har gjort fel kan återlösas från sina fel. Det kan inte finnas fördömanden utan hoppets öppna fönster. Varje fördömande har alltid ett hoppets fönster. Låt oss tänka på våra bröder och systrar i fängelset, och låt oss tänka på Guds ömhet till dem och be för dem, så att de i hoppets fönster kan finna en väg mot ett bättre liv.