Påven: Än idag en ideologisk kolonisering. Lär av urfolkens värdegrund

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Onsdagen den 27 juli inledde påven dagen med en tidig privat mässa i St. Joseph Seminary i Edmonton och en 4 timmars flygresa tog honom till Québec, där han togs emot av 5 lokala ledare under privata former på flygplatsen.

Dagens möten hölls sedan i La Citadelle de Québec, Kanadas generalguvernörs officiella residens. Påven hälsades välkommen av generalguvernören Mary Simon, hade ett privat möte med henne och hennes familj och sedan med Kanadas premiärminster Justin Trudeau. Därefter följde påvens möte med landets myndigheter, representanter för urfolken samt diplomatiska kår.

I sitt innehållsrika tal berör påven temat för dagens kolonisering och uppmanar till att dra nytta av urbefolkningens visdom, kultur och flit, för att återfå en harmonisk vision om skapande och sunda sociala relationer.

Om den koloniala mentaliteten en gång försummade folkets konkreta liv och påtvingade förutbestämda kulturella modeller, är det idag inte brist på ideologiska koloniseringar som motsätter sig existensens verklighet, kväver den naturliga relationen till folkens värderingar, försöker att utrota deras traditioner, historia och religiösa band.

Nej till en utfrysningskultur

Detta leder till en “cancel culture”, utfrysningskultur, understryker påven, där man endast bedömer det förgångna genom aktuella tankesätt. Man ger på detta sätt plats för “ett kulturellt mode som gör allt enhetligt och likadant och som inte tolererar olikheter”, förklarar påven, där man endast ser till nuet och ”individers behov och rättigheter och ofta försummar plikter gentemot de svagaste” – de fattiga, migranter, äldre, sjuka och de ofödda, som är "bortglömda i välfärdssamhällen" och kasserade "i allmän likgiltighet".

Öppna och inkluderande gemenskaper

Påven utgår från Kanadas symbol, lönnträdet, där de olikfärgade löven skapar helheten och betonar att varje familj på samma sätt måste värderas. Det som idag hotar familjen är ”våld i hemmet, frenesi i arbetet, individualistisk mentalitet, otyglad karriärism, arbetslöshet, de ungas ensamhet" och att man överger de mest sköra. Ändå, i inhemska familjer, lär sig sig barnen att känna igen rätt och fel, börja om på nytt och försonas.

”Må det onda som urfolken har drabbats av och som vi känner djup skam över idag, tjäna som en varning för oss, så att familjens vård och rättigheter inte läggs åt sidan i några produktiva behovs och individuella intressens namn”.

Behov av att lyssna på Gud, människorna och naturen

Vad gäller skyddet av jorden, påminner påven om urfolkens harmoniska vision om skapelsen, från vilken man kan lära sig att "lyssna till Gud, människorna och naturen". Ett lyssnande som särskilt behövs i frenesin i dagens värld, understryker påven, där "verkligt mänsklig, hållbar och integrerad utveckling är svår", och skapar ett ”trött och desillusionerat samhälle som har svårt att återupptäcka smaken av kontemplation, genuina relationer och mystiken i helheten".

"Som vi behöver lyssna på varandra och föra dialog, gå ifrån den rådande individualismen, förhastade domar, skenande aggression och frestelsen att dela upp världen i gott och ont!"

Den beklagliga assimileringspolitiken

Påven säger att urfolkens sunda värden kan inspirera till att ändra de skadliga vanorna att utnyttja skapelsen, relationer, tiden och bara se till vinning. Han kommer här in på assimilationspolitik som urfolket har utsatts för genom tiderna och som lokala katolska institutioner har medverkat till.

”För detta uttrycker jag skam och smärta och, tillsammans med biskoparna i detta land, förnyar jag min bön om förlåtelse för det onda som så många kristna begått mot urfolken. För allt detta ber jag om förlåtelse. Det är tragiskt när troende, som under denna historiska period, anpassar sig till världens bekvämligheter snarare än till evangeliet.”

Nu krävs det ett ”gemensamt engagemang”, betonar påven, för att ”främja urfolkens legitima rättigheter och läknings- och försoningsprocesser mellan dem och dem i landet som inte tillhör urfolken. Påven uppmanar de civila myndigheterna att hörsamma Sannings- och försoningskommissionens appeller.

Heliga stolens bidrag i främjandet av ursprungskulturer

Franciskus försäkrar om att det från den Heliga stolens och de lokala katolska församlingars sida finns "en konkret önskan att främja inhemska kulturer, med anpassade andliga vägar", med hänsyn till kulturella traditioner, seder, språk och utbildningsprocesser i "andan av FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter".

Det är vår önskan att förnya relationen mellan kyrkan och ursprungsfolken i Kanada, en relation som präglas både av en kärlek som har burit utmärkt frukt och, tyvärr, av sår som vi är engagerade i att förstå och läka.

Han uttrycker tacksamhet för de möten han har haft med representanter för olika urfolk och att han önskar fortsätta denna broderliga och tålmodiga vandring tillsammans med alla kanadensare, med målet att uppnå helande och försoning.

Kreativ politik nödvändig som svar på globala utmaningar

I samband med reflektionerna över urfolkens smärtsamma förflutna vänder påven blicken till nuet och "krigets vettlösa galenskap", inför vilket det finns "ett behov av att lugna oppositionens extremister och hela ’hatets’ sår".

Det finns ingen anledning att fråga sig hur man fortsätter krig, utan hur man stoppar dem. Och förhindra att folken återigen hålls som gisslan i greppet av fruktansvärda utdragna kalla krig. Det behövs en kreativ och framsynt politik, som vet hur man tar sig ur åsiktsmönster för att ge svar på globala utmaningar.

Den samtida världens utmaningar

Sedan talar påven om dagens stora utmaningar i världen: fred, klimatförändringar, pandemi och migration. För att bemöta dem måste man vända sig till de yngre generationerna, betonar han, och inte tänka på det som omedelbart känns bekvämt, på valröster eller lyssna på lobbyister. Det är också nödvändigt att värdera de ungas önskan om ”broderskap, rättvisa och fred”.

De förtjänar en bättre framtid än den vi förbereder för dem, de förtjänar att vara delaktiga i valen för dagens och morgondagens byggande, i synnerhet för att skydda det gemensamma hemmet, för vilket urfolkens värderingar och läror är värdefulla.

Mångkultur

Slutligen noterar påven, vad gäller dagens samhälle, att en ständig utmaning är mångkulturen, att "välkomna och omfamna de olika komponenterna som finns, samtidigt som man respekterar mångfalden av deras traditioner och kulturer, utan att tro att processen blir klar en gång för alla". Påven uttrycker sin uppskattning för den gästfrihet som kanadensare erbjuder åt många ukrainska och afghanska migranter och uppmuntrar dem att "arbeta för att övervinna retoriken om rädsla för invandrare" och att ge dem, efter landets förmåga, möjligheten "att vara ansvarsfulla engagerade i samhället".

Omsorgen om de svagaste

Påven avslutar sitt tal med att påminna om de minsta, ”de hemlösa som förlitar sig på kyrkorna och soppkök för att få hjälp och tröst”, och som han sa är alltför många även i Kanada. Han bad Kanadas myndigheter att ”brådskande råda bot på den radikala orättvisa som förorenar världen”. I detta Nordamerikanska land, avslutar påven, är ofta många bland urfolken fattiga, har en låg utbildningsnivå och svårt att få tillgång till bostäder och sjukvård. Påven uppmanar därför till "ekonomiska och sociala val som syftar till att dela med sig av det man har och ta hand om behövande".