Påvens audiens: Andlig misströstan kan stärka oss om vi lyssnar på Gud

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Påve Franciskus fortsatte med sin serie katekeser med temat urskillning och sa att urskillning, som inte i första hand är en logisk procedur, är "baserad på handlingar, och handlingar har en affektiv del som måste erkännas, eftersom Gud talar till hjärtat."

Han fokuserade sin katekes under onsdagens allmänna audiens på den första affektiva aspekten och ett föremål för urskillning: misströstan.

Misströstan

Påven Franciskus påminner om den helige Ignatius av Loyolas andliga övningar och säger att misströstan kan definieras som "själens mörker, när själen är störd och rör sig till det låga och jordiska … utan hopp, utan kärlek, när man finner sig själv helt lat, ljummen, ledsen och som avskild från sin Skapare och Herre."

Han noterade att vi alla har upplevt misströstan på något sätt men problemet vi står inför är hur vi ska tolka den, eftersom misströstan har något viktigt att berätta för oss och vi riskerar att förlora det om vi har bråttom att befria oss från känslan av tomhet.

Han tillade att vi alla skulle vilja ha ett liv som alltid är glädjefullt, lyckligt och uppfyllt, men att detta inte alltid är möjligt och skulle inte heller vara bra för oss eftersom "förändringen från ett liv som är inriktat på last kan börja utifrån en situation av sorg, av ånger för vad man har gjort."

Ånger

Påve Franciskus förklarade vidare att ordet "ånger", ur etymologisk synvinkel, betyder "samvetet som biter (på italienska, mordere) som inte ger oss frid."

Faktum är att Alessandro Manzoni i sin bok "De trolovade" beskrev ånger som en möjlighet att förändra sitt liv i den berömda dialogen mellan kardinal Federico Borromeo och den Namnlösa, som efter en fruktansvärd natt plågsamt presenterar sig själv hos kardinalen, som tilltalar honom med överraskande ord: ”Du kommer med goda nyheter. Gud har rört vid ditt hjärta och drar dig till sig”.

Sorg

Påven Franciskus betonade också vikten av att lära sig att "läsa av" sorg, som oftast betraktas som negativt, men istället "kan vara en oumbärlig larmklocka i livet, som inbjuder oss att utforska rikare och mer bördiga landskap som förgänglighet och eskapism inte tillåter.”

S:t Thomas, i sin Summa Theologica, definierar sorg som "en smärta i själen" - liksom nerverna i kroppen, omdirigerar sorgen vår uppmärksamhet till en möjlig fara eller en ignorerad fördel. Därför är sorg "oumbärlig för vår hälsa; det skyddar oss från att skada oss själva och andra" och "skulle vara mycket allvarligare och farligare om vi inte kände till detta", sade påven.

Dessutom, är sorg för dem som har en önskan att göra gott "ett hinder med vilket frestaren försöker avskräcka oss" och i så fall måste man agera på ett sätt precis tvärtemot vad som föreslås, fast besluten att fortsätta vad man hade satte sig för att göra.

Påven noterade vidare evangeliernas påminnelse om att vägen till godhet är smal och i uppförsbacke, vilket kräver strid och själverövring. Han uppmanade dem som vill tjäna Gud att inte låta sig vilseledas av misströstan, särskilt eftersom vissa människor tyvärr överger ett liv i bön eller val de har gjort, drivna av misströstan, "utan att först ta en paus för att överväga detta sinnestillstånd, och speciellt utan vägledning.”

"En klok regel säger att man inte ska göra förändringar när man misströstar. Det är tiden efteråt, snarare än stundens stämning, som kommer att visa det goda eller inte i våra val.”

Prövningar är ett viktigt ögonblick

Påven Franciskus tog sedan som exempel när Jesus stöter bort frestelser med en attityd av fast beslutsamhet. Prövningar anföll honom från alla håll, men Jesus var fast besluten att göra Faderns vilja och de misslyckades med att hindra hans väg.

I det andliga livet, sa påven, är "prövningen ett viktigt ögonblick" för "när du bestämmer dig för att tjäna Herren, förbered dig på prövningar" (Sir 2:1). På samma sätt accepterar en professor att en student har klarat provet först efter att han har examinerat studenten för att se om studenten kan det väsentliga i ämnet.

"Om vi ​​vet hur vi ska gå igenom ensamhet och misströstan med öppenhet och medvetenhet, kan vi komma fram stärkta i mänskliga och andliga termer. Ingen prövning är utom räckhåll.”

Påven Franciskus avslutade med att upprepa aposteln Pauls ord att ingen frestas över hans eller hennes förmåga, eftersom Herren aldrig överger oss, och med honom i närheten kan vi övervinna varje frestelse.