Angelus. Påven: Kristi tålamod är vägen i svårigheter

Katarina Agorelius – Vatikanstaten

När vi möter stängda dörrar måste vi göra gott någon annanstans, utan förebråelser. Så hjälper Jesus oss att vara lugna personer som är nöjda med det goda vi har gjort och inte söker mänsklig bekräftelse.

Påven Franciskus reflekterade över söndagens evangelieläsning (Luk 9:51–62) i sin trosundervisning vid Angelus den 26 juni. Omkring 20 000 troende var samlade på Petersplatsen för att lyssna till och be med påven.

Faderns barmhärtiga kärlek

Efter att bestämt ha tagit beslutet att gå till Jerusalem, där han vet att "avvisning och död väntar honom", skickar Jesus budbärare före sig. En samarisk by mlängs vägen vägrar välkomna honom just för att han är på väg mot Jerusalem, fiendestaden. Lärjungarna Jakob och Johannes kände sig förolämpade och föreslog för mästaren att »kalla ner eld från himlen som förgör dem«. De ville involvera honom "i deras hämndbegär", men Jesus accepterar inte förslaget utan förebrår dem och fortsätter sin vandring.

“Elden som Han kom för att föra till jorden är Faderns barmhärtiga kärlek”, förklarade påven, ”och för att få denna eld att växa krävs tålamod, uthållighet och botanda”. Jakob och Johannes, däremot, lät ilskan ta över:

Det här händer oss när vi, trots att vi har gjort gott och kanske med uppoffring, i stället för välkomnande finner en stängd dörr. Då kommer ilskan: vi försöker till och med involvera Gud själv och hotar med himmelska straff. Jesus, däremot, tar en annan väg. Inte ilskans väg.

Styrkan i inre kontroll

Kristus beslutsamhet, som vi som kristna borde ha, “innebär lugn, tålamod och överseende”, förklarade påven och underströk att detta inte betyder att släppa åtagandet att göra gott.

“Detta sätt att vara, betyder inte svaghet - tillade påven - utan tvärtom en stor inre styrka". Det är lätt och instinktivt att bli arg och det är det svårt att kontrollera sig, som Jesus när han fortsätter till en annan by.

Göra gott

Vänder vi oss till Herren inför motstånd och missförstånd och ber honom om hans fasthet i att göra gott, eller söker vi bekräftelse och blir bittra om vi inte får den?, frågade sig påven.

Vi måste göra gott för att tjäna Gud och inte söka applåder. Ibland tror vi att vår glöd beror på en känsla av rättvisa för en god sak, men i verkligheten är det oftast inget annat än stolthet tillsammans med svaghet, överdriven känslighet och otålighet. Så låt oss be Jesus om styrkan att bli som honom och följa honom med bestämda beslut på denna tjänandets väg; att inte vara hämndlysten och intolerant när svårigheter uppstår och då vi ger av oss själva för det goda och andra inte förstår det. Även när de diskvalificerar oss. Nej. Tystnad och framåt.