Påven: "Vi lär oss aldrig, vi är förälskade i krig och Kains ande"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

"Vi lär oss inte! Må Herren förbarma sig över oss, över oss alla, vi är alla skyldiga!". Påven Franciskus mötte journalisterna på flyget tillbaka till Rom från Malta och svarade på deras frågor.

Malta och migranter

Som alltid berör den första frågan under presskonferensen på planet, den resa han just har gjort, och frågan ställdes denna gång av en maltesiskt tv-journalist, om vad påven kommer att minnas av denna intensiva resa.

Min hälsa är lite nyckfull, sa påven och pekade på sitt knä som han menade dock håller på att läka. Han sa att det maltesiska folkets entusiasm var imponerande, både på Gozo och i Malta Valletta och på andra platser.

Sedan sa han att han hade noterat att migrationen är ett problem även i Malta, och att ”de som landar här, alltid måste välkomnas!”. Därför uppmanade han till vikten av avtal mellan de europeiska länderna så att inte ”hela bördan hamnar på Malta och dess grannländer”.

”Precis som Europa, generöst gör plats för ukrainare som knackar på dörren, likaså måste man göra för andra som kommer från Medelhavet.”

Ska påven resa till Ukraina?

Nästa fråga, som en spansk journalist ställde, gällde påvens eventuella resa till Ukraina, vilket han på vägen till Malta hade nämnt möjlig. Skulle en resa dit vara genomförbar? Och vilka förutsättningar är nödvändiga? Påven sa:

”Krig är alltid grymt, omänskligt, emot den mänskliga andan, inte den kristna, den mänskliga. Det är Kains ande... Jag är villig att göra allt som behöver göras och den Heliga Stolen, särskilt den diplomatiska delen, kardinal Parolin och msgr. Gallagher, gör allt, allt: man kan av försiktighet inte publicera allt de gör, men vi gör allt vi kan.”

”Bland möjligheterna finns resor - två möjliga resor: Polens president bad mig skicka kardinal Krajewski för att besöka de ukrainare som har tagits emot i Polen; han har redan åkt två gånger, med två ambulanser, och stannat en tid. Han säger att han är villig att resa igen.”

”Den andra resan: flera har frågat mig om jag är villig att åka dit, och jag är uppriktigt villig och tillgänglig. Därför svarade jag att frågan är öppen, förklarade påven påven. Det är ett av förslagen, men jag vet inte om det går att genomföra, eller om det är det bösta att göra. Därav svaret ”det hänger i luften!”.”

”Sedan en tid hade vi tänkt på ett eventuellt möte med patriarken Kirill”, tilldade påven. ”Vi jobbar på det, och vi funderar på att göra det i Mellanöstern. Så är läget i denna stund.”

Vad skulle du säga till Putin?

Följande fråga, från en amerikans journalist, var om påven hade talat med Rysslands president Putin, sedan kriget började. Vad skulle du säga till honom idag? Påven sa:

”De saker jag har sagt till olika myndigheter är offentliga. Inget av det jag har sagt är konfidentiellt. När jag talade med patriarken gjorde han ett vackert uttalande om vad vi sa till varandra. Jag talade med Rysslands president i slutet av året när han ringde för att önska mig God Jul. Jag har talat med Ukrainas president två gånger. På krigets första dag åka jag till den ryska ambassaden för att tala med ambassadören, som är folkets representant, och fråga honom om kriget och dela mina intryck. Det här är de officiella kontakter jag har haft. Med Ryssland har jag haft kontakt genom ambassaden. Jag har också varit i kontakt med ärkebiskopen av Kiev, msgr. Schevchuck. Vidare talar jag varannan eller var tredje dag regelbundet med en journalist, Elisabetta Piqué, som var i Lviv och nu är i Odessa. Hon berättar för mig hur det är. Jag pratar också med rektorn för seminariet… Detta är kontakter vi har haft hittills.”

Den bortglömda fredsandan

”Mitt budskap till alla myndigheter är samma som mitt offentliga”, fortsatte påven och sa att han i frågan såg en underliggande fråga om rättfärdiga kontra orättfärdiga krig:

”Varje krig föds ur en orättvisa, alltid. För det finns ett krigsschema. Det finns inget fredsschema. Till exempel investerar man i vapen. Man säger ’vi behöver det för att försvara oss’. Detta är krigsschemat. När andra världskriget slutade fanns en stark fredsanda – en anda av "aldrig mer krig". Man började en våg av fredsarbete.”

Påven säger att ”sjuttio år senare har vi glömt allt detta…. Krigsmönstret har återigen nästlat sig in. Vi kan inte tänka på ett annat plan, vi är inte längre vana vid att tänka enligt fredsplanen… Vi är envisa som mänsklighet. Vi är förälskade i krig, i Kains ande. Det är inte av en slump, problemet finns från bibelns första sidor, Kains anda.”

Påven berättade att han gråter varje gång han besöker militärkyrkogårdar. ”Vi måste gråta vid gravarna… Jag är ledsen. Vi lär oss aldrig. Må Herren förbarma sig över oss, över oss alla. Vi är alla skyldiga!”