Värdighet, urskiljning och tro - påvens reflektioner vid möte med Troskongregationen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven tog på fredagen den 21 januari emot deltagarna i Troskongregationen plenarförsamling.
Efter inledningsord av kongregationens prefekt, kardinal Luis Francisco Ladaria Ferrer S.I, förnyade påven Franciskus sin uppskattning för dess bidrag för den universella kyrkan i främjandet och vården av den katolska läran om tro och moral.
I sitt tal reflekterande påven över orden värdighet, urskiljning och tro.
Människans värdighet
Vad gäller värdighet hänvisade påven till sin encyklika Fratelli tutti (8) där han uttrycker önskan om att varje människas värdighet erkänns. Han sa att vi, i vår tid som präglas av sociala, politiska och hälsomässiga spänningar, särskilt är kallade att på nytt komma ihåg och troget följa kyrkans tvåtusenåriga lära, att ”varje människas värdighet har en inneboende karaktär och är giltig från ögonblicket av hennes befruktning till hennes naturliga död”.
”Kyrkan har sedan början av sin mission alltid förkunnat och främjat människans värdighets okränkbara värde. Människan är just skapelsens mästerverk: hon är önskad och älskad av Gud som partner i hans eviga plan.”
Urskiljning
Det andra ordet var urskiljning. I en tid av förändring ombes de troende att urskilja, sa påven. Han nämnde att troende står inför nya och komplicerade val och har samtidigt större behov av andlighet, men inte alltid med evangeliet som referenspunkt. Därför, underströk han, behöver Guds folk en stark och fast vägledning.
Urskiljning krävs även i kampen mot alla slags övergrepp, sa påven och förklarade att kyrkan med Guds hjälp bestämt fortsätter sitt åtagande att ge rättvisa åt offren för sina medlemmars övergrepp. Han nämnde den uppdatering han nyligen har gjort i Troskongregationens normer för brott för att göra rättsliga åtgärder mer effektiva.
Även frågor kring upplösning av icke sakramentala äktenskap, in favorem fidei - som påven sa att troskongregationen dagligen möter - kräver urskiljning.
Sedan talade påven fritt om urskiljning på den synodala vägen. Han betonade att den synodala vägen inte handlar om undersökningar och omröstningar, utan om ständig urskiljning av åsikter, synvinklar och reflektioner. Det är urskiljningen som kommer att göra synoden till en äkta synod, där den heliga Anden är den viktigaste, underströk påven, och inte ett parlament eller en medias undersökning av åsikter.
Främja tron
Det tredje ordet påven reflekterade över var tro. ”Er kongregation är kallad att inte bara försvara, utan även att främja tron”, sa påven. “Utan tron reduceras de troendes närvaro i världen till en humanitär organisation. Tron måste vara livets mitt och handling för varje döpt person. ”Påven hänvisade till sitt tal till den romerska kurian 21 december 2017 och uppmanade till att aldrig glömma bort att «en tro som inte försätter oss i kris är en tro i kris; en tro som inte får oss att växa är en tro som måste växa; en tro som inte ifrågasätts är en tro som vi måste ifrågasätta; en tro som inte besjälar oss är en tro som måste besjälas; en tro som inte upprör oss är en tro som måste uppröras».
Påven Franciskus avslutade sitt tal till Troskongregationen med orden:
”Vi får inte nöja oss med en ljum, vane- och läroboksmässig tro. Låt oss samarbeta med den heliga Anden och mellan oss, för att elden som Jesus förde till världen ska kunna fortsätta att brinna och flamma upp i allas hjärtan.”
