Påven till Bahrain Dialogue Forum: Det är religiösa ledares plikt att hjälpa mänskligheten

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I en värld som styrs av snäva intressen och krig säger påven att religiösa ledare måste föregå med gott exempel och engagera sig för att uppmuntra och hjälpa vår skadade mänskliga familj.

Detta var kärnan i påven Franciskus tal vid Bahrain Forum for Dialogue på morgonen den 4 november på Al-Fida-torget i Sakhir Royal Palace, under påvens första heldag på den apostoliska resan till kungariket Bahrain.

Påven gör sin 39:e apostoliska resa till Bahrain, efter att ha accepterat inbjudan att besöka landet av kungen av Bahrain, Hamad bin Isa Al Khalifa, och av den lokala kyrkan. Han besöker nationen med muslimsk majoritet för att delta i detta forum och för att visa sin närhet till landets lilla katolska gemenskap, som utgör cirka 4 procent av befolkningen.

Brådskande appeller

Under påven Franciskus tal, fördömde han krig, och vädjade kraftfullt om sann religionsfrihet. Han lyfte fram "brådskande utbildningsprioriteringar" angående erkännande av kvinnor, skydd av barns grundläggande rättigheter,

”Vi lever i en tid då mänskligheten, sammankopplad som aldrig förr, verkar mycket mer splittrad än enad”, sa påven.

På randen av ett ömtåligt stup

Vi är här tillsammans eftersom vi alla har för avsikt att enas i mötet.  Snarare än att välja konfrontationens väg, väljer vi dialogens väg som titeln på detta forum visar på: "Öst och väst för mänsklig samexistens".

"Efter två fruktansvärda världskrig, ett kallt krig som i decennier hållit världen i spänning; katastrofala konflikter som äger rum i alla delar av världen, och mitt i anklagelser, hot och fördömanden, befinner vi oss på randen av ett ömtåligt stup och vi vill inte falla ner.”

Lidande mänslighet med barnsliga ledare

”Det är en slående paradox att, medan majoriteten av världens befolkning står förenade inför samma svårigheter, lider av allvarlig matbrist, ekologiska problem och pandemikriser, samt en alltmer skandalös global orättvisa, är några få makter fångade i en kamp om partipolitiska intressen, återupplivande av en föråldrad retorik.”

”Vi bevittna ett dramatiskt och barnsligt scenario: vi fyller mänsklighetens trädgård med eld, missiler bomber och vapen, och täcker vårt gemensamma hem med aska och hat, istället för att odla vår omgivning”, sa påven och påminde om de bittra konsekvenserna om vi fortsätter att accentuera konflikter istället för att förstå resultatet av att envist framtvingar våra egna modeller och despotiska, imperialistiska, nationalistiska och populistiska visioner.

Detta kommer att bli vår fall, varnade påven, om vi inte lyssnar på de fattigas röst, om vi förenklat fortsätter att dela upp människor i goda och dåliga, om vi inte anstränger oss för att förstå varandra och att samarbeta för allas bästa.

Avvisa "isolerande" tankar

"Vi är här, som män och kvinnor som tror på Gud och på våra bröder och systrar, för att förkasta "isolerande tankar", sa påven vidare och varnade för risken att tappa de mindre konflikterna ur sikte, som ”den katastrofala ojämlikheten där majoriteten av människor på vår planet upplever oöverträffad orättvisa, hungerns skamliga gissel och klimatförändringarnas resultat, ett tecken på vår bristande omsorg om det gemensamma hemmet."

Religiösa ledare måste föregå med gott exempel

Påven underströk religiösa ledares viktiga roll och ansvar.

”När det kommer till sådana frågor måste religiösa ledare verkligen engagera sig och föregå med gott exempel. Vi har en specifik roll att spela ... Det är vår plikt att uppmuntra och hjälpa vår mänskliga familj, ömsesidigt beroende men samtidigt frånkopplad, att segla på havet tillsammans."

Bönens roll

Påven föreslog tre områden av utmaningar som framgår av dokumentet om mänskligt broderskap och kungariket Bahrains deklaration, som man har reflekterat över i dessa dagar: bön, utbildning och handling.

Först påvens tankar om bönens roll, där han beskrev hur tillbedjan öppnar hjärtat för Gud, vilket är avgörande för att rena oss själva från själviskhet, sluten sinne, självtillräcklighet, falskhet och orättvisa.

Påven beskrev hur de som ber får frid i hjärtat; de kan inte låta bli att vittna om detta och att bjuda in andra, framför allt genom sin förebild, att inte falla offer för en hedendom som förminskar människor och deras värdighet.

"Religionernas anhängare är fredens män och kvinnor som, när de vandrar tillsammans med andra på denna jord, inbjuder, med mildhet och respekt, till att lyfta blicken mot himlen.”

En väsentlig premiss: religionsfrihet

Men för att detta ska vara möjligt sa påven, "finns det en väsentlig premiss, och det är religionsfrihet."

Kungariket Bahrains deklaration, erinrade han sig, förklarar att "Gud instruerar oss att utöva den gudomliga gåvan valfrihet" och följaktligen kan en "påtvingad religion inte föra en person till en meningsfull relation med Gud".

