Påven: Dialog är svaret på fragmentering och konflikt
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Påven Franciskus tal till medlemmar i Dikasteriet för interreligiös dialog på måndagen gav honom tillfälle att upprepa sin vädjan om en dialog, baserad på acceptans av mångfald och respekt för den andre, som det enda alternativet till den splittring och konflikt vi upplever i världen idag.
Hans ord kom i kölvattnet av hans brådskande vädjan på pingstdagen till regeringsledare att ta ett steg tillbaka och undvika att leda mänskligheten till undergång.
I sitt tal till Dikasteriet för interreligiös dialog och dess prefekt, kardinal Miguel Ángel Ayuso Guixot, som håller sin plenarförsamling, påminde påven om att institutionen inrättades av påven Paulus VI – som "sekretariatet för icke-kristna" i hans pingstpredikan 1964, under andra Vatikankonciliet.
Hans intuition, sa påven, "baserades på en medvetenhet om utvecklingen av relationer mellan människor och samhällen i olika kulturer, språk och religioner - en aspekt av vad vi nu kallar globalisering."
Det framåtblickande helgonet placerade sekretariatet "i kyrkan som ett synligt och institutionellt tecken på dialog" med människor från andra religioner, noterade påven Franciskus och citerade ett tal från 1968 av Paulus VI till sekretariatets medlemmar och konsulter.
Praedicate Evagelium
Påven betonade att den nya apostoliska konstitutionen, Praedicate Evangelium, om den romerska kurian, just har trätt i kraft, och att detta område av kurians tjänst för kyrkan och världen inte har förlorat något av dess relevans.
"Globaliseringen och accelerationen av internationell kommunikation gör dialog i allmänhet, och interreligiös dialog i synnerhet, till en avgörande fråga."
Han noterade temat för plenarmötet - "Interreligiös dialog och samhörighet" - som han sa är passande i en tid då hela kyrkan vill växa i synodalitet, att växa som en "kyrka av ömsesidigt lyssnande där alla har något att lära".
Strävan efter broderskap
Påven Franciskus fördömde att "vår alltmer sammanlänkade värld inte är lika broderlig och hjärtlig. Långt ifrån!"
I detta sammanhang påminde han medlemmarna i dikasteriet om att interreligiös dialog måste förverkligas genom handling, teologiskt utbyte och andlig erfarenhet för att främja "ett sant sökande efter Gud".
”Detta är ert uppdrag: att tillsammans med andra troende söka Gud på ett broderligt och hjärtligt sätt; betrakta inte människor från andra religioner abstrakt, utan konkret, med en historia, önskningar, sår och drömmar”, sa han.
"Bara på detta sätt kan vi tillsammans bygga en värld för alla, i fred."
När han reflekterade över följden av kriser och konflikter vi bevittnar, noterade han att "en del försöker fly från verkligheten genom att ta sin tillflykt till privata världar, andra konfronterar den med destruktivt våld, men mellan självisk likgiltighet och våldsam protest finns det ett alternativ som alltid är möjligt: dialog."
Olikheternas samhörighet
Påven beskrev mänskligheten som en enorm mosaik, "som redan är vacker i sig, men det är bara tillsammans med de andra brickorna som man komponerar en bild, i olikheternas samhörighet."
För att kunna skapa en gemensam framtid måste man kunna se denna bild. Men samtidigt som han förespråkade social enhet, varnade han för koloniseringen av den andre, och uppmanade till bevarandet av alla olika identiteter.
"I denna mening har politisk samhörighet relevans som ett svar på social fragmentering och konflikt."
Samhörighet med människor från andra religioner
Påven Franciskus avslutade med att uppmuntra de närvarande "att odla samhörighetens anda och stil i deras relationer med människor med andra religiösa traditioner: "vi behöver det så mycket idag i kyrkan och i världen!"
”Låt oss komma ihåg”, sa han, ”att Herren Jesus umgicks med alla, med människor som ansågs syndiga och orena, att han delade publikanernas bord utan fördomar. Och alltid med en måltid i samhörighet. Han visade sig som den trogna tjänaren och vännen fram till slutet, och sedan som den Uppståndne, den Levande som ger oss den universella samhörighetens nåd.”
