Påvens audiens: Vi är alla kallade att vara apostlar

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Vid sin allmänna audiens denna onsdag fortsatte påven Franciskus med sin serie katekeser om "apostolisk iver", och betonade att Kristus kallar alla - präster, gudsvigda, lekmän - att vara apostlar.

Påvens katekes tog formen av en reflektion över flera stycken ur Nya testamentet och från andra Vatikankonciliets dokument, som tillsammans erbjuder en vision av den universella missionskallelsen.

Vad är en apostel?

Han började sin katekes med frågan vad det innebär att vara apostel.

Det första kännetecknet, sade han, är att sändas ut på mission och tillade att denna aspekt av apostolatet ser vi när den uppståndne Kristus sänder sina apostlar ut i världen, och säger till dem att 'Som Fadern har sänt mig, så sänder jag er” (Joh 20:21).

En annan aspekt av att vara en apostel, fortsatte påven Franciskus, är kallelsen. Detta, sa han, har varit ett kännetecken för det kristna livet ända från början, då Jesus ”kallade de som han önskade; och de följde honom” (Mark 3:13). Aposteln Paulus vittnar om det i sina brev, när han presenterar sig som "Paulus, kallad av Guds vilja att vara Jesu Kristi apostel" (1 Kor 1:1), och "Paulus, en Jesu Kristi tjänare", kallad att vara apostel” (Rm 1:1).

Den universella kallelsen till apostlaskap

Påven fortsatte sedan med att uppmana alla kristna att ta emot denna kallelse.

Han citerade Andra Vatikankonciliets dekret Apostolicam actuositem, enligt vilket "den kristna kallelsen till sin natur även är en kallelse till apostolatet." Uppmaningen till apostlaskap gäller alltså både de präster som har tagit emot vigningen sakrament, gudsvigda och alla trogna lekmän, män eller kvinnor.

Det är dessutom viktigt, tillade påven, att det inte finns olika kallelser för präster, gudsvigda och lekmän. Snarare har alla kristna samma kallelse, en ”gemensam kallelse”.

Även om det finns en legitim "mångfald av ämbeten", och det är sant att "Kristus tilldelade apostlarna och deras efterföljare skyldigheten att undervisa, helga och styra i hans namn och makt", är det viktigt att komma ihåg att "lekmännen delar likaledes Kristi prästerliga, profetiska och kungliga ämbete."

Samarbete mellan lekmän och hierarki

I det sista avsnittet av sin katekes övervägde påven vad Andra Vatikankonciliet menade när det talade om "samarbete mellan lekmän och hierarki."

Är detta, "enbart en strategisk anpassning till de nya framväxande situationerna?" Inte alls, betonade påven och fortsatte med att citera från Ad gentes 21: "Kyrkan har inte riktigt grundats och är ännu inte helt levande, och den är inte heller ett perfekt tecken på Kristus bland människor, såvida det inte finns lekmän som agerar tillsammans med hierarkin."

Det är också mycket viktigt, tillade han, att se till att "mångfalden av karismer och ministerier inte får ge upphov till privilegierade kategorier inom det kyrkliga organet."

"Vem har mer värdighet i kyrkan?", frågade påven Franciskus. "Biskopen, prästen? Nej, vi är alla kristna i andras tjänst ... Alla är jämlika, vi är alla jämlika."