Påven vid ekumenisk bön i Sydsudan: "De som följer Kristus väljer alltid fred!"

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

I Jubas John Garang-mausoleum talade påven Franciskus till de troende som samlats för en ekumenisk bön, som sista etapp på lördagen under sin apostoliska resa till Sudsudan.  Han noterade att från det sydsudanesiska landet, "drabbat av våld", "har många böner nu höjts till himlen".

Påven Franciskus bad alla närvarande att reflektera över tre verb: att be, att arbeta och att vandra.

Att be

Den första är att be. Påven Franciskus noterade att bön ger oss styrkan att gå framåt, att övervinna vår rädsla, att skymta, även i mörkret, den frälsning som Gud redan nu förbereder. Han tillade att "bönen sänker Guds frälsning över folket", och att förbön är den typ av bön som vi, som herdar för Guds heliga folk, är särskilt kallade att utöva.

Han uppmanade alla närvarande att stödja varandra i denna ansträngning.

"I mångfalden av våra bekännelser, låt oss vara enade sinsemellan, som en familj, ansvariga att be för alla och varandra."

Att arbeta

På tal om verbet "arbeta", noterade påven Franciskus att Guds frid inte bara är en vapenvila mitt i konflikter, "utan en broderlig gemenskap som kommer från att förena och inte absorbera; från att förlåta och inte övermanna, från att försona och inte påtvinga".

Låt oss arbeta outtröttligt, uppmanade påven "för den fred som Jesu Ande och Fadern uppmanar oss att bygga: en fred som integrerar mångfald och främjar enhet i mångfald".

”De som väljer Kristus väljer alltid fred; de som släpper lös kriget och våldet sviker Herren och förnekar hans evangelium.”

"Vad Jesus lär oss är tydligt", tillade påven, "vi ska älska alla, eftersom alla är älskade som barn av vår gemensamma Fader i himlen".

Att vandra

Det tredje och sista verbet är "att vandra". Påven noterade att i detta land "har de kristna gemenskaperna varit djupt engagerade i att främja försoningsprocesser", innan han uttryckte sin tacksamhet för detta "strålande vittnesbörd om tro”, uttryckt inte bara i ord utan också i handling som före eventuella historiska splittringar, bär ett oföränderligt faktum, nämligen att vi är kristna”.

På tal om ekumenik i Sydsudan beskrev påven Franciskus denna verklighet som "en dyrbar skatt" och en lovprisning av Jesu namn.

"Må vittnesbördet om enhet bland de troende flöda över till folket som helhet."

Minne och engagemang

Innan påven avslutade sitt tal till sydsudaneserna uppmuntrade han dem att fortsätta på sin resa: med minne och engagemang.

Minne innebär att se till att "de steg ni tar följer i fotspåren av dem som har gått före er. Engagemang. innebär att resa mot enhet i konkret kärlek.

Slutligen noterade påven Franciskus att de tillsammans med ärkebiskopen av Canterbury och moderatorn för Church of Scotland reste till Sydsudan som "pilgrimer, för att vara med er".

"Låt oss alltid älska varandra, från hjärtat."