Påven till unga inuiter: Ni är ett ljus som ingen har lyckats släcka

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Den 29 juli, som sista etapp på den sex dagar långa apostoliska resan i Kanada 24-30 juli, besökte påven Franciskus Iqualit i Kanadas nordligaste territorium Nunavut, hemlandet för landets inuiter, Inuit Nunangat. Här mötte påven under privata former överlevare från internatskolor där de som barn fråntogs sin kultur, lyssnade på deras berättelser och bad med dem. Därefter höll han resans sista officiella möte på torget framför en grundskola och talade efter uppträdanden av urfolkens sång-, dans och musiktradition.

Bön om förlåtelse

Påven förklarar att de berättelser han just hade lyssnat på om stort lidande är något han aldrig hade förställt sig.

”Detta väckte den indignation och skam som har följt mig i månader. I dag vill jag även här säga att jag är mycket ledsen och be om ursäkt för det onda som begåtts av, inte bara några få, katoliker i skolorna som har bidragit till en kulturell assimileringspolitik.”

En äldre liknade bortförandet från sin familj vid en vinter, där våren med familjens harmoni och sång tystnade, berättar påven.

”Kära vänner, vi är här i viljan att tillsammans gå en väg av läkning och försoning som, med Skaparens hjälp, hjälper oss att belysa det som har hänt och övervinna det mörka förflutna … idag återstår en mycket vacker symbol för livet, för ett ljust liv som inte överlämnar sig till nattens mörker. Så är ni också evigt vittnesbörd om livet som aldrig slocknar, om ett ljus som lyser och som ingen har kunnat släcka.”

”Jag är fylld av tacksamhet för möjligheten att vara här i Nunavut, inne i Inuit Nunangat”, säger påven och förklarar att han märker att de har en vacker och harmonisk kontakt med varandra och med markerna de lever på. Han betonar vikten av att ta hand om jorden, personer och historien.

Tre råd till de unga

Påven vänder sig till de unga med tre råd. Först och främst att vandra mot höjden:

“du har skapats för att sväva uppåt mot de sannaste och vackraste önskningar du bär i ditt hjärta, mot Gud att älska och din nästa att tjäna … för att omfamna sanningens mod och främja rättvisans skönhet … så fred och omsorg där du är och tända entusiasm hos den som lever vid din sida, för att gå längre och inte för att jämna ut allt.”

Det andra rådet är: kom fram i ljuset.

“Dagligen är du kallad att bära ett nytt ljus i världen – ljuset i dina ögon, ditt leende och det goda som bara du kan skänka. Ingen annan kan göra det. Men för att komma fram i ljuset krävs en daglig kamp med mörkret … För att skapa en god värld, berättar bibeln, börjar Gud just så, genom att skilja ljuset från mörkret (jfr 1 Mos 1:4). Även vi måste, om vi vill blir bättre, lära oss att skilja ljuset från mörkret.”

Slutligen, det tredje rådet: ha en lagkänsla.

”De unga gör stora saker tillsammans, inte ensamma. För att ni unga är som himlens stjärnor och lyser på ett fantastiskt sätt … Vi måste tillåta unga att bilda en grupp, att hålla sig i rörelse: de kan inte tillbringa sina dagar isolerade, hållna som gisslan av en telefon!”

Påven tog ishockey som exempel, som kanadensarna är mästare i: ”Hur lyckas Kanada vinna alla dessa olympiska medaljer? Hur lyckades Sarah Nurse eller Marie-Philip Poulin göra alla dessa mål? Hockey kombinerar på ett bra sätt disciplin och kreativitet, taktik och fysik, men lagandan gör alltid skillnaden - en oumbärlig förutsättning för att hantera oförutsägbara spelförhållanden. Att vara ett team innebär att tro att man inte kan fortsätta ensam för att uppnå stora mål, utan att det är nödvändigt att röra sig tillsammans och ha tålamod att väva täta nätverk för passager. Det innebär också att lämna utrymme för andra, komma ut snabbt när det är din tur och heja på dina lagkamrater. Detta är lagkänslan!

Påven avslutade med uppmaningen:

“Vänner, vandra mot höjderna, kom ut i ljuset varje dag och ha en lagkänsla och gör allt detta i er kultur och på ert vackra språk Inukti".