Påven till ambassadörerna: ”Freden måste byggas tillsammans”

Påven Franciskus tog upp en mängd internationella teman i sitt årliga nyårsmöte med den diplomatiska kåren ackrediterad vid den Heliga Stolen. Han lyfte fram stora utmaningar som vår värld står inför och som påverkar alla, till exempel kriget i Ukraina och "dödens och förstörelsens spår" som det lämnar efter sig, med människor som dör inte bara av bomber utan också av hunger och kyla.

Han nämnde de politiska och sociala spänningarna i Brasilien, men även i Peru och Haiti, våldet mellan israeler och palestinier, dödsstraffet i Iran och att kvinnor vägras utbildning i Afghanistan. Han ägnade uppmärksamhet åt kriser runt om i världen: krigshärjade Syrien och Jemen med befolkningar som hotas av dödliga landminor; terrorism i Afrika; konflikterna i södra Kaukasus; den sociala, ekonomiska och politiska krisen i Libanon; och migrationens tragedi som har förvandlat Medelhavet till en kyrkogård.

Tredje Världskriget

I sitt omfattande tal till diplomater som traditionellt hölls i början av det nya året gav påven en översikt över den globala situationen och nämnde de oroliga områden där konflikter och spänningar pågår på de fem kontinenterna. Denna verklighet beskriver påven som ett "tredje världskrig", globalt till sin natur, "där konflikter involverar vissa delar av planeten direkt, men i själva verket involverar dem alla."

Demokratin försvagas

Inför denna världsscen uppmanade påven alla att bygga fred tillsammans och återuppliva demokratin som på grund av "förhöjd politisk och social polarisering" försvagas i olika länder, och att stärka "friheten som den möjliggör, om än med alla begränsningarna i mänskliga system." Peru, Haiti och de senaste timmarna Brasilien, som med gårdagens attack mot institutionella byggnader, är exempel på situationer "laddade med spänningar och former av våld" som sådan polarisering medför.

  "Det finns ett ständigt behov av att övervinna partiska sätt att tänka och att arbeta på, för att främja det gemensamma bästa."

Kina avtalet

Påven Franciskus ord om, "en uppmaning till fred i en värld som bevittnar ökade splittringar och krig", som han beskrev det, börjar med tacksamhet till ambassadörerna för deras kondoleansmeddelanden över Benedictus XVI:s död. Han nämner också förlängningen av det provisoriska avtalet om utnämningar av biskopar mellan Kina och Heliga Stolen, "i en respektfull och konstruktiv dialog".

"Det är min förhoppning att denna samarbetsrelation kan växa, till gagn för den katolska kyrkans och det kinesiska folkets liv."

Kärnvapenhot

Påvens tankar riktade sig sedan till encyklikan Pacem i Terris, vars 60-årsjubileum nu infaller, skriven av Johannes XXIII medan hotet om ett kärnvapenkrig i den kubanska missilkrisen fortfarande levde. Påven underströk att "mänskligheten var ett steg bort från sin egen förintelse, om det inte hade visat sig möjligt att dialogen segrade... Tyvärr är det nukleära hotet även idag levande, och världen känner återigen rädsla och ångest."

Han bekräftade sedan att "innehavet av atomvapen är omoraliskt" eftersom, som påven Johannes XXIII observerade, "det går inte att förneka att vapnen kan avfyras av en slump eller en oförutsedd omständighet." Han underströk de risker som kärnvapen utgör och "den fruktansvärda slakt och förstörelse som kriget skulle innebära i dess spår."

På detta område uttryckte påven Franciskus särskild oro över dödläget i förhandlingarna om Irans kärnkraftsavtal och hoppades på en omedelbar lösning för "för att säkerställa en säkrare framtid".

Ett slut på kriget i Ukraina

Påven fokuserade sedan sina tankar på Ukraina och fördömde attacker mot civil infrastruktur som "som gör att liv går förlorade inte bara på grund av skottlossning och våldshandlingar, utan också av hunger och isande kyla."

"I dag vill jag förnya min vädjan om ett omedelbart slut på denna meningslösa konflikt, vars effekter märks i hela regioner, även utanför Europa, på grund av dess återverkningar på energin och livsmedelsproduktionen, framför allt i Afrika och i Mellanöstern."

Avskaffa dödsstraffet

Påven lyfte fram andra områden med spänningar i världen. Han nämnde Iran, där dödsstraff fortfarande tillämpas, med avrättningar bara för några dagar sedan, efter demonstrationer som uppmanade till ökad respekt för kvinnors värdighet.

