Vid helgedomen Ta' Pinu: Återupptäck de första kristnas anda

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

På sin första dag i Malta den 2 april, tog sig påven Franciskus, efter mötet med Maltas myndigheter och lunch i nuntiaturen i La Valletta, till ön Gozo för ett bönemöte vid Maltas nationella helgedom Vår Fru av Ta’ Pinu. 3000 troende väntade påven på helgedomens stora torg, han lade en ros av guld framför tavlan av Vår Fru och bad tre Var hälsad Maria.

Helgedomen ligger på platsen där en bondkvinna 22 juni 1883 hörde en röst säga: Be ”tre Var hälsad Maria, en för varje dag min kropp blev kvar i graven”. Hon berättade händelsen för en vän, som även han hade hört samma röst säga samma sak intill den lilla kyrkan. Bland mirakel som följde skonades ön Gozo från kolerapandemin. Ta’ Pinu blev snabbt ett pilgrimsmål. Det arabiska inflytandet är tydligt i Goza och än mer, Johanniterordens.

Tecken på nytt liv

”Vid Jesu kors står Maria och Johannes” – så inledde påven Franciskus sin predikan efter att ha lyssnat på fyra vittnesbörd om lidande och tro. Guds moder och den älskade lärjungen Johannes var där när allt verkade vara förlorat för alltid och då Jesus bad: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” ”Detta är även vår bön i livets stunder som präglas av lidande”, sa påven, men Jesu död på korset är ett tecken på nytt liv. ”Vid korset kontemplerar vi just Kristi barmhärtiga kärlek, som öppnar sina armar för oss och genom sin död öppnar oss för glädjen i det eviga livet”.

Även här, påminde påven, var den lilla kyrkan övergiven när en rad händelser ändrade på situationen, ”som om Herren ville säga till detta folk: ’Du skall inte längre kallas ”den övergivna”, ditt land inte längre kallas ”den förskjutna”, utan du skall heta ”hon som jag har kär” och ditt land ”den äkta makan” (Jes 62:4).

Återfinna trons kärna

Påven talade sedan om vad det betyder att återupptäcka det grundläggande i tron och förklarade att det handlar om att återfinna den första kristna församlingens anda och trons kärna: ”relationen med Jesus och förkunnelsen av hans evangelium i hela världen”. Han påminde om att Jesu lärjungar inte tänkte på församlingens prestige utan endast på att förkunna Guds evangelium (jfr Rom 1:1).

Levande tro

Han sa att kyrkan i Malta har en dyrbar historia att hämta många andliga och pastorala rikedomar från, men påpekade att man alltid ska minnas att kyrkan inte bara är en ”historia från det förflutna att minnas, utan en stor framtid att bygga som fogar sig till Guds plan”.  Vi behöver en tro, sa påven, som grundas på och förnyas i det personliga mötet med Kristus. Han varnade för religiös utövning som reduceras till upprepning av det förflutna i stället för att uttrycka en levande, öppen tro som sprider evangeliets glädje.

Påven påminde om vägen mot synoden om synodalitet och bad de troende om att inte vara rädda för att ta nya vägar för evangelisering och förkunnelse som rör livet.

Synodal kyrka

Påven återgick att tala om Maria och Johannes vid korset och att deras ömsesidiga förtroende är källan till kyrkan. Herren anförtror Maria åt Johannes (Joh 19:27) och detta är inte bara en handling av nåd för att hon inte skulle bli ensam efter hans död, förklarade påven, utan det är en konkret befallning att efterleva det högsta budet, älska din nästa.

Påven uppmanade så sina lyssnare att vara synodala, det vill säga att vandra tillsammans: ”För att Gud finns där kärleken råder!”

Leva evangeliet

Han bad Maltas och Gozos församlingar att Jesu ord på korset ska vara deras ledstjärna för att vara ömsesidigt mottagande, skapa en familjär stämning och arbeta gemensamt.

Påven talade sedan även om mottagandet av dem som av olika anledningar går i land på Maltas stränder. Han påminde om aposteln Paulus, som efter ett hemskt skeppsbrott med värme togs emot av maltesarna och som vi läser om i Apostlagärningarna 28:2: ”De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt”. “Detta är evangeliet som vi är kallade att leva: – betonade påven – ta emot, vara experter på mänsklighet, tända ömhetens eldar när kylan i livet visar sig för de lidande”.

Mottagande

Påven tackade alla förkunnare, predikare, präster och missionärer som har följt Paulus spår och sprider evangeliets glädje i hela världen. Han sa till Maltas troende att de är "en skatt i och för kyrkan" och bad dem att vårda detta arv och vittna om mottagande, som han sa är världens vackraste vittnesbörd.