Påven viger Ryssland och Ukraina till Marias obefläckade hjärta

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven Franciskus ledde den årliga botgöringsgudstjänsten "24 timmar med Herren" i Peterskyrkan på fredagskvällen, på dagen då kyrkan firar Marie Bebådelsedag.

Mot slutet av gudstjänsten bad påven Franciskus den vigningsbön skriven särskilt till idag med vilken han anförtrodde mänskligheten, och vigde särskilt Ryssland och Ukraina, till Marias obefläckade hjärta.

Han bad vigningsbänen tillsammans med alla katolska biskopar över hela världen, samtidigt som kardinal Konrad Krajewski, som ansvarar för att dela ut påvens allmosor, gjorde samma vigning vid Mariasanktuariet i Fatima i Portugal.

Påvens förnyelse av vigningen kom som svar på kriget i Ukraina och på Jungfru Maria begäran i en uppenbarelse i Fatima den 13 juli 1917.

Barns tillit till sin mor

I sin predikan vid firandet av botgöringen reflekterade påven Franciskus över mänsklighetens behov av Guds förlåtelse och över betydelsen av vigningen.

Han sa att förnyelsen av vigningsakten är viljan att viga kyrkan och hela mänskligheten, särskilt Ryssland och Ukraina, till Marias obefläckade hjärta.

"Detta är ingen magisk formel utan en andlig handling. Det är en handling som uttrycker barnens fullständiga tillit, mitt i detta grymma och meningslösa krig prövningar, som hotar vår värld. Barnen vänder sig till sin mor, lägger all sin rädsla och smärta i hennes hjärta och överlämnar sig till henne.”

Påven tillade att vi placerar allt vi har och är i ett "rent och obefläckat hjärta, där Gud speglas."

Hjälplöshet inför ondskefullt krig

Påven Franciskus beklagade det "onda kriget" i Ukraina, som har dödat många och orsakat enormt lidande.

"I dessa dagar fortsätter nyhetsrapporter och dödsscener att komma in i våra hem, samtidigt som bomberna förstör många av våra försvarslösa ukrainska bröder och systrars hem."

Kriget, tillade påven, påminner oss om vår "hjälplöshet och vår otillräcklighet", såväl som om vårt behov av "Guds närhet och vissheten om hans förlåtelse."

Gud ensam, sa han, kan eliminera ondska, avväpna förbittringen och återställa fred i våra hjärtan.

Påven Franciskus påminde om att Gud valde Jungfru Maria för att förändra historien genom att börja en ny berättelse om "frälsning och fred".

"Om vi ​​vill att världen ska förändras, måste först våra hjärtan förändras."

Glädjens sakrament

Påven fortsatte med att reflektera över Marias möte med ängeln Gabriel vid bebådelsen, där Gud inbjuder henne att bli mor till Guds Son.

Ängeln Gabriel gav Maria den enda sanna anledningen till glädje, sade påven, med sina ord "Herren är med dig."

Katoliker upplever något liknande i försoningens sakrament, menade påven, eftersom Gud närmar sig oss när vi presenterar oss själva med ödmjuka, ångerfulla hjärtan.

Bikten är "glädjens sakrament", sa han. ”Det är Herren som, liksom hos Maria i Nasaret, går in i vårt hus och ger oss en oväntad häpnad och glädje: glädjen i förlåtelsen."

Påven uppmanade också präster att alltid uttrycka Guds förlåtelse i bikten och aldrig projicera en känsla av stelhet eller hårdhet.

"Om en präst inte har denna attityd med de rätta känslorna i sitt hjärta," sa han, "så vore det bättre att han inte agerar biktfader."

Svaghet förvandlades till uppståndelse

Påven Franciskus sa också att ängeln Gabriel säger till Maria: "Var inte rädd."

Gud, tillade han, känner redan till våra svagheter och misslyckanden, men att han inbjuder oss att lägga dem vid hans fötter i prästens person när vi tar emot försoningens sakrament.

Våra svagheter kan då bli "tillfällen till uppståndelse".

Maria uppmanar oss nu att återvända till vårt livs källa, till Herren, "som är det ultimata botemedlet mot rädsla och tomhet i livet."

Påven Franciskus avslutade sin predikan med att säga att Marias svar på Guds inbjudan var "en livlig önskan att lyda Gud".

"Må hon nu ta vår resa i sina händer. Må hon vägleda våra steg genom syskonskapets och dialogens branta och mödosamma stigar, längs fredens väg.”