Hövding välkomnar påven Franciskus
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Påvens Franciskus första möte under sin sex dagar långa apostoliska resa i Kanada, var det med landets urfolk First Nations, métiser och inuiter på morgonen den 25 juli i Maskwacis, björnkullarna, vid urfolksstammars reservat. Påven togs emot vid ingången till kyrkan tillägnad Vår Fru av de sju smärtorna av kyrkoherden och äldre personer. Sedan kördes han med en golfbil till kyrkogården och när trummorna tystnat bad påven tyst. Därefter togs han emot vid ingången till Bear Park Pow-Wow Grounds av en delegation hövdingar från hela landet. Närvarande var bland andra Kanadas generalguvernör Mary Simon och Kanadas premiärminister Justin Trudeau. Hövdingen av cree-folket Usow-Kihew höll välkomsttalet.
Välkomsttal av hövdingen Usow-Kihew
”Ni har rest en lång väg för att besöka oss i vårt land och tillsammans med oss gå försoningens väg”, säger han och betonar att de är mycket tacksamma för påvens personliga ansträngning att resa. ”Det är en nåd att välkomna och ta emot er bland oss”. Maskwacis är hemlandet för First Nations, métiser och inuiter, berättar han, och territorium för folken Cree, Dene, Blackfoot, Saulteaux och Nakota Sioux sedan urminnes tider.
“Mitt namn på cree är Usow-Kihew. Det betyder Golden Eagle, gyllene örnen. På engelska är jag känd som Wilton Littlechild. Jag var elev här på Ermineskin internatskola, som vid ert besök hos oss idag representerar alla internatskolor i vårt land. Tillsammans med Maskwacis folk denna morgon är överlevare från internatskolor, hövdingar, ledare, äldre, bärare av kunskap och unga från First Nations, mètiser, inuiter från hela landet.”
Hövdingen berättar han som tidigare ombud för sannings- och försoningskommissionen har hört närmare 7000 vittnesbörd från tidigare elever vid Kanadas internatskolor. Han säger att det var tydligt att påven lyssnade på deras berättelser då han tog emot folken i Vatikanen tidigare i år, om övergrepp och lidande då deras språk och kultur togs ifrån dem och deras andlighet förnedrades, och hur deras familjers splittrades. Det var tydligt att påvens ord då kom från hjärtat och det gav stor tröst och uppmuntran, förklarar han.
”Nu, ers helighet, har ni kommit till vårt land som svar på vår inbjudan, och som ni lovade. Ni har sagt att ni kommer som pilgrim, för att vandra tillsammans med oss på sanningens, rättvisans, helandets, försoningens och hoppets väg. Med glädje välkomnar vi er att följa med oss på denna resa. Som ni sa i ert tal till oss i Rom, strävar vi urfolk alltid efter att överväga effekterna av nuvarande händelser och överläggningar om framtida generationer. I denna anda hoppas vi innerligt att vårt möte denna morgon och era ord ska genljuda med sant helande och äkta hopp genom många framtida generationer. Kitatamihin, ers helighet. Välkommen till vårt land.”