Varje form av religiöst tvång, konstaterade påven, "är ovärdigt den Allsmäktige, eftersom Han inte har överlämnat världen till slavar, utan till fria varelser, som Han respekterar fullt ut."

"Låt oss därför förbinda oss att se hur människornas frihet återspeglar Skaparens suveräna frihet, och att platser för tillbedjan alltid och överallt skyddas och respekteras, och att tillbedjan gynnas och aldrig förhindras.", sa påven och påminde att varje religion är kallad till självrannsakan i detta avseende.

”Religioner är kallade att ifrågasätta om det tvingar Guds barn utifrån eller befriar dem inifrån; om det hjälper människor att avvisa stelhet, trångsynthet och våld; om det hjälper troende att växa i autentisk frihet, som inte är att göra vad vi vill, utan att rikta oss mot det goda som vi skapades att göra."

Utmaningen att utbilda

Medan utmaningen med tillbedjan, gäller hjärtat, berör utbildningen sinnet, fortsatte påven.

Han erinrade om att kungariket Bahrains deklaration säger att "okunnighet är fredens fiende", och menade att "där möjligheter till utbildning saknas, ökar extremismen och former av fundamentalism slår rot."

Om okunnighet är fredens fiende, konstaterade påven, är utbildning utvecklingens vän, "förutsatt att det är en utbildning som verkligen ser män och kvinnor som dynamiska och i relation."

”En utbildning som inte är stel och monolitisk, utan öppen för utmaningar och känslig för kulturella förändringar; inte självrefererande och isolerande, utan uppmärksam på andras historia och kultur; inte stillastående, men nyfiken och öppen för att omfatta olika och väsentliga aspekter av den enda mänskliga familjen som vi tillhör.”

Han sa att vi måste väcka frågor, låta oss utmanas och lära oss att föra en tålmodig dialog, respektfullt och med en vilja att lyssna, och att lära oss andras historia och kultur."

"För det räcker inte att säga att vi är toleranta", sa påven och insisterade: "Vi måste verkligen ge plats åt andra och ge dem rättigheter och möjligheter." Påven underströk att religioner kan stödja detta tillvägagångssätt.

Erkännande av kvinnor

Påven betonade tre brådskande utbildningsprioriteringar.

Först efterlyste han ett erkännande av kvinnor i den offentliga sfären, nämligen deras rätt "till utbildning, till anställning, och deras frihet att utöva sina sociala och politiska rättigheter."

Inom detta, liksom andra områden, är utbildning vägen till befrielse från historiska och sociala arv i motsats till den anda av broderlig solidaritet som borde prägla dem som tillber Gud och älskar sin nästa.

Att skydda barns grundläggande rättigheter

För det andra krävde påven att skydda "barns grundläggande rättigheter" så att "de kan växa upp, få skolgång, få hjälp och stöd, för att inte leva i hungerns och våldets grepp."

"Låt oss lära andra, och oss själva, att se på kriser, problem och krig genom barns ögon: detta är inte ett tecken på naivitet, utan på framsynt visdom, för bara om vi är oroliga för dem kommer framstegen att återspeglas i oskuld snarare än vinst, och leda till byggandet av en bättre och mer mänsklig framtid."

Påven sa att utbildning börjar i hjärtat av familjen och fortsätter inom ett samhälle, by eller stad.

Medborgare inte minoritet

Påven betonade utbildning i medborgarskap, för att leva i gemenskap, i respekt för varandra och för lagen. Också den särskilda betydelsen av "medborgarskapsbegreppet", som "baseras på lika rättigheter och skyldigheter".

”Här krävs engagemang, så att vi i våra samhällen kan etablera begreppet fullt medborgarskap och avvisa den diskriminerande användningen av begreppet minoriteter som väcker känslor av isolering och underlägsenhet. Detta missbruk banar väg för fientlighet och oenighet; och berövar de religiösa och medborgerliga rättigheterna för vissa medborgare som på så sätt diskrimineras.”

Fördöm de som missbrukar religionens namn

”Det räcker inte att förkunna att en religion är fredlig; vi måste fördöma och isolera de våldsverkare som missbrukar Guds namn. Det räcker inte heller med att ta avstånd från intolerans och extremism; vi måste motarbeta dem."

"Troende män och kvinnor, är fredsfrämjare," sa påven, "och är därför emot kapplöpningen mot upprustning, krigshandel, dödens marknad". De "stödjer inte "allianser mot vissa", utan sätt att möta alla."

Ett 'fredens samvete' för vår värld

Påven inbjöd avslutningsvis religiösa ledare och de på forumet att samlas, för mänsklighetens skull, och i Skaparens namn, som älskar mänskligheten, och vars namn är frid.

"Skaparen," sade han, "inbjuder oss att agera, särskilt för alla de som ännu inte har en plats på de mäktigas agenda: de fattiga, de ofödda, de äldre, de sjuka, migranter... Om vi ​​som tror på barmhärtighetens Gud inte ger de fattiga ett gehör och en röst till de röstlösa, vem kommer då att göra det?"

Påven Franciskus avslutade med att uppmana de samlade att ta deras sida och att göra allt för att hjälpa en "sårad och hårt prövad" mänsklighet.

"Genom att göra det kommer vi att tilldra oss den Högstes välsignelse över vår värld."