Påven uttrycker oro över den synodala vandringen i Tyskland

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

I en intervju som gjordes i mitten av maj med Jesuitordens kulturtidskrifter i Europa, och som publicerades på tisdagen uttryckte påven återigen sin oro över kyrkans reformprojekt i Tyskland. En av frågorna berörde just den synodala vandringen i Tyskland som somliga uppfattar heretisk, och det faktum att många lämnar kyrkan för att de inte längre känner tillit till den. Påven sa:

”Det uppstår problem när den synodala vandringen utformas av intellektuella och teologiska eliter och när den påverkas av starka externa intressen. Men det finns också några stift där man vandrar den synodala vägen på ett lugnt sätt tillsammans med de troende, tillsammans med folket.”

Påvens brev

Han talade om det brev som han har skrivit 2019 till Guds pilgrimsfolk i Tyskland, med anledning av den synodala vandringen, och som han inte har fått något svar på:

”Jag skrev brevet själv och det tog mig en hel månad att skriva det. Jag ville inte blanda in kurian, jag skrev brevet alldeles själv. Originalet är på spanska och den tyska texten är en översättning. I det brevet står hur jag tänker om detta.”

Situationen i Köln

Han förklarade särskilt händelserna i ärkestiftet Köln:

”När situationen där var riktigt stormig, så bad jag ärkebiskopen att resa bort ett halvår för att låta läget lugna ner sig och för att ge mig möjlighet att se klart. Det är nämligen svårt att se bra och tydligt när man seglar i oroliga vatten. När han kom tillbaka bad jag honom att skriva en avskedsansökan. Han gjorde det och han gav den till mig. Och han skrev även ett brev för att be sitt stift om ursäkt. Jag lät honom stanna kvar på sin plats för att se vad som skulle hända, men jag har hans avskedsansökan i mina händer.”

Svårt att urskilja med påtryckningar

Påven förklarar vad han gör när det uppstår problem och konflikter i ett stift:

”Det som händer just nu är att det finns många olika påtryckningsgrupper, och när man är under tryck kan man inte urskilja. Det finns också ekonomiska problem som behöver lösas och jag kanske kommer att skicka en grupp för att undersöka ärkestiftets ekonomi. Jag väntar bara på att det inte ska finns några påtryckningar, så att det blir möjligt att urskilja. Det är bra om det finns olika ståndpunkter och uppfattningar. Men problem uppkommer om det finns påtryckningar. Det är inte till någon hjälp. Jag tror inte att Köln är det enda stiftet i världen som har drabbats av konflikter. Och jag betraktar det som vilket stift som helst som behöver hantera en konfliktsituation. Jag tänker på ett annat stift där konflikterna ännu inte har upphört än: Arecibo i Puerto Rico, ett stift som befinner sig i en konfliktsituation sedan flera år tillbaka. Det finns många stift som upplever en sådan situation.”

Förnyelse? Ett spontant fenomen

Angående kyrklig förnyelse i Europa noterade påven att han ser "förnyelse framförallt i en del spontana fenomen som dyker upp: rörelser, grupper, nyblivna biskopar som inte har glömt att det faktiskt ägde rum ett koncilium för inte så länge sedan.”

"Grupper som ger kyrkan ett nytt ansikte genom social eller pastoral hjälp" är ett "tecken på förnyelse", till exempel i Frankrike, menade påven.

Påven uttryckte därför sin oro över vad han beskrev som bakåtblickande grupper i kyrkan som ville gå tillbaka till tiden före Andra Vatikankonciliet.

"Restorativa grupper har satt munkavle på Andra Vatikankonciliet. Det är imponerande att se hur många reaktionära grupper som det finns. Till exempel i USA finns det många. En gång berättade en biskop från Argentina för mig att han hade blivit tillfrågad om att förvalta ett stift som hade hammat i händerna av restorationister som aldrig hade accepterat Andra Vatikankonciliet. Det finns flera idéer och beteenden som har sitt ursprung i en restorationism som i grund och botten inte har accepterat Andra Vatikankonciliet. Det är det som är problemet: det finns fortfarande sammanhang där Andra Vatikankonciliet inte har accepterats. Men det är ju också sant att det tar minst ett århundrade för ett koncilium att slå rot. Detta innebär att vi har fyrtio år kvar för att se till att Andra Vatikankonciliet slår rot och frodas!”