Kristna volontärer. Påven: Framåt med fredshandlingar
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Under flera dagar har det italienska internationella kristna förbundet för volontärer FOCSIV, Federazione Organismi Cristiani Servizio Internazionale Volontario, möte i Rom i samband med dess 50-årsfirande. I måndags, den 14 november, fick deltagarna audiens hos påven Franciskus. FOCSIV bildades 1972 för ett internationellt samarbete för utveckling, fred, mänskliga rättigheter och solidaritet och samlar 94 organisationer i över 80 länder.
Volontärarbete kännetecknar Italien
Påven tackade sina gäster för besöket och lade det förskrivna talet åt sidan, med inbjudan att läsa det när de kommer hem, och talade "från hjärtat".
”Volontärarbete är en av tre saker som jag har funnit här i Italien som kännetecknar er – jag har inte stött på det på detta sätt någon annanstans. Det andra är församlingarnas oratorier, särskilt i landets norra delar, och sedan föreningar som ger ekonomisk hjälp och bankstöd för att folket ska kunna ta lån där och gå vidare – en slags ekonomisk hjälp. Detta är tre typiskt italienska saker.”
Något av det finaste som finns
Volontärarbete är något av det finaste som finns, sa påven och fortsatte:
”För att var och en väljer fritt att ta denna vandring, som är en vandring ut mot den andre och att sträcka ut en hjälpande hand och ta sig an andra. … Det handlar om att gå ut för att möta, för att ge”.
Möta för att ge
Påven tog vid och talade om just dessa sista ord:
”Möta, för att ge. Vi lever i en civilisation av motsättningar. Krigen utgör stor motsättning och idag tvivlar ingen på att vi lever i det tredje världskriget - på ett sekel... vi lär oss aldrig, ett efter det andra på världsnivå, men även på personlig nivå … Vägen som ni däremot föreslår och lever - ett äkta kristet svar - är mötet för att lösa och läka motsättningen … Ni går ut för att möta folket, män och kvinnor som behöver hjälp och en utsträckt hand för att vandra tillsammans med varandra och inte emot.”
Detta gör volontärerna utan en lön, betonade påven, “inte för att försörja er utan av kallelse”. ”Det är en investering av er tid som gör andras liv fruktbart. Fortsätt på denna ’volontärarbetes väg’, det är en av er italienska kulturs rikedom”.
Ta itu med problemen
Om det uppstår problem, och det gör det alltid, sa påven, löser man dem även genom ett broderligt gräl. Han berättade om sin egen erfarenhet av detta, i sin familj:
”Vi är fem syskon, och min bror, den andra i syskonskaran, var arg på systern, den tredje i raden – båda två gifta och vuxna – och de sa både det ena och andra till varandra! Jag lyssnade på dem och tänkte: ‘Herre Gud, så här säger man inte!’: ’Du har gjort… du är dum i huvet.. du är si eller så…’ Allt mellan himmel och jord. Sedan slutade de. Och min bror sa: ’Jag måste gå för att jag har saker att göra… Hejdå fina du!’. De kramade varandra och allt lutade där. Syskon vet hur man diskuterar utan att förstöra syskonbandet - som är det grundläggande.”
Påven avslutade sitt tal till volontärerna med att uppmuntra dem att fortsätta att sträcka ut en hjälpande hand till sina medmänniskor.
