Påven: Ickevåld – en utmaning för de unga
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Icke våld, migranter, relation till äldre och ny teknologi. Vid ett virtuellt möte, den 24 februari, förde påven Franciskus ett samtal i över en timme med universitetsstudenter från Nord-, Central och Sydamerika. Detta synodala möte på temat ”Building Bridges North-South”, brobygge mellan ord och syd, anordnades av Loyola University i Chicago tillsammans med påvliga kommissionen för Latinamerika.
Påven inledde med en bön med Fredens drottning för skyddet av Ukraina, familjer, unga och offer för bombningarna i Ukraina natten innan detta mötet. Sedan förde han ett samtal med studenter från Brasilien, Kanada, USA och Argentina mellan klockan 19 till 20.45 centraleuropeisk tid. Studenterna berättade kort om sina liv - några av dem var migranter – och berättade om nödsituationer i sina länder och presenterade sina projekt.
Mötet handlade om brobygge och påven sa: “Brobygge är en integrerad del i den kristna identiteten. Kristus kommer för att bygga broar mellan Herren och oss. En kristen som inte kan bygga broar har glömt bort sitt dop”.
Aktivt ickevåld
Påven lyssnade först på studenterna, skrev anteckningar och sedan svarade han på deras frågor och gav dem råd. Han sa att det vore fint om detta synodala möte mellan dem kunde hållas regelbundet.
En brasiliansk student berättade om hårt och brutalt våld som hon hade upplevt i sitt land. Påven underströk att man måste svara på våldet med “aktivt ickevåld”: “Detta är den största utmaningen som förväntas av er: att fördöma våldet”. ”Våld förstör och bygger inte upp och detta ser vi i såväl militärdiktaturer som andra diktaturer under historiens gång. Vi behöver en profetia om ickevåld”, sa påven. “Det är mycket lättare att slå tillbaka när man får en örfil, än att vända andra kinden till”, erkände han men påminde om Gandhis exempel: Vänlighet är det finaste hos människan. Påven varnade sedan för att hyckleri förgiftar livet men att ärlighet leder till harmoni i världen.
Naturen förlåter aldrig
Påven talade också om harmonin med skapelsen, en fråga som en av studenterna tog upp. De nämnde de dramatiska siffrorna vad gäller klimatflyktingar: 20 miljoner personer om året på flykt från sina hem på grund av klimatförändringar och en prognos på 1,4 miljarder klimatflyktingar år 2060. Påven betonade sin uppmaning om vården av det gemensamma hemmet och påminde om ett spanskt ordspråk: “Herren förlåter alltid, vi förlåter ibland, naturen förlåter aldrig”.
Ta emot och integrera migranter
En sydamerikansk student berättade att hon hade migrerat med sin familj: “Vi är inte våldtäktsmän, mördare eller narkomaner… Vi är hårt arbetande drömmare som erbjuder detta land det bästa av oss själva”. Påven sa: “Vi ser personer som lämnar sina hem på grund av politiska problem, krig och ekonomiskt och kulturella problem. Principen är mycket tydlig: migranten måste tas emot, ledsagas, främjas och integreras.”
Han påminde om att han själv är barn till migranter, att Argentina och USA är land med migranter och att denna fråga rör oss alla. Särskilt universitet måste möta problemet, sa påven, och studera och ta ansvar för det genom "huvudets, hjärtats och händernas" språk och se upp för att bli ”kalla och hjärtlösa”.
Vårda rötterna
Påven och studenterna talade även om betydelsen av en dialog mellan generationer. Om just “rötter” talade en student och påven tog vid: “Något som dödar ett samhälle är att förneka sina rötter. Var och en måste vårda sina rötter och därför insisterar jag på en dialog mellan gamla och unga. De äldre är rötterna och all frukt kommer från rötterna”. Även migranterna, även om de måste integreras i det mottagande landet, måste vårda sina rötter, betonade påven.
En utåtriktad kyrka
I samband med reflektioner om synodalitet sände påven en appell till hela kyrkan om att vara utåtriktad och inte vara som ett museum eller en statisk kyrka, där allt är rent och i ordning men där inte allt fungerar, utan en kyrka som ifrågasätter sig själv. Han berättade om en personlig omvändelse: Han såg en präst i ett kvarter i Buenos Aires göra om församlingshemmet till en matsal vid jul och påsk, som var öppen för migranter och dem som inte hade någon att festdagarna med: “Jag blev upprörd. Men det var en örfil för mig som omvände mitt hjärta.”
