Påve i Mongoliet: Må religioner odla dialog, harmoni och hopp

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

På söndagen ledde påven Franciskus ett ekumeniskt och interreligiöst evenemang i Mongoliets ikoniska Hun-teater, i landets huvudstad Ulaanbaatar, där representanter för shintoismen, buddhismen, islam, judendomen, hinduismen, shamanismen och andra kristna samfund deltog.

Även representanter för regeringen och universiteten närvarade vid mötet med fokus på att främja fredlig samexistens. Påvens hoppfulla budskap är att harmoni mellan religioner är inte bara möjligt, det bär även stor frukt. Han varnade också för förvrängningar av religionen, på ett sätt som orsakar skandal, våld eller förtryck.

Visdomens arv

Påven berömde särskilt Mongoliets visdom – ett arv som dess olika religioner har bidragit till att skapa, och han noterade att han skulle "begränsa sig" till att reflektera över tio aspekter.

Påven påminde först om landet "hälsosamma förhållande till traditionen", trots konsumismens frestelser, och berömde respekten för de äldre. Han underströk "hur mycket vi idag behöver ett förbund mellan generationerna, mellan gamla och unga!"

Påven Franciskus lovordade den mongoliska omsorgen om miljön, ett "stort och trängande behov"; värdet av tystnad och det inre livet, "som ett andligt motgift mot så många sjukdomar i dagens värld"; "en sund känsla av sparsamhet"; "värdet av gästfrihet"; "förmågan att motstå att vara fäst vid materiella föremål"; "solidariteten född ur en kultur byggd på mellanmänskliga band"; och "respekt för enkelhet."

Detta arv, sa påven, främjar "en viss existentiell pragmatism som ihärdigt strävar efter personers och samhällets bästa", eftersom dessa egenskaper berikar världen.

Stort ansvar för religionsanhängare

Påven fortsatte med att understryka det stora ansvar som religionsanhängare har för att främja fred och harmoni.

"Den försonade och välmående mänskligheten som vi, som anhängare av olika religioner, försöker främja", sa han, symboliseras av denna harmoni, samhörighet och öppenhet för det transcendenta", som, han hävdade, "inspirerar ett engagemang för rättvisa och fred ", grundad i de troendes förhållande till det gudomliga.

"I denna mening, kära bröder och systrar, delar vi ett stort ansvar. Särskilt under denna period av historien, är vi kallade att vittna om de läror vi bekänner oss till genom vårt sätt att agera; vi får inte motsäga dem i handling och därmed vara anledning till skandal."

"Man kan alltså inte förena", insisterade påven, "tro och våld, helighet och förtryck, av religiösa traditioner och sekterism."

Påven Franciskus uttryckte sitt hopp om att tidigare lidande, som han erinrade om i buddhistiska gemenskaper, "skänker den styrka som behövs för att förvandla mörka sår till källor av ljus, meningslöst våld till livsvisdom, förödande ondska till konstruktiv godhet."

Må dessa upplevelser, noterade påven Franciskus, driva alla engagerade anhängare av deras respektive andlighet och läror, att "alltid vara redo" att erbjuda "skönheten i dessa läror till dem som vi dagligen möter som vänner och följeslagare på vår resa."

Vikten av dialog och respekt

Påven försäkrade de samlade att den katolska kyrkan vill arbeta tillsammans, fast övertygad om vikten av ekumenisk, interreligiös och kulturell dialog. "Hennes tro är grundad i den eviga dialogen mellan Gud och mänskligheten som blev kött i Jesu Kristi person", sa han.

"Dialog är i själva verket inte motsats till förkunnelse: den spolar inte över skillnader, utan hjälper oss att förstå dem, att bevara dem i deras särart och att diskutera dem öppet för ömsesidig berikning.

På så sätt kan vi i vår gemensamma mänsklighet, välsignad av himlen, upptäcka nyckeln till vår resa på denna jord.

Möjligt att hoppas

Påven erkände religionernas roll när det gäller att främja mänsklig värdighet.

"Bröder och systrar, att vi träffas här i dag är ett tecken på att det är möjligt att hoppas", sa han.

"I en värld som lider av konflikt och oenighet kan detta tyckas utopiskt, men ändå är de största åtagandena dolda och nästan omärkliga i början", sade påven.

Han efterlyste ömsesidig bön så att de gemensamma ansträngningarna att främja dialog och bygga en bättre värld "inte är förgäves." Genom att höja våra böner tillsammans mot himlen ”odlar vi hoppet”.

Må denna gest, avslutade påven Franciskus, "vara ett enkelt och trovärdigt vittnesbörd om vår tro, vår vandring tillsammans med ögonen lyfta mot himlen, vårt liv i harmoni i denna värld, som pilgrimer kallade att bevara känslan av ett hem öppet för alla människor."