PÅVEN

Påvens audiens: Guds kärlek är oemotståndlig

Påven Franciskus fortsatte sin katekesserie med temat urskillning onsdagens allmänna audiens, och betonade att urskiljning sker även när vi inte planerar det, och att vi i urskiljningen känner Guds "oemotståndliga" kärlek.

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

I sin serie katekeser med temat urskillning noterade påven Franciskus på onsdagen att alla som kan har följt med i trosundervisningen fram till denna punkt kanske tänker "så komplicerat det är med urskiljning är!"

Påven svarade på denna eventuella förvirring genom att säga att "i verkligheten är det livet som är komplicerat och om vi inte lär oss att läsa av det, riskerar vi att slösa bort våra liv, och leva det med strategier som i slutändan gör os nedslagna."

Urskiljningsförmågan är konstant

Påven Franciskus påminde om den första katekesen där han sa att var och en av oss ständigt urskiljer enkla saker, som "om vi vill göra något eller inte", tillade han.

"Livet ger oss alltid val", förklarade påven, "och om vi inte gör medvetna val, är det i slutändan livet som väljer för oss och ibland tar oss dit vi inte vill gå."

Urskillningen görs aldrig ensam

Urskiljningen, fortsatte påven, "görs inte ensam", och med detta i åtanke fokuserade han dagens katekes på flera punkter som kan "underlätta denna oumbärliga övning i det andliga livet."

Han började med att notera att ett av de första oumbärliga medlen är att urskilja med hjälp av Guds ord och kyrkans lära.

"De hjälper oss att läsa vad som rör sig i våra hjärtan, lära oss att känna igen Guds röst och att skilja den från andra röster som verkar tävla om vår uppmärksamhet, men som gör oss förvirrade i slutändan", förklarade påven och tillade att Guds röst påtvinga sig inte. "Den är diskret, respektfullt och av den anledningen skapar den fred. Och det är bara i frid som vi kan gå djupt in i oss själva och känna igen de autentiska önskningar som Herren har lagt i våra hjärtan."

För den troende, fortsatte påven, "är Guds ord inte bara en text att läsa" utan snarare "är det en levande närvaro" och denna affektiva relation till Skriften leder till att vi upplever en affektiv relation med Herren Jesus.

Detta, konstaterade påven, "är ytterligare ett oumbärligt hjälpmedel som inte ska tas för givet."

Påven Franciskus fortsatte med att förklara att vi ofta kan ha en förvrängd uppfattning om Gud, och tänker på honom som en surmulen, hård domare, redo att fånga oss på bar gärning. "Tvärtom uppenbarar Jesus en Gud som är full av medkänsla och ömhet för oss, redo att offra sig själv för oss."

Herren som vän

Påven Franciskus fortsatte sedan med att beskriva vårt liv med Herren som en relation med en vän som växer dag för dag. "Vänskapen med Gud kan förändra hjärtat", förklarade han, medan "fromhet är en av den Helige Andes stora gåvor, som ger oss förmågan att känna igen Guds faderskap."

"Vi har en öm, tillgiven fader som älskar oss, som alltid har älskat oss. När vi upplever detta smälter vårt hjärta och tvivel, rädslor, känslor av ovärdighet upplöses. Denna kärlek är oemotståndlig."

Inse Guds frälsningsverk

För att avsluta sin katekes, noterade påven Franciskus att Timmarnas liturgi öppnar de viktigaste stunderna av daglig bön med denna åkallan: "O Gud, kom till min hjälp. O Herre, skynda dig till min frälsning”.

"Herre, hjälp mig!" för jag kan inte gå vidare, jag kan inte älska, jag kan inte leva... "Denna åkallan till frälsning är bönen som flödar från djupet av vårt väsen", betonade påven, och målet med urskillningen är att "erkänna den frälsning Gud arbetar i mitt liv."

"Det påminner mig om att jag aldrig är ensam och att om jag kämpar så är det för att insatserna är höga. Med dessa hjälpmedel som Herren ger oss finns det ingen anledning att vara rädd.”