Världsfamiljemötet. Påven: Lev med blicken fäst på himlen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Vatikanens audienshall tillägnad Paulus VI var fylld till brädden av katolska familjer från hela världen när Världsfamiljemötet invigdes av påven Franciskus onsdag kväll den 22 juni. Det tionde Världsfamiljemötet 22-26 juni har så inletts - mötet hålls i Rom, men samtidigt firas dagarna lokalt världen över.
Efter välkomsttal av prefekten för dikasteriet för lekfolk, familj och liv, kardinal Kevin Joseph Farrell, gav några familjer vittnesbörd och påven utgick ifrån just dessa i sitt tal. Påven tackade dikasteriet för lekfolk, familj och liv och Roms stift för att ha organiserat dagarna samt familjerna som han sa satte ord på samma glädje, oro, lidande och hopp som familjer runt om i världen upplever.
Innan han kommenterade vittnesbörden uppmanade påven alla familjer att vandra tillsammans med andra familjer och tillsammans med kyrkan.
Jag tänker på liknelsen med den barmhärtige samariern, som möter en skadad man på vägen, kommer honom nära, tar hand om honom och hjälper honom att återuppta sin vandring. Jag skulle vilja att kyrkan är just detta för er! En barmhärtig samarier som står vi er sida och hjälper er att fortsätta på er vandring och att ta “ytterligare steg”, om än små. Jag ska försöka att ange dessa ”ytterligare steg” att ta tillsammans utifrån de vittnesbörd vi har lyssnat till.
“Ytterligare steg” mot äktenskapet
Påven tackade Luigi och Serena och uppskattade att de genom Guds försyn hade funnit en församling som tog emot dem med öppna armar och han betonade att det finns behov av att kyrkan är just sådan. Betydelsen med dopet och äktenskapet är just konkret hjälp, som Gud skänker oss för att inte lämna oss ensamma eftersom vi själva inte räcker till, betonade påven och påminde att man inte gifter sig för att lyda en regel utan för att man vill grunda äktenskapet på Kristi kärlek - Gud gör det till en fantastisk resa tillsammans med Honom genom sakramentets nåd, och aldrig ensamma.
“Ytterligare steg” för att omfamna korset
Ett annat äkta par, Roberto och Maria Anselma, gav vittnesbörd om sin dotter Chiaras sjukdom och bortgång, vars djupa tro har lett till att en helgonförklaringsprocess inleddes 2018. I Chiaras hjärta fanns korsets verklighet att ge sitt liv för andra och världen behöver sådana förebilder, sa påven, och förklarade för föräldrarna att de har öppnat sig för något större: Guds plan, evigheten och himlen.
“Ytterligare steg” mot förlåtelse
Paul och Germaine berättade modigt om sitt äktenskap och påven sa att denna uppriktighet inger hopp. Paul sa att Herren har räddat dem och påven betonade att Gud även mitt i stormen ser det som finns i hjärtat. Genom Guds försyn mötte de en grupp lekfolk som ägnade sig åt familjer och det ledde till försoning och förlåtelse, sa påven samt underströk vikten av att deras barn har fått se ödmjukheten i att förlåta och styrkan i Herren som har låtit dem resa sig igen.
“Ytterligare steg” mot välkomnande
Bland vittnena sågs de ukrainska kvinnorna Iryna och Sofia, som påven förklarade gav röst åt dem vars liv har vänts upp och ned på grund av kriget i Ukraina. Han sa att de har sett mänsklig brutalitet, men även hur Gud verkar genom välkomnande familjer, läkare och goda människor. Det är viktigt att inte fixera sig vid det onda, påminde påven, och värdera allt det goda varje människa kan göra. Pietro och Erika berättade om hur de tog emot Iryna och Sofia i sin stora familj och påven betonade att välkomnandet just är familjernas karisma. Man tror att det är svårare att vara välkomnande när man är många, men i stället vet de hur man ger plats för andra, förklarade han och underströk att ett samhälle blir kyligt utan välkomnande familjer.
“Ytterligare steg” mot broderskap
Påven tackade sedan för den muslimska kvinnan Zakias vittnesbörd om sitt äktenskap med katoliken Luca, italiensk ambassadör som dödades för ett och ett halvt år sedan i Kongo. Lucas diplomatiska uppdrag har nu blivit hela familjens fredsmission, sa påven och han talade om hur detta äktenskap över religionens gränser visar hur det som är mänskligt och religiöst kan flätas samman och bära frukt. I Zakia och Luca finner vi skönheten i den mänskliga kärleken, passionen för livet, altruism och tron, samt för den egna religiösa traditionen som källa till inspiration och inre styrka, underströk påven.
Påven avslutade med att citera sin apostoliska uppmaning Gaudete et exsultate, Gläd er och jubla:
Kära vänner! Varje familj har ett uppdrag att utföra i världen och ett vittnesbörd att ge. I synnerhet vi döpta är kallade att vara «ett budskap som den helige Ande hämtar ur Jesu Kristi rikedom och ger till hans folk» (21). Därför föreslår jag att ni frågar er: vilket är ordet Herren vill säga med vårt liv till personer som vi möter? Vilket “ytterligare steg” ber Han vår familj att ta idag? Lyssna och låt er omvändas av Honom, för att även ni kan förvandla världen och göra den till ett ”hem” för den som behöver välkomnas, som behöver möta Kristus och känna sig älskad. Vi måste leva med blicken fäst på himlen, som saliga Maria och Luigi Beltrame Quattrocchi sa till sina barn, och möta livets svårigheter och glädje ”genom att alltid titta från taket och uppåt”.