"Dödsstraffet kan inte tillämpas som statlig rättvisa, eftersom det inte ger rättvisa åt offren, utan bara underblåser törsten efter hämnd. Min vädjan är därför om ett slut på dödsstraffet, vilket alltid är otillåtet eftersom det angriper personens okränkbarhet och värdighet, i alla världens länders lagstiftningar. Vi kan inte förbise det faktum att en person fram till hans eller hennes sista stund kan omvända sig och förändras."

Tvåstatslösning

Påven vände sedan sin uppmärksamhet mot Syrien, ett land som fortfarande plågas av fattigdom och sanktioner: "Återfödelsen av det landet måste ske genom nödvändiga reformer, inklusive konstitutionella reformer", sa påven. Med samma ångest påminde han om det ökande våldet mellan palestinier och israeler, vilket orsakar offer och en "fullständig ömsesidig misstro". Påven kräver att status quo i Jerusalem ska garanteras och respekteras, och bekräftar en ståndpunkt som redan Heliga Stolen har uttryckt:

"Jag uttrycker min förhoppning att myndigheterna i staten Israel och myndigheterna i staten Palestina kan återfinna modet och beslutsamheten att välja att föra dialog direkt för att genomföra tvåstatslösningen i alla dess aspekter, i enlighet med internationell rätt och alla FN:s relevanta resolutioner."

Utmaningar i Afrika, Kaukasus och Mellanöstern

Påven Franciskus uppmärksammade situationen i Demokratiska republiken Kongo, dit han kommer att resa i slutet av januari som en "fredens pilgrim" och där han hoppas att våldet i landets östra del ska upphöra. På samma sätt lade han sin röst till ropet på fred från folket i Sydsudan.

Han uppmanade sedan till en "vapenvila" i södra Kaukasus och krävde "frigivningen av militära och civila fångar." När det gäller Jemen fördömde han att civilbefolkningens dör av landminor, trots vapenvilan, medan han vad gäller Etiopien, uppmanade det internationella samfundet att stärka sitt engagemang för att ta itu med den humanitära krisen.

Påven uttryckte sin oro över de kriser som folken i Burkina Faso, Mali och Nigeria upplever, med förhoppningar om att de pågående övergångsprocesserna i Sudan, Mali, Tchad, Guinea och Burkina Faso kommer att äga rum "med respekt för de inblandade befolkningarnas legitima strävanden."

När det gäller Asien uttryckte påven sin oro över Myanmar, "som sedan två år tillbaka har upplevt våld, lidande och död", såväl som för den koreanska halvön, där god vilja och engagemang stärks "för att uppnå fred och välstånd för hela det koreanska folket."

Respekt för kvinnor

För att "på nytt väva fredens trådar" uppmanar biskopen av Rom till att börja om från sanning, rättvisa, frihet och solidaritet. Först och främst, säger han, måste vi respektera den mänskliga personens "rätt till liv och till fysisk integritet". Han sa att detta gäller särskilt kvinnorna som än idag, i många länder, anses vara "andra klassens medborgare" eller "utsätts för våld och övergrepp, och som nekas möjligheten att studera, arbeta, utveckla sina talanger och ha tillgång till sjukvård och till och med till mat."

"Må kvinnorna kunna ge sitt unika bidrag till samhällets liv och att vara fredens första allierade."

Nej till abort

Och fred kräver också att vi försvarar livet, som i dag hotas "alltför ofta även i moderns mage, genom främjandet av en påstådd rätt till abort", säger påven. "Ingen kan dock göra anspråk på rättigheter över en annan människas liv, särskilt en maktlös och därmed helt försvarslös människas liv." Hans vädjan är till "samvetena hos män och kvinnor av god vilja, särskilt de som har politiskt ansvar, att sträva efter att skydda de svagastes rättigheter och att bekämpa slit-och -släng kulturen som också, tragiskt nog, påverkar sjuka, funktionshindrade och äldre."

Rädsla för livet

I grund och botten, konstaterar påven, finns det en "rädsla för livet", samma som orsakar rädslan att skapa en familj och föra barn till världen. Italien är ett exempel på "en farlig nedgång i födelsetalen", påpekar påven. "Rädslor drivs av okunnighet och fördomar, och urartar därmed lätt till konflikter", tillade han.

Utbildning rädslans motgift

Motgiftet är utbildning: "Utbildningsarbetet kräver alltid att man visar en integrerad respekt för personen och för dennes naturliga fysionomi, och att man undviker att påtvinga en ny och förvirrad vision av människan."

