Påven i Heliga Hjärtats församling: Kyrkan påtvingar inte koncept utan är försoningens hus

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Efter sitt möte med urfolken i Maskwacìs på morgonen den 25 juli, där han inte mindre än sju gånger i sitt tal bad om folken om förlåtelse för det onda som många kristna och katolska institut har gjort dem, åt påven lunch i St. Joseph Seminary i Edmonton och vilade en stund. Därefter tog han sig tillsammans med sitt följe till First Nations Heliga Hjärtats kyrka i staden. Han välkomnades varmt av kyrkoherden och församlingen med sång.

“Denna plats är ett hus för alla, som är öppet och inkluderande, precis som en kyrka borde vara” – säger påven i sitt tal. Han förklarar att urfolkens besök i Vatikanen tidigare i år betydde mycket för honom och att han nu har kommit som vän och pilgrim till deras land och till denna kyrka där de som bröder och systrar prisar Gud.

Kyrkan - ett hus för alla

I sitt tal till dem i Rom betonade påven att en effektiv process av helande kräver konkreta handlingar. Han säger att han i denna mångkulturella församling  - olika grupper av First Nations, métiser och inuiter, dem som inte tillhör urfolken och migranter – ser att denna process har inletts.

“Denna plats är ett hus för alla, som är öppet och inkluderande, precis som en kyrka borde vara, för att det är familjen av Guds barn, där gästfrihet och välkomnande, som är typiska värden i urfolkens kulturer, är grundläggande.”

Påven tackar för den stora nästankärlek de visar genom att hjälpa de fattiga, som han påminner är många i detta land, trots att det är rikt. “Detta är det Jesus ber oss om, för att om och om igen säger han till oss i evangeliet 'vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig' (Matt 25:40).

“Vi får inte glömma bort att vetet är blandat med ogräs även i kyrkan”, betonar påven och förklarar att det är just på grund av ogräset som han har velat göra denna botgöringens pilgrimsresa, som han inledde samma morgon genom att minnas det onda som många kristna har gjort mot urfolken och med sorg be om förlåtelse.

”Det smärtar mig att tänka på att katoliker bidrog till assimileringspolitik och frihetsberövande som ingjöt en känsla av underlägsenhet, berövade samhällen och individer deras kulturella och andliga identitet och klippte av deras rötter och främjade fördomsfulla och diskriminerande attityder; och att detta också gjordes i ett utbildningssystems namn, som påstods vara kristet. Utbildning måste alltid börja med respekt och främjande av de talanger som redan finns i var och en.”

Jesu försoning

Påven tackar Gud för att det finns församlingar som denna, som dag efter dag genom möten lägger grunden för helande och försoning. Han reflekterar sedan över ordet försoning.

”Vad säger Jesus om försoningen och vad betyder det för oss idag? Kära vänner, försoningen som Kristus förde med sig var ingen överenskommelse om att bevara en yttre fred, ett slags gentlemen's agreement som var avsett att hålla alla lyckliga. Det var inte heller en frid som föll ner från himlen, påtvingad från höjden eller genom att assimilera den andre. Aposteln Paulus berättar att Jesus försonar genom att föra samman, genom att göra två skilda grupper till en: en verklighet, en själ, ett folk. Och hur gör han det? Genom korset (jfr Ef 2:14). Jesus försonar oss med varandra på korset, på 'livets träd', som de forntida kristna älskade att kalla det.”

Trädets symbolik

Påven sa att urfolken har mycket att lära oss andra om trädets symbolik och vitala betydelse, och citerade sin miljöencyklika Laudato si’:

”Ett träd är förbundet med jorden med sina rötter och ger syre genom sina löv och ger oss näring genom sin frukt. Det är imponerande att se hur trädets symbolik återspeglas i arkitekturen i denna kyrka, där en trädstam symboliskt förenar jorden nedanför och det altare på vilket Jesus försonar oss i nattvarden i en handling av kosmisk kärlek som förenar himmel och jord, omfamnar och tränger igenom hela skapelsen (jfr 236).”

Vägen ur lidandet är att se att Kristus korsfästes tillsammans med de många eleverna vid internatskolorna, säger påven. ”Försoning är inte endast ett resultat av våra egna ansträngningar utan är en gåva som flödar från den korsfäste Herren, det är en gåva som flödar från den korsfäste Herren, en frid som strålar från Jesu hjärta, en nåd som måste sökas". En annan aspekt av försoning, förklarar påven, är försoning genom att två läger blir ett (jfr Ef 2:14) och genom att kyrkan är försoningens levande kropp. Det som har hänt är, att de troende blev värdsliga och tvingade på sina egna kulturella modeller, medan Gud kommer enkelt och tyst. Påven förklarar:

“Jesus försonar oss på korset, inte genom att komma ner från det. Vid korsets fot stod dem som bara tänkte på sig själva och fortsatte att fresta Kristus och säga till honom att han skulle rädda sig själv (jfr Luk 23:35-36) och inte tänka på andra. … Må kyrkan, Kristi kropp, vara försoningens levande kropp.”

Teepee - djup biblisk betydelse

”Här i den här kyrkan ser vi, ovanför altaret och tabernaklet, fyra pålar för urfolken typiskt tält, en teepee. Denna teepee har en djup biblisk betydelse”, säger påven och förklarar att Gud följer med oss på vår resa och älskar att möta oss tillsammans. Han avslutar:

”Gud är närhetens Gud och i Jesus lär han oss sitt språk av medlidande och ömma kärlek. Det är det vi borde tänka på varje gång vi går in i en kyrka, där Jesus är närvarande i tabernaklet, ett ord som i sig ursprungligen betydde ”tält”. Därför har Gud satt upp sitt tält bland oss och han följer oss genom våra öknar. Han bor inte i himmelska herrgårdar, utan i vår kyrka, som han vill ska vara ett försoningens hus.”

Efter mässan välsignade påven statyn av heliga Kateri Tekákwitha (1656-1680), som var den första Nordamerikanska kvinnan som tillhörde urfolket som helgonförklarades.