Mässa i Kanadas nationalhelgedom. Påven: Jesus helar hjärtan och läker sår
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Torsdagen den 28 juli firande påven Franciskus mässan i Kanadas nationalhelgedom Sainte-Anne-de-Beaupré, Nordamerikas äldsta pilgrimsmål som ligger tre mil från staden Québec.
Mässan firades på latin och franska och i sin predikan utgick påven från evangelieläsningen om lärjungarna på väg till Emmaus, 1 Luk 24:13:35 ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll”.
Många biskopar, ärkebiskopar, kardinaler och kurians medlemmar i hans följe koncelebrerade. Närvarande var Kanadas premiärminister Justine Trudeau och tiotusentals troende inne i och utanför kyrkan, som påven hälsade på då han anlände tillsammans med ärkebiskopen av Quebéc kardinal Gérald Cyprien Lacroix.
Besvikelser och nederlag
Som de två lärjungarna som kände sig vilse och upprörda av Jesu död, fastnar vi ibland i en känsla av nederlag och känner oss förlamade, när vi har misslyckats, förklarar påven, och att det är just i dessa stunder som Gud ”möter oss och vandrar med oss”, precis som Jesus gör i episoden om dessa lärjungar: Herren ”öppnar våra ögon och låter vårt hjärta brinna igen”. Påven betonar att misslyckandet ger plats år mötet med Herren, hoppet föds på nytt och vi kan försonas med oss själva, med våra bröder och systrar och med Gud. Påven återkommer till det som har Kanadas urfolk har utsatts för.
Också vi, inför ondskans skandal och Kristi kropp sårad i våra inhemska bröders kött, har fallit i bitterhet och känner tyngden av misslyckande. Tillåt mig andligen ansluta mig till de många pilgrimer som går uppför den heliga trappan, som påminner om den Jesus gick till Pilatus palats, för att, som kyrka, följa er i de frågor som föds i ett hjärta som är fullt av smärta: varför hände allt detta? Hur kunde detta hända i församlingar som följde Jesus?
Frestelsen att fly
När vi har misslyckats och lider av det är det lätt att fly från smärtan och inte bemöta den, säger påven, men varnar för att detta är ”en frestelse från vår fiende som hotar vår andliga vandring och kyrkans vandring: han vill få oss att tro att vårt nederlag är definitivt och förlama oss i bitterhet och sorg, övertyga oss om att det inte är något att göra och att det alltså inte är värt att finna vägen för att börja om på nytt”.
Jesus är den enda vägen
Den här är “vägen mot en mer rättvis och broderligt samhälle”, säger påven och förklarar:
Det finns en enda väg, som är Jesu väg. Vi tror på att Jesus slår följe med oss på vår vandring och låter oss möta Honom; vi låter hans ord tolka historien som vi lever i som enskilda och i gemenskaper och visa vägen för att läkas och försonas.
Heliga Anna och kvinnorna i Guds frälsningsplan
Påven påminner sedan om att kyrkan de firar mässan i är tillägnad heliga Anna och betonar ”den roll som Gud har velat ge kvinnorna i hans frälsningsplan”.
Heliga Anna, jungfru Maria och kvinnorna vid Påskens morgon visar oss en ny väg mot försoningen: den moderliga ömheten hos många kvinnor kan följa med oss som kyrka mot nya fruktbara tider, för att lämna sterilitet och död som vi ser så mycket av bakom oss, och sätta Jesus, det uppståndne, och krucifixet, i centrum.”
Påven understryker avslutningsvis att vi inför våra frågor och ansträngningar i det pastorala livet, måste sätta Herren Jesus i centrum:
Låt oss sätta hans ord i centrum för allt, ordet som lyser upp händelserna och får oss att se den aktiva närvaron av Guds kärlek och möjligheten att göra gott även i situationer som verkar hopplösa; vi sätter eukaristins bröd [i centrum], som Jesus bryter än en gång för oss för att dela sitt liv med vårt, omfamna våra svagheter, stödja våra trötta steg och skänka oss läkning i hjärtat.”