"Det är oacceptabelt att en del av befolkningen ska uteslutas från utbildning, vilket är fallet för afghanska kvinnor."

Samtidigt som påven tog upp ämnet utbildning, vädjade han starkt till nationer att "finna modet att vända på det pinsamma och oproportionerliga förhållandet mellan offentlig finansiering av utbildning och utgifter för vapen!"

Religionsfrihet

Påven efterlyste också starkt ett universellt erkännande av religionsfriheten, eftersom "det är oroande att människor förföljs bara för att de offentligt bekänner sin tro." Och detta händer även i länder där kristna inte är en minoritet.

"Religionsfrihet, som inte bara kan reduceras till rätten att utöva sin tro, är ett av minimikraven för ett värdigt sätt att leva. Regeringar har en skyldighet att skydda denna rättighet och att se till att varje person, på ett sätt som är förenligt med det allmänna bästa, åtnjuter möjligheten att handla i enlighet med sitt eget samvete, även i det offentliga rummet och vid utövandet av sitt yrke."

Religion, ger i själva verket "genuina möjligheter till dialog och möte mellan olika folk och kulturer", bekräftade påven och påminde om dokumentet om mänskligt broderskap som undertecknades 2019 i Abu-Dhabi.

Multilateralism

Förutom dialog, är vad denna splittrade värld behöver rättvisa, påpekade påven, vilket i konkreta termer översätts till multilateralism, även i kris, som konflikten i Ukraina har klargjort:

"Det handlar inte om att skapa koalitioner, utan om att ge möjligheter för alla att ta del i dialogen."

Ideologisk kolonisering

"Mycket bra kan uppnås genom att arbeta tillsammans", försäkrade påven Franciskus och påminde om "berömvärda initiativ" till förmån för migranter och nedrustning, eller för att bekämpa fattigdom och klimatförändringar. "Ändå har de olika internationella forumen på senare tid sett en ökad polarisering och försök att påtvinga en enda tanke, vilket hindrar dialogen och marginaliserar dem som ser saker annorlunda." Risken är att "bedriva det som mer och mer framstår som en ideologisk totalitarism", varnade påven, det "som främjar intolerans mot dem som avviker från vissa positioner som påstås representera "framsteg", men som faktiskt verkar leda till en övergripande regression av mänskligheten, med kränkningen av tankefriheten och samvetsfriheten."

Dessa är vad påven Franciskus tidigare har kallat "former av ideologisk kolonisering". De, säger han, kan direkt koppla "tillhandahållandet av ekonomiskt bistånd bara om sådana ideologier accepteras."

Påven även nämner kolonisering i samband med sina ord om det urbefolkningar har upplevt. Detta lidande, erinrade sig påven, kände han under sin resa i juli till Kanada."

Hjälp migranter

Sammanfattningsvis efterlyste påven solidaritet eftersom, som pandemin visade oss, kan "ingen kan rädda sig själv".

"Vi lever i en värld så sammankopplad att i slutändan får var och ens handlingar konsekvenser för alla." I synnerhet efterlyste påven ett större och mer fokuserat engagemang i migrationsfrågan. Han sa att migration inte är en fråga som vi kan "beröra på måfå" och menade att vi bara behöver titta på Medelhavet, där "de där förlorade liven är symboler för civilisationens skeppsbrott."

"I Europa finns det ett trängande behov av att förstärka regelverket genom godkännandet av den nya pakten om migration och asyl, för att införa lämpliga riktlinjer vad gäller att ta emot, vägleda, främja och integrera migranter", sade påven.

Arbete och miljö

Påven krävde också ett "återställande av värdighet för företag och arbete, bekämpningen av alla former av exploatering som i slutändan behandlar arbetare som objekt" och uppmanade till att arbeta för vårt gemensamma hem, med tanke på effekterna av klimatförändringar som orsakar förödelse, vilket vi har bevittnat i Pakistan.

Vår nästa, bröder och systrar

"Att bygga fred kräver att det inte finns någon plats för kränkning av andra nationers frihet, integritet och säkerhet, oavsett vad som kan vara deras territoriella utbredning eller deras förmåga till försvar", avslutade påven. Och "detta kan bara ske om det i varje enskilt samhälle inte råder en kultur präglad av förtryck och aggression där vår nästa betraktas som en fiende att attackera, snarare än en bror eller syster att välkomna och omfamna."